Återupprätta respekten för skattebetalarnas pengar

Sveriges kommuner och regioner rapporterade i våras att kommunernas rekordhöga resultat snart riskerar att förbytas i kraftiga underskott. En av orsakerna är att det offentliga under lång tid iklätt sig en alltför stor kostym med utgifter som ligger utanför deras kärnuppdrag.

Flera kommuner och regioner har dragit på sig skenande låneskulder, som med allt högre räntor blir till tickande bomber. Samtidigt innebär den demografiska utvecklingen att allt färre tvingas försörja allt fler. Det finns en risk att politiker väljer den enkla utvägen ger skattebetalarna notan med höjda skatter.

Vi ser också ofta en bristande kostnadskontroll. Alltifrån dyra byggprojekt till kostsamma digitaliseringsupphandlingar slukar miljardbelopp varje år, och de budgetramar som sätts sprängs påfallande ofta. Leif Östling menade i Svenska Dagbladet att den offentliga sektorn skulle kunna spara över hundra miljarder kronor årligen med uppstramad kostnadskontroll och striktare upphandlingsregler. Även om det finns skillnader mellan privata och offentliga upphandlingar, hade han tydliga poänger.

Vi kristdemokrater har medvetet tagit på oss rollen som den tråkiga revisorn och försökt hålla hårt i stadens plånbok.

Handlar också om felprioriteringar

Men slöseriet av skattepengar handlar också om politiska felprioriteringar. För att nämna några exempel har man i Malmö lagt skattepengar på att spela in ”hur staden låter”, i Göteborg byggs ett badhus för närmare två miljarder kronor och i Tranemo har en kommunpoet anställts. Stockholms stad har visserligen inte varit fläckfria, men vi kristdemokrater har medvetet tagit på oss rollen som den tråkiga revisorn och försökt hålla hårt i stadens plånbok.

Efter Socialdemokraternas rekordökning av stadens låneskuld under den förra mandatperioden har vi målmedvetet arbetat för att slå av på ökningstakten. Även om det inte gett några spektakulära rubriker så har det gynnat såväl dagens som framtidens stockholmare, i synnerhet med tanke på de stigande räntorna.

Stadsdelsförvaltningar kostar

Vi vill fortsätta att effektivisera byråkratin med en rad konkreta åtgärder.

Bland annat bör några av stadens stadsdelsförvaltningar slås ihop, då uppdelningen i 13 olika både kostar mycket pengar och leder till en ojämn nivå i samhällsservicen. Samverkan måste stärkas mellan stadens tillsynsverksamhet och andra myndigheter i syfte att upptäcka ekonomiska oegentligheter. Arbetet mot välfärdsfusk måste intensifieras och i Stockholm finns mycket kvar att göra för att skapa ännu starkare kontrollfunktioner.

Ett fortsatt arbete med att rannsaka vilka av stadens verksamheter som bättre kan skötas av externa aktörer är också viktigt för att inte fastna i dyra hjulspår.

Dyra digitaliseringsprojekt i egen regi är exempel på det där många kommuner försökt att uppfinna tekniska hjul på nytt, trots att fungerande lösningar funnits på marknaden. Resultaten har många gånger blivit enormt kostsamma och dessutom renderat i produkter som inte ens fungerat.

Sammantaget finns en rad åtgärder för att frigöra resurser till våra kärnverksamheter.

Smalt men starkt

Det offentliga ska vara smalt men starkt. Politiken behöver fokusera på sitt kärnuppdrag – att erbjuda en god service och välfärd. Ska en kommun nödvändigtvis driva gallerior och äventyrsbad? Ska upphandlingar leda till fördyringar som aldrig hade godtagits i den privata sektorn? För oss kristdemokrater är svaret på dessa frågor självklart nej.

SKR:s ekonomirapport är bara ett av flera tecken på att kommunerna går mot mörkare tider. Det är hög tid för landets politiker att ta av sig spenderbyxorna och stoppa slöseriet i den offentliga sektorn.