"Sverige saknar strategi för ett hållbart energilandskap"

Av: Andreas Bliersbach
doktor i naturvetenskap och ansvarig för energilagring på EY

För många i Sverige kommer elen ur uttagen och det är en självklarhet att den är konstant tillgänglig, att försörjningen är pålitlig och att kilowattimmen är billig. Elens värdekedja är dock allt annat än enkel, och komplexiteten ökar i en rasande takt. Detta inte minst på grund av ett paradigmskifte i hur vi erkänner effekterna av global uppvärmning, minskande resurser och vår negativa påverkan på vår egen hälsa och miljö. I Sverige har vi därför lagt till målet om ett 100 procent förnybart energisamhället. Ett mål vi vill nå till år 2040, i en sektor som står inför förändring på en nivå som aldrig tidigare setts.

Strategisk plan för Sverige

Sverige, med sin långa kustlinje och tillgång till vattenvägar och biobränsle har en fördelaktig position när det gäller att ersätta åldrande kraftproduktion med förnybara energikällor. I teorin är Sverige redo att bli helt förnybar, så varför pågår fortfarande debatten om detta?

Enligt en studie från Energimyndigheten kommer ungefär hälften av Sveriges produktionskapacitet att ersättas med intermittenta och väderberoende källor år 2040, främst med vind och sol. Under ett sådant skifte ersätts stora centrala produktionsanläggningar med decentraliserad produktion med individuellt mycket lägre effekt, men i dramatiskt högre antal och på platser som det svenska elnätet inte alltid är konstruerat för. Dessa kraftverk saknar dessutom betydande svängmassa vilket leder till volatilitet i frekvens och spänning. Med en ökande elektrifiering och mer prisvärda elfordon kommer vi även att se ännu högre effekttoppar under vissa timmar på dygnet. Om man dessutom lägger till prosumenter i ekvationen, traditionella konsumenter som producerar egen el men på platser kopplade till lågspänningsnätet, kommer vi att se en farlig ökning av belastning på de lokala näten.

Det krävs betydligt högre fart och mer effektivitet när det gäller framtagandet av riktlinjer, subventioner och tillstånd.

Inget av dessa problem är särskilt nya eller okända och de kan alla hanteras på ett eller annat sätt. Smarta elnät kan till exempel underlätta för att snabba upp responsen på förändringar i efterfrågan och tillgång på el, samt även möjliggöra tjänster och en riktig tvåvägskommunikation både gällande el och data. Energilagring på strategiska platser kan underlätta balansering av utbud och efterfrågan, reglering av spänning och frekvens, minskning av effekttoppar och påfrestningen på lokala nät. Tekniken och kunskapen för detta finns, det som återstår är insiktsfull tillämpning och strategi.

En jämn spelplan

Från de fysiska aspekterna av elnätet, den planerade kapaciteten och faktureringsintervaller, till det sätt som vi fattar beslut på överensstämmer inte med dagens och morgondagens krav på vårt energilandskap. Att investeringar och subventioner inte är i fas med tekniken och dess lösningar blir, med växande påverkan, ett hot för framgången. I dag tar projektering och drifttagandet av nya faciliteter ofta så pass lång tid att nya, bättre och mer avancerade lösningar redan anas på horisonten innan tillstånden hinner ges. Investeringar förflyttas då till andra områden och möjligheter går förlorade. Det krävs betydligt högre fart och mer effektivitet när det gäller framtagandet av riktlinjer, subventioner och tillstånd.

Hur når vi målet om ett hållbart energilandskap?

För att Sverige ska kunna lyckas på vägen till ett 100 procent förnybart energisamhälle måste insatserna samordnas och anpassas i en målinriktad strategi på en spelplan som är jämn för alla deltagare, med tydliga ekonomiska incitament för både producenter och konsumenter.