Ännu ett misslyckande – nästa på gång

KOMMENTAR. Annie Lööf har misslyckats med sitt sonderingsuppdrag. Nu tyder mycket på att nästa drag blir en ny statsministeromröstning – som även den troligtvis misslyckas.  

Det har prövats nya grepp i de här talmansrundorna. Efter de “vanliga”, men misslyckade, sonderingsuppdragen till Ulf Kristersson och Stefan Löfven att bli statsminister lanserade talmannen gruppsamtal som också de utföll fruktlösa. Därefter testade talmannen att lägga fram Ulf Kristersson för omröstning i kammaren. Det misslyckades också efter att C och L röstat nej. 

Så för en vecka sedan fick Annie Lööf sonderingsuppdraget med ett annorlunda upplägg. Syftet den här gången har inte varit att processen nödvändigtvis ska sluta med att hon själv blir statsminister utan att “undersöka förutsättningarna för en regering”. Dessutom skulle sakpolitiken stå i fokus. Lööf tog sig an uppdraget med ledorden ödmjukhet, seriositet och resultat. Nu en vecka senare har vi fått svar på att hon åtminstone inte uppfyllt det sistnämnda. 

Misslyckanden samlas på hög 

Under veckan har hon haft tre möten vardera med Socialdemokraterna och Miljöpartiet samt träffat alliansledarna. Hon har prövat tre olika alternativ:

  • Alliansen + S. Men Socialdemokraterna säger nej till regeringar där partiet inte får statsministerposten.
  • Alliansen + MP. Antingen som koalition, budgetsamarbete eller en uppgörelse i form av en "klimatpakt". Men den har också gått på pumpen efter låsningar i statsministerfrågan.
  • En mittenregering med C och L. – Den vägen bedömer jag också som stängd, säger Lööf.

Summan av kardemumman är därför att hon inte har begärt mer tid av talmannen. Sålunda har ännu ett misslyckat försök att få till en regering lagts till den redan digra högen.

Bollen tillbaka

Nu återstår att se vad talmannen gör i nästa steg. Mycket tyder på att han kommer att pröva ett nytt namn i kammaren. Troligtvis Stefan Löfven, fast han egentligen inte vill, eftersom allt i dagsläget tyder på att också han kommer att röstas ned.  

Sedan en tid tillbaka framstår talmannens taktik klarare. Processen får inte gå i stå, utan den ska framåt. Samtidigt som han också erkänt att verktygen han har börjar ta slut. Andreas Norlén har lovat att det ska ske minst en statsministeromröstning till i höst. Troligtvis är det för att öka pressen på partiledarna. Gemensamt för många är att de inte vill ha ett extra val och ett sådant rycker bokstavligen närmare för varje omröstning. Efter fyra misslyckanden sker det per automatik.  

Lööf sitter på nyckeln

Annie Lööf beklagar att framför allt S och M säger nej. 

– Ett eller flera partier blockerar fortfarande lösningarna. Det tycker jag är sorgligt.  

Men förutsättningarna är fortfarande de samma som de varit sedan valdagen. Det är Centerpartiet som sitter med trumf på hand och förr eller senare måste välja sida. Annie Lööf är också den som säger att det behövs fler ja än nej. Även om det säkerligen inte är hennes avsikt så betyder en sådan retorik i praktiken att hon sätter ännu mer press på sig själv.

Osannolika lösningar  

Hur den här regeringsbildningen ska sluta är svårt att sia om. Att partiernas favoritförslag inte är framkomliga framstår som tydligare för varje pressträff, talmansrunda och vecka som läggs till handlingarna. Därför har nu mer oortodoxa lösningar börjat förekomma i diskussionen, även om de flesta har liten förankring i den politiska verkligheten. Ska riksdagen enas om en opolitisk statsminister? Ska vi få en ny “Regeringen Ullsten”, det vill säga en mycket liten liberal minoritetsregering? Ska vi få en stor koalition mellan M och S, likt den i Tyskland? 

Tankar, idéer och förslag är det ingen brist på. Det som saknas just nu från partierna är konstruktivitet. Inget förslag kan gå igenom av sig självt utan partierna måste bestämma sig. Frågan är vem som tar första steget? 

Forrige artikel Lööf får trollstaven – men vill inte bli statsminister Lööf får trollstaven – men vill inte bli statsminister Næste artikel Det våras för Löfven Det våras för Löfven