Tack för ditt engagemang


Är du säker på att du vill anmäla den här kommentaren?

  • Sussi jonson · Lärare

    Låt de unga stanna

    Elisabet skriver om Uppsala kommun. Jag bor i södra Sverige och upplever samma. Pressen på civilsamhället och oss engagerade är enorm. Vi har upptäckt något fruktansvärt fel i vårt fina Sverige och kan inte dra oss ur. Att lämna dessa ungdomar utan stöttning är inte ett alternativ. Men priset vi betalar är högt.
    Jag ställer mig allt oftare frågan om "Hur blir det sen? Vilken effekt kommer detta få på mig , min familj och människor i min närhet?"
    I min absoluta närhet finns en pojke som var 14 år när han kom till Sverige. Han har blivit brutalt psykiskt misshandlad av vårt samhälle. Hans lidande är svårt, mycket svårt.
    Han får dödspanikångestattacker ( ja, jag har hittat på ett ord för att beskriva). Dessa attacker är det mest brutala jag har sett en människa genomlida i mitt liv. Attackerna är så svåra att det tar dagar att komma tillbaka på ruta 0 igen. För honom och för mig.
    Jag fruktar på riktigt för hans liv.
    Jag är rädd för den dagen jag inte är nära. Jag är rädd varje dag för att attackerna ska komma.
    Ändå går jag varje dag till jobbet, gör ett bra jobb och betalar min skatt m.m
    Att vårt samhälle kan svika en ung människa som varit här i 4 år på detta sätt är för mig helt oförståeligt. Att samhället kan strunta i oss som kämpar för att hålla dessa unga vid liv är ett hån, en spottloska i ansiktet.
    4 år i en 18 årings liv. Reflektera över det !
    De är inte fler än att vi kan låta de unga stanna.
    Ge oss ro

Läs utbildning gratis i 14 dagar

  • Effektivt verktyg för omvärldsbevakning
  • Nyheter, analys och debatt om sakpolitiken
  • Sakligt och unikt innehåll
Gratis provabonnemang