"Utmaningen är att förvalta för naturturismen"

Per Jiborn
Tidigare generalsekretare för Naturturismföretagen, grundare av bloggen Naturlig reslust

Att staten är dålig på att driva turismföretag är ingen nyhet. Men historiska återblickar och fakta är värdefullt. Därför är det utmärkt att Leif Öster i ett debattinlägg här på Altinget berättar historien om Domänturists uppgång och fall.

Att stävja nya vågspel där andra får stå för notan är viktigt. Särskilt när statens tillgångar kan nyttjas på andra vis.

Den jobbskapande naturen

Vad jag vet förfäktar inget av dagens partier i riksdagen att staten ska driva hotell, restauranger eller guideföretag. Däremot spelar staten en central roll för att utforma naturturismens spelplan, regler och förutsättningar. I sitt inlägg visar Leif Öster att det inte är någon ny idé att med hjälp av vild och vacker natur skapa jobb utanför våra större städer. I Sverige har den tanken funnits i minst 50 år.

Därför är det anmärkningsvärt att staten ännu inte fullt ut lyckas axla rollen som en proaktiv förvaltare med en helhetssyn. En förvaltning som kombinerar, inkluderar och balanserar olika mål och intressen.

Och vem ska styra upp besöksvolymer i skyddad natur, så att det blir hållbart och klimatsmart, om inte det offentliga tar ansvar?

Per Jiborn

Exempelvis att förvalta biologisk mångfald och samtidigt gynna en levande landsbygd. Att skyddade områden även bör bidra till sysselsättning och lokal ekonomisk utveckling. Och vem ska styra upp besöksvolymer i skyddad natur, så att det blir hållbart och klimatsmart, om inte det offentliga tar ansvar?

Krävs politiskt hantverk

Det är inte pengar som fattas. Anslagen till åtgärder för biologisk mångfald och skydd av värdefull natur har i mer än tio år legat runt två miljarder kronor. Sveaskogs prislapp för landets ekoparker uppgår till bortåt 100 miljoner kronor varje år. Inte heller saknas de övergripande ambitionerna. De har funnit i minst 20 år och regelbundet dykt upp i skrivelser, propositioner och inte minst i talen som hålls när nya nationalparker invigs.

Det som har lyst med sin frånvaro är det politiska hantverket i form av distinkta instruktioner, mätbara mål och tydliga inriktningar. En del sakkunniga menar att ett par välformulerade meningar i myndigheternas årliga regleringsbrev skulle räcka för att göra skillnad.

Men det är bara början. När myndigheter och bolag som Sveaskog vet vilken politisk målbild som gäller för nationalparker, reservat och ekoparker återstår att utveckla och förfina det konkreta förvaltningsarbetet runt om i Sverige. Då krävs fortbildning, utvärderingar, samtal, goda exempel, forskning, kompetensutveckling och på sikt kanske även akademiska kurser.

Olyckliga låsningar

En nyckel handlar kanske även om hur vi beskriver uppgiften. Leif Öster skriver att Sveaskog, Naturvårdsverket och andra myndigheter äger stora arealer av skog, fjäll, skärgård och annan värdefull natur.

Jag håller inte med, eftersom ordet ”äga” lätt skapar olyckliga låsningar. Myndigheter och statliga företag förleds att tro att detta är deras eget revir.

Staten förvaltar medborgarnas mark

Jag föredrar i stället ordet ”förvalta”. Det innebär att ägaren är någon annan och att myndigheten arbetar på någons uppdrag. I dessa fall vi som bor i Sverige.

Förvaltarens uppgift blir då att höja blicken och fråga sig hur olika åtgärder bäst tjänar vår natur och landets invånare i vid bemärkelse. Samtidigt förutsätter det att våra företrädare, regering och riksdag, agerar som aktiva och långsiktiga ägare. Den uppgiften väntar på att hanteras av våra politiska beslutsfattare.