Tack för ditt engagemang


Är du säker på att du vill anmäla den här kommentaren?

  • Sverker Liden · Jägmästare och skogsägare

    Miljöministern och regeringen stoppar möjligheterna att rätta till statens förstörelse av skogens mångfald.

    En första åtgärd borde vara att utredningen ges möjlighet att granska statsbyråkratins förehavanden när det gäller artskyddet. Det bör påpekas att det är statsbyråkratin med miljöministern och regeringen i spetsen som under flera år har stoppat en utredning om implementeringen av EUs artskyddsregler trots skrivelse från Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen och påpekanden från Riksdagen.

    Den taktiken syftade till att ge Skogsstyrelsen och Kammarkollegiet tillfälle att börja konfiskera skog med hänvisning till behovet av artskydd. Statsbyråkratin förlorade varenda fråga i varenda instans i det sk fjällskogsmålet vilket betyder att markägaren har rätt till ersättning. Är det utredningens uppgift att försöka komma framtill något annat?

    En första åtgärd när man utreder hur artskyddet skall stärkas är naturligtvis att se över vad nuvarande lagstiftning betyder. Mest omdebatterat och ifrågasatt ät Naturvårdsverkets och länsstyrelsernas viltförvaltning. Den innebär att hela ekosystem slås ut i delar av södra Sverige främst genom älgförvaltningen. Det vet statsbyråkratin och förbjuder utredaren att komma med åtgärder. En enkel sådan är att avreglera älgjakten och införa allmän jakttid.
    Nästa område är rovdjursförvaltningen. När Naturvårdsverket och länsstyrelserna nu driver på för att vargen skall etableras över hela Sverige innebär det med säkerhet att intresset och möjligheterna att hålla odlingslandskapet och hagmarkerna öppna kommer att försvåras och särskilt i skogsområden omöjliggöras. Det kommer att leda till stora förluster av mångfaldsmiljöer. Statsbyråkratin vägrar att inse att den själv orsakar utarmningen.
    En tredje område som bör ses över är ädellövlagen. Om klimatprognoserna är riktiga kommer vi att få större inslag av ädellöv i skogen genom naturlig föryngring. Det motverkas av länsstyrelsernas viltförvaltning genom de överstora viltstammarna. Föryngring med ädellöv i samband med avverkning motverkas av ädellövlagen som innebär att markägaren i praktiken mister förfoganderätten över marken till statsbyråkratin. Bristen på ädellöv skapas i framtiden av statsbyråkratin om nuvarande lagstiftning inte ändras.

    Om statsbyråkratin verkligen är intresserade av att stärka artskyddet bör den således börja med att efterleva gällande riksdagsbeslut med en älgstam i balans. Skogsägaren måste i enlighet med gällande riksdagsbeslut ha möjlighet att använda alla trädslag i sitt skogsbruk.

    Utredningen blir en fars om den kommer med nya förslag utan att den gamla lagstiftningen setts över och förslag lämnats till hur den skall ändras så att statsbyråkratins vägran att efterleva gällande riksdagsbeslut undanröjes.
    Om utredaren skall komma med trovärdiga förslag måste han börja med missförhållandena i statsbyråkratin.

    Redan i utredningsdirektiven stoppar statsbyråkratin en effektiv utredning av uppläggning av artskyddet. Varför börjar inte WWF i rätt ända och kräver att t ex lagstiftningen om viltförvaltning skall ses över? Är det för att WWF tar emot hundratals miljoner årligen av staten och därför avhåller sig från kritik mot statsbyråkratin?
    Det är orimligt att komma med långtgående krav på markägarna om man samtidigt ställer sig bakom statsbyråkratins manövrerande för att gynna sina egna och närstående lobbyorganisationers intressen.



Läs utbildning gratis i 14 dagar

  • Effektivt verktyg för omvärldsbevakning
  • Nyheter, analys och debatt om sakpolitiken
  • Sakligt och unikt innehåll
Gratis provabonnemang