Tack för ditt engagemang


Är du säker på att du vill anmäla den här kommentaren?

  • Svensk skattebetalande Konsult · Konsult i fastighetsjuridik

    Gör om Artskyddsförordningen

    Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) har nyligen dömt till förnuftets fördel i det uppmärksammade rättsfallet med bombmurklor som hindrade avverkning i en skog i Värmland. En viktig seger för rättssäkerheten. Samtidigt visar detta exempel att äganderätten hänger löst när olika myndigheter sveps med i en överdriven lagtolkning.

    Vi ska minnas att före MÖDs utslag har länsstyrelsen, Skogsstyrelsen, Naturvårdsverket och Miljödomstolen kommit fram till att markägaren utan ersättning ska förlora rätten att bruka sin skog. Det bör också påpekas att särskilda skyddsregler gäller för fåglar och däggdjur, vilket gör att den dispensregel MÖD hänvisar till i fallet med bombmurklan inte kan användas i samband med avverkning där dessa djur lever.

    För att skapa tydlighet och trygghet för skogsägare bör regeringen genomföra förändringar i artskyddsförordningen. Detta skulle kunna ske genom att ett undantag för skogsbruk skrivs in, i likhet med vad som redan är gjort för jakt och fiske. Ett alternativ kan vara att ange att pågående markanvändning inte ska kunna stoppas av bestämmelserna.

    Artskyddsförordningen utfärdades av den svenska regeringen 2007 och har de senaste åren tillämpats alltmer extremt. Ett ökande antal enskilda skogsägare har därför hamnat i orimliga situationer. Enligt artskyddsförordningen är det förbjudet att störa vilda fåglar och andra fridlysta djur, eller att förstöra dessa djurs fortplantningsområden och viloplatser. Men häckningsplatser för fåglar finns i princip överallt i skogen. Fåglar och andra djur störs om man bedriver skogsbruk. Utifrån artskyddsförordningen, såsom den är skriven, är det därför möjligt för en myndighet att stoppa i princip allt skogsbruk.

    Huvudregeln när det gäller ersättning till markägare är att vid inskränkningar av miljöskyddsskäl ska ersättning inte utgå i normalfallet. Därigenom ligger makten hos enskilda tjänstemän på länsstyrelsen.

    Resultatet blir alltså att byråkrater kan inskränka skogsägares användning av sin mark i princip obegränsat och ändå inte behöva betala ersättning. Detta är inte enbart ett teoretiskt resonemang; de senaste åren har denna Kafka-situation blivit verklighet för många enskilda skogsägare. Det finns exempel på att enskilda förlorat upp till 100 procent av sina intäkter utan statlig ersättning.

    De enskilda skogsägarna är ryggraden i svenskt skogsbruk. De har genom långsiktigt förvaltarskap skapat eller bibehållit höga naturvärden. Det blir orimligt om de straffas för det arbete de lagt ned, ofta under flera generationer. I stället borde situationen för enskilda skogsägare, liksom för jordbrukare, underlättas.

    Det finns ett akut behov av att ändra reglerna för hur myndigheterna, med stöd av artskyddsförordningen, kan inskränka enskilda markägares rätt att bruka sin egendom. Det konstateras också av den statliga utredningen Ersättning vid rådighetsinskränkningar, som valde att nämna frågan trots att detta låg utanför utredningens uppdrag.

Läs altinget.se gratis i 14 dagar

  • Effektivt verktyg för omvärldsbevakning
  • Nyheter, analys och debatt om sakpolitiken
  • Sakligt och unikt innehåll
Gratis provabonnemang