Tack för ditt engagemang


Är du säker på att du vill anmäla den här kommentaren?

  • Erland Lindblad · Biolog

    Om svart stork

    Svart stork hörde hemma i södra och mellersta Sveriges numera utdikade sumpskogar. Den kallas även för skogsstork och dessförinnan hade den namnet odensvala. På flera platser i södra Sverige finns det ortnamn, exempelvis Odensvalehult, Onsvalemossen, Onsvalekärret och Onsvaleberget, som vittnar om fågelns gamla boplatser. I Sverige minskade arten från mitten av 1800-talet och de senaste kända, verifierade häckningsfynden är från Uppland 1940–41 samt Närke 1952–53. Svart stork är en skogsfågel som häckar i trakter med tillgång på bäckar, åar, mossar, tjärnar, kärr och andra vatten eller våtmarker. Födan består av fisk, grodor och grodyngel, vattenödlor, ödlor, små däggdjur, mollusker, vatteninsekter, skalbaggar, iglar och maskar. Födan hämtas framför allt i bäckar, större diken, vid åar, kärr och grunda sjöstränder, i eller i närheten av skogsmark. Det häckande storkparet kräver 50–150 km2 av lämpligt habitat för att etablera sig och fåglarna kan flyga upp till 15 km från boplatsen för att hämta föda. För att få tillbaka svart stork som häckfågel i Sverige måste diken läggas igen och skogsvåtmarker återställas.

Läs miljö och energi gratis i 14 dagar

  • Effektivt verktyg för omvärldsbevakning
  • Nyheter, analys och debatt om sakpolitiken
  • Sakligt och unikt innehåll
Gratis provabonnemang