Vindkraftsutredningen ett praktexempel på politiskt önsketänkande

Häromveckan presenterades statens utredning Stärkta incitament för utbyggd vindkraft. Titeln blev Värdet av vinden, och är ett utmärkt exempel på när politiskt önsketänkande krockar med verkligheten.

Mellan raderna förstår man som läsare att utredarna under sitt arbete stött på en olönsam vindkraftsindustri som inte klarar av att bära sina egna kostnader. Det finns helt enkelt ingen ekonomi att betala ut något, varken till drabbade eller till kommuner.

Förstod till sist skadorna

Utredare har vid fyra tillfällen lämnat skrivbordet i storstaden för att träffa drabbade på landsbygden. Plötsligt inser de omfattningen av de negativa konsekvenserna, av de skador på livsmiljöer och natur som vindkraftsutbyggnaden orsakar. Problem som tidigare ignorerats blir uppenbara även för dem som tidigare ansett att motståndet mot en vindkraftsutbyggnad kom från ”nimbys”, klimatförnekare eller något annat nedlåtande epitet som förespråkare för vindkraft ofta kallar de som ifrågasätter den industriella vindkraftsexploateringen.

En av utredarna, huvudsekreteraren Mattias Schain, skriver på Linkedin:

”Just landbaserad vindkrafts påverkan på närboende är den fråga där jag själv gjort den största resan. Att stå i människors trädgårdar, och med egna ögon och öron förstå hur dessa människors närmsta omgivning förändrats, från tyst skogsmiljö till energiproduktionsområde – med vindkraftverk 250 meter höga har påverkat mig. Jag hoppas att ni som tagit emot oss i era hem märker det i betänkandet.”

Utredningen lever dessvärre inte upp till denna senkomna insikt.

Liljeberg kan ignorera Tidöavtalet

Verkligheten kommer att komma i kapp även den nya vindkraftsutredningen. 

Vad gör då utredningens ledare Ulrika Liljeberg? Jo, hon vädjar till regeringen att lägga mer skattepengar på ett energislag, läs vindkraft, som fått hela den svenska energiförsörjningen att haverera och som skapat elbrist. Hennes förslag strider mot Tidöavtalet som stipulerar att vindkraft ska byggas på konkurrensneutrala villkor. Det kommer innebära att redan olönsam vindkraft blir ännu mer olönsam när de statliga subventionerna försvinner.

På detta ska bolagen betala för de skador som de förorsakar. Men som centerpartist kan Ulrika Liljeberg ignorera Tidöavtalet. Nästan uppgivet uppger hon med anledning av utredningen: ”Vi kan inte lämna förslag som löser problemen.”

Vindkraft är inte avgörande

Det är anmärkningsvärt att utredarna fortsätter driva sitt mantra att ”vindkraft behövs om vi ska klara vår framtida energiförsörjning”. Så är det inte, och det har nog alla som läst lite om hur energisystem fungerar insett vid det här laget. Det står bara om energiplanering – inget om effektplanering, vilket är det akuta problem som måste lösas.

Sverige behöver ett robust elsystem med planerbar energiproduktion, som är fossilfritt och som fungerar alla dygnets timmar och alla dagar på året – ungefär som det var innan vindkraftsbubblan började byggas upp.

Ta reda på kostnaderna

Vi är dock glada över att utredarna, även om det kostat mycket skattepengar, sakta börjat möta verkligheten. Vi tycker det nu vore lämpligt med en utredning som tar reda på vindkraftens verkliga kostnader – för närmiljön, elsystemet och skattebetalarna. I stället så svarade klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari med en ny utredning för etablering av mer vindkraft, men till havs. Verkligheten kommer att komma i kapp även den nya vindkraftsutredningen.