"Staten ska absolut inte vara turismoperatör"

DEBATT. Statens marker måste utnyttjas bättre för nya inkomster och jobb på landsbygden. Den statliga strategin bör vara att öppna områden, leder och besöksmål – men låta entreprenörerna bedriva den kommersiella verksamheten, skriver Leif Öster.

Leif Öster
Skogsbrukare och turismföretagare

Alla landets drygt en miljon småföretagare vet detta. Att ta in personal på obekväma och udda tider kostar mycket pengar. Alltså gör vi ofta jobbet själva. Just därför är det nästan omöjligt för staten och det offentliga att själva driva personalkrävande turismanläggningar.

Men staten har ändå en viktig turistisk roll genom sina enorma marker och anläggningar som ägs av Sveaskog, Naturvårdsverket, Statens fastighetsverk och andra myndigheter.

Rollen bör här vara att först och främst skapa relevanta förutsättningar för besöksnäringen exempelvis genom att avsätta lämpliga marker för produkt- och konceptutveckling. Men staten och det offentliga ska absolut inte vara turismoperatör.

Landsbygden behöver nya jobb

SCA (Svenska cellulosa) meddelade häromdagen att man bygger en ny pappersmaskin i Umeå för 7,5 miljarder kronor. I en intervju berättar vd Ulf Larsson att de kommer att producera dubbelt så mycket papper per person jämfört med i en äldre maskin. Så är det överallt inom de gröna näringarna.

Varje ny investering i robotdrivna traktorer och automatiserade fabriker minskar antalet sysselsatta. Landsbygden behöver då nya jobb. Och det är besöksnäring och ett bredare mångbruk av skog och jord som kan skapa dem. Bara sedan år 2000 har 40 000 nya jobb skapats inom besöksnäringen. Nio av tio utländska turister reser till Sverige med naturen som en reseanledning.

Både skyddad och oskyddad statlig skog måste framöver på ett helt annat sätt än i dag ställas till turismnäringens förfogande. Det kostar väldigt lite, men ger många nya jobb för landsbygden. Det är viktiga jobb som oftare går till unga, kvinnor samt utrikes födda, jämfört med andra branscher. Näringsdepartement bereder just nu en nationell strategi för en hållbar turism och besöksnäring. Den behövs.

Reservat ska ge sysselsättning

13 procent av vårt land är i dag formellt skyddat. I samband med reservatsbeslut bör alltid frågan om hur objektet kan bidra till nya jobb ställas. Möjligheten till nya jobb bör vara ett urvalskriterium.

I en debattartikel här på Altinget pekar Sveaskogs förra ordförande Bo Dockered på en rad utmaningar för regeringen vad gäller Sveaskog.  En av många utmaningar Dockered åsyftar på är utvecklingen av bolagets 37 ekoparker och hur dessa kan stärka en växande naturturism.

Dyrköpta statliga erfarenheter

Sveaskogs ekoparker ska ses i ljuset av en högre intern naturvårdsambition i Sveaskog. Den första ekoparken, Omberg, avsattes redan år 2003 och därefter har en eller ett par nya ekoparker invigts varje år.

Redan från början angavs att ekoparkerna skulle användas för turism. Men Sveaskog och dess föregångare som turismoperatör på egen mark, har varit en synnerligen vinglig och dyr historia.

På 1960-talet startade Domänverket en stor satsning på friluftsområden runt om i landet. Till slut skötte man 70 olika, men ofta välbesökta områden. Och här gör staten det staten är bäst på. Man tar fram marknadsmaterial för området, skyltar upp och ställer ordning på rastplatser och vandringsleder.

Duktiga lokala privata entreprenörer kan sedan använda området för kommersiell verksamhet. Störst nytta hade det rörliga friluftslivet av dessa satsningar. Och både den kommersiella turismen och friluftslivet skapade omsättning i det lokala näringslivet.

Statliga campingar och skidanläggningar

Många anställda i Domänverket såg att det var roligare att jobba med turism än att avverka träd. Så snabbt blev staten själv turismentreprenör. Domänverket startade som exempel en  seglarskola på Öland, på hösten drev man där en jägarskola. Campingar börjar byggas. För att samla ihop och professionalisera verksamheten startas år 1975 dotterbolaget DomänTurist.

Som mest drev det nya bolaget tolv olika anläggningar varav flera av landet mest påkostade campinganläggningar. Bland dessa fanns Böda sand, Saxnäs, Tylösand, Torekov och Gustavsvik. Två egna skidanläggningar, Granfjällstöten och Höglekardalen ingick. Man drev även sex olika fiskeanläggningar, varav laxfisket i Mörrum är den mest kända och fortfarande drivs av Sveaskog.

200 arbetade med turism

Som mest arbetade 200 personer heltid med turism inom Domänverket med olika bolag. Så sent som år 1992 investerade moderbolaget ytterligare 77 miljoner i DomänTurist. Till det kan läggas omfattande satsningar som behölls i moderbolaget som driften av Göta och Hjälmare kanaler samt merparten av jakt och fiske. Det utvecklades ett rikstäckande Domänfiskekort som 100 000 svenskar årligen använde.

En kvarts miljard i förlust

År 1993 står det klart för ledningen att moderbolaget skulle fusioneras in i AssiDomän och börsintroduceras 1994. Därmed fattade dåvarande koncernchefen Lennart Ahlgren beslutet att hela turismverksamheten skulle avvecklas.

Platscheferna erbjöds att köpa de anläggningar de ansvarade för. Vilket de flesta gjorde. Och gissa – alla började ge högre ekonomiska avkastning. Ser man till åren av ägartillskott och den del av investeringarna som staten aldrig fick tillbaka var den samlade förlusten cirka 250 miljoner av satsningen. I dåvarande penningvärde.

Håll fokus

År 2003 påbörjar Sveaskog arbetet med sina ekoparker och snart startas åter ett nytt turismbolag som senare avvecklas. Men kvar finns alla fantastiska marker och de måste bättre nyttjas för nya inkomster och jobb på landsbygden.

Statens strategi bör framgent vara att öppna och säkra områden, leder och besöksmål. Men låta duktiga entreprenörer bedriva den kommersiella verksamheten kring naturturismen.

Forrige artikel Professor: Återvinn när alla andra alternativ är uttömda Professor: Återvinn när alla andra alternativ är uttömda Næste artikel "Satsa på de största reningsverken längs Östersjöns kust"
Intern styrelsekritik mot Skogsstyrelsens ledning

Intern styrelsekritik mot Skogsstyrelsens ledning

NYCKELBIOTOPER. Frågan om Skogsstyrelsen ska fortsätta med registrering av nyckelbiotoper vid avverkning ska avgöras av myndighetens styrelse. Men styrelseledamoten Mikael Karlsson anser att myndighetsledningens agerande riskerar att låsa frågan.