Få guldkorn på (för) många sidor i Sjöstedts memoarer

RECENSION. Jonas Sjöstedts memoarer, författade tillsammans med Jessica Nordh, är i sina bästa stunder en inblick i maktens korridorer. Men de 526 sidorna hade tjänat på en hårdare redaktör. Det växlande författarskapet tenderar att bli tjatigt.

Jonas Sjöstedt och Jessica Nordh.
Jonas Sjöstedt och Jessica Nordh. Foto: Karl Nordlund
Johan Manell

Under Jonas Sjöstedts år som partiledare fick Vänsterpartiet en större roll i svensk politik än på många år. Att han så snart efter sin avgång nu utkommer med memoarer författade tillsammans med sin pressekreterare Jessica Nordh trissar upp förväntningarna. Kommer man få svar på vad som sagts i de hemliga rummen? Kommer man få en inblick i hur synen på skeendena skiljer sig mellan huvudpersonen och dennes pressekreterare?

I det förstnämnda fallet får man vissa små glimtar. Man skrattar till när Sjöstedt syrligt beskriver budgetarbetet 2016 och att V och S, enligt Sjöstedt, gjorde upp över huvudet på MP: ”Vid bordet satt Per Bolund från Miljöpartiet som en tennispublik som fick titta på förhandlingsbollen som åkte mellan Ulla och Magda medan de avgjorde matchen”.

För lite

Och det är kul berättat kring den potentiella misstroendeförklaringen i samband med LAS-striden att Jonas Sjöstedt ska ha sagt att Moderatledaren Ulf Kristersson “for runt som en blöt tvål i ett badkar” när han inte kunde bestämma sig.

Fakta

Titel: Allt kommer att bli bra

Författare: Jonas Sjöstedt och Jessica Nordh

Albert Bonniers förlag

526 sidor

 

Men kruxet är att det här är en bok på 526 sidor och det vimlar inte av liknande exempel. Det mesta blir i stället en återrapportering av otaliga partiledardebatter, resor ute i landet och demonstrationer på 1 maj.

Återupprepningar

Boken är uppbyggd så att Jonas Sjöstedt och Jessica Nordh omväxlande skriver om händelserna. Jonas Sjöstedt berättar om sig själv och Jessica Nordh berättar om Jonas Sjöstedt. I teorin låter det som ett spännande upplägg.

Men boken hade tjänat på en hårdare redaktör. Man behöver inte få höra från både Sjöstedt och Nordh att det var jobbigt för honom när han hade bruten fotled eller att han var nära att svimma efter en partiledardebatt. Det som hade kunnat bli ett kul grepp blir snarare tjatigt.

Personerna

Det boken ändå erbjuder är en inblick i hur Jonas Sjöstedt har haft det under åren som partiledare. Inte minst är passagen om när hans son förföljdes av nynazister och tvingades få Säposkydd omskakande.

Boken gör också tydligt vilka Sjöstedt sett som sina bundsförvanter och belackare. 

Det är förvisso ingen nyhet att Sjöstedt gillar Ulla Andersson och Hans Linde men har svårare för Rosanna Dinamarca, Lars Ohly och Amineh Kakabaveh. Men att Kakabaveh sågas på inte mindre än tolv olika ställen i hans memoarer ger ändå en inblick av hur djupt han stört sig på henne under alla år. Detsamma gäller dem han stått nära, fast omvänt. Att Ulla Andersson betytt oerhört mycket för Sjöstedt går inte att ta miste på.

Bättre med tiden

För att sammanfatta så hade boken gärna fått innehålla fler guldkorn på färre sidor. När författarna skriver om någonting som inträffat så pass nyligen som LAS-striden eller IT-skandalen på Transportsstyrelsen är det intressanta spelet i kulisserna, inte beskrivningar av sakförhållanden. Men för den som om ett par decennier vill blicka tillbaka på politiken 2010-2020 kommer boken med sitt kronologiska upplägg kanske fungera bättre.

Nämnda personer

Jonas Sjöstedt

Tidigare partiledare Vänsterpartiet
Gymnasieutbildning

Per Bolund

Språkrör Miljöpartiet
Fil. mag i biologi (Stockholms uni. och Stirling uni. i Skottland 1996), doktorandutbildning i systemekologi (Stockholms uni., 2000-2002

Magdalena Andersson

Partiledare Socialdemokraterna
Civ. ek (Handelshögskolan i Stockholm. 1992), doktorand (Handelshögskolan i Stockholm, 1992-1995)

    E-post Politik på allvar

    Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget