Tack för ditt engagemang


Är du säker på att du vill anmäla den här kommentaren?

  • Sverker Liden · Jägmästare och skogsägare

    Varför skall politiker och statsbyråkrati detaljstyra skogsbruket?

    En utgångspunkt för professorerna tycks vara att det är nödvändigt att politiker och statsbyråkrati detaljstyr skogsbruket. Varför räcker det inte med att 30% av arealen skyddas? Är statsbyråkratin ineffektiv och muckar gräl för att dölja det? Vilken roll spelar lobbyisternas direkta inblandning i statsförvaltning och myndighetsutövning? Det är frågor som borde intressera statsvetare.

    Tre läger med var sin modell kan urskiljas i striderna om skogspolitiken
    1. Riksdagens frihetsmodell som stöds av en majoritet av Riksdagen och de små skogsägarna som äger 50% av skogen och 60% av dess tillväxt.
    2. Statsbyråkratins statsstyrningsmodell som stöds av vänsterpartiet, miljöpartiet , Naturskyddsföreningen och WWF.
    3. Skogsindustrins certifieringsmodell som stöds av virkesköparna, skogsbolagen, sågverken, skogsägareföreningarna, FSC och WWF.

    Hur uppkommer konflikterna och hur åtgärdas de? Bakom konflikterna ligger olika intressegrupperingar som ifrågasätter de enskildaskogsägarnas rätt att sköta den egna skogen.

    Skogsindustrin ligger bakom en lång rad konflikter genom sitt sätt att behandla de små skogsägarna, sin påverkan av politikerna lagstifta mot de små skogsägarna, sina skogsbruksmetoder och nu senast genom sin skogscertifiering.

    Statsbyråkratin ligger bakom de senaste årens konflikter framförallt genom sitt angrepp på skogsägarna genom artskyddet och nyckelbiotopsprojektet. Artskyddskonflikten startades genom att miljöministern och regeringen vägrade att svara på en skrivelse från Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen där man begärde ett klarläggande av hur EUs artskyddsregler skulle implementeras. Istället för att bordlägga ärendena tills regeringen svarat, började Skogsstyrelsen och Kammarkollegiet att konfiskera skogsägarnas egendom. Om ägarna ville behålla den blev de tvungna att stämma staten. Statsbyråkraterna förlorade det s k fjällskogsmålet i samtliga instanser. Till slut tvingades regeringen tillsätta en utredning.

    Nyckelbiotopskonflikten startades av regeringen genom att den tillsatte en ny styrelse, dominerad av miljölobbyister efter valet 2014. Den beslutade att registrera nyckelbiotoper utan att diarieföra besluten eller underrätta skogsägaren om besluten på korrekt sätt samt vägrade betala ersättning för ingreppen i äganderätten. Skogsutredningen m fl har konstaterat att besluten saknar författningsmässigt stöd. Det medför att registreringar, viten, beslag av virke mm är ogiltiga och skall avregistreras och betalas tillbaka. Hittills har Skogsstyrelsen och regering inte vidtagit någon åtgärd för att hävda EUs rättsstatliga principer trots att statsminister Löfven i flera tal lovat att regeringen skall efterleva och hävda dem.

    Det allmänheten reagerat på och som orsakat ifrågasättandet av skogsbruket är inte de små skogsägarnas skogsbruk utan skogsindustrins och statens skogsbruksmetoder bl a med stora hyggen i Norrland och ett granskogsbruk med korta omloppstider i södra Sverige.
    Skogsstyrelsen har i årtionden larmat om Naturvårdsverkets och länsstyrelsernas älgförvaltning och den utarmning av skogen den orsakar. Den omöjliggör en naturlig föryngring med ädellöv och tall eller återplantering efter slutavverkning med annat än gran. Detta strider mot gällande riksdagsbeslut från år 2010 där Riksdagen uttryckligen sade ifrån att statsbyråkratin skulle se till att älgstammen kom i balans med sitt ekosystem.

    Det som skapat konflikterna inom skogsbruket är att statsbyråkratin och skogsindustrin skapar konflikterna och sedan kräver att Riksdagen skall lagstifta mot de enskilda skogsägarna.

    Det Riksdagen bör göra i nästa riksdagsbeslut är att sätta statsbyråkratin på plats genom att återinföra tjänstemannaansvar och rensa ut lobbyisterna ur statsförvaltningen, se till att myndigheterna efterlever förvaltningslagen och inte börjar ta över lagstiftningen eller överträda budgetramar, stifta klara och entydiga lagar, gynna mångfalden genom att avreglera jakt och ädellövskogsbruk.

    Riksdagen bör hävda frihetsmodellen som gör det möjligt att utveckla ett varierat skogsbruk utan detaljstyrning från staten eller skogsindustrin. Vill staten inrätta reservat har den 10 milj egna ha att ta av, vill Skogsindustrierna certifiera sin virkesfångst har den 5 milj egna ha att ta av. Det enskilda skogsbrukets styrka är att 300 000 skogsägare kan sköta den egna skogen som de själva vill . Det garanterar den mångfald som utmärker ett fritt näringsliv.

    Professorerna redovisar inte på vad sått en ökad inblandning av statsbyråkratin skall förbättra skogsbruket. Hittills har statens inblandning medfört försämringar. Professorerna borde börja med en kritisk granskning av statsbyråkratin i stället för att komma med en allmänt hållen förhoppning om att när statsbyråkratin svänger sitt trollspö blir allting bättre. En intressant fråga för en statsvetare borde vara varför myndighetsstyrningen inom skogsbruket så lätt och så ofta urartar i förstörelse och övergrepp.

Läs miljö och energi gratis i 14 dagar

  • Effektivt verktyg för omvärldsbevakning
  • Nyheter, analys och debatt om sakpolitiken
  • Sakligt och unikt innehåll
Gratis provabonnemang