"Skogsprogrammet – bakläxa för regeringen"

DEBATT. Det nationella skogsprogram andas stor optimism, men regeringen har vare sig gjort en ekonomisk analys eller en riskanalys. Strategidokumentet invaggar oss i tron på en säker framtid med en skogsnäring som växer till himmelen, skriver professor Sten B Nilsson.

Av: Sten B Nilsson
internationell skogskonsult och professor vid det internationella institutet för tillämpad systemanalys, IIASA i Österrike

Skog och skogsbruk engagerar många människor. Därför har skogsnationer som Kanada, Finland, Tyskland och Österrike tagit fram nationella skogsprogram. I en  bred samhällsdebatt har man där förhandlat fram modeller för ett hållbart skogsbruk, inte minst ur social synvinkel.

Sverige har halkat efter

Dagens intensiva, för att inte säga hätska, svenska skogsdebatt visar att även vårt land sannerligen behöver en sådan samsyn kring skogen. Vi är duktiga på att producera virke i Sverige, men när det gäller skogens övriga värden, främst de sociala, har vi halkat efter. Sverige är inte längre världsledande när det gäller skogspolitik. Och det måste vi vara om vi vill hävda oss i den internationella konkurrensen. Konsumenternas krav på hänsyn till miljö och sociala värden ökar hela tiden.

Om regeringens överraskning

Regeringen överraskade nu hela skogsnäringen och dess intressenter när man i mitten av maj, helt oväntat, fattade fem skogspolitiska beslut inom ramen för vad man kallar ’Sveriges nationella skogsprogram’. Problemet är att man inte presenterar ett nationellt skogsprogram utan vad regeringen själv säger en ’Strategi för Sveriges nationella skogsprogram’.

Strategidokumentet innehåller nu målformuleringar för fem fokusområden, som är i och för sig välformulerade. Men de är så allmänt och vagt uttryckta för att de flesta intressenterna ska kunna acceptera dem. Man frågar sig naturligtvis hur regeringen lyckades prestera så lite konkret efter fyra års arbete och med cirka 1000 olika individer involverade i processen i olika grad. Nu säger regeringen att detta strategidokument skall följas av en handlingsplan. Man följer således samma koncept som i Livsmedelsstrategin, vilket inte bådar gott för framtiden.

Förlorat förtroende kräver klokskap

Så regeringen får underbetyg för arbetet med det nationella skogsprogrammet. Kanske det svåraste och allvarligaste problemet är att regeringen har genom sin hantering tappat förtroendet hos intressenterna för programmet. Det kommer att göra det svårt eller näst intill omöjligt att implementera detsamma. Regeringen måste göra extraordinära ansträngningar för att bygga upp förtroendet hos intressenterna. Det kommer att kräva mycket klokskap och lång tid.

Men lite beröm ska regeringen ha för de fem skogspolitiska beslut man ändå fattade i detta sammanhang. Man ser över Art-och habitatdirektivet, man avser att reda ut problematiken kring det fjällnära skogsbruket, man startar inventeringar av höga miljövärden, man startar en kraftig kunskapsuppbyggnad av den svenska skogen med laserskanning och man satsar på ökad jämställdhet. Allt detta är lovvärt.

Regeringen hävdar att detta är en del av Skogsprogrammet. Det är snarare så att dessa beslut är akuta brandkårsutryckningar, om än lovvärda, än en del av skogsprogrammet som är en långsiktig process och med en lång tidshorisont med syfte att förbereda skogsnäringen för en föränderlig omvärld.

Så vad händer nu?

Det sämsta med regeringens arbete är att man inte förankrat det i riksdagen. Så efter riksdagsvalet den 9 september kan det vara ett helt nytt läge. Om en ny regering överhuvudtaget vill ta fram en handlingsplan så bör den genomsyras av konkreta åtgärdsförslag om man skall vinna intressenternas förtroende för programmet. Det saknas inte konkreta åtgärdsförslag. Arbetsgrupperna som tillsattes inom programmet och arbetade under dess två första år lämnade cirka 70 strategiska åtgärdsförslag, vilka inte kan spåras i strategidokumentet.

Bristen på ett konkret koncept på vad som är ett uthålligt skogsbruk är kärnfrågan för de flesta av konflikterna som föreligger i skogsnäringen idag. Handlingsplanen måste leverera ett konkret koncept på ’uthålligt skogsbruk’ som är baserat på värderingarna i våra exportmarknader.

Mer av allt-modellen

Strategidokumentet kan sammanfattas som mer uthållig skogsproduktion, mer avverkning, mer klimatnytta, mer ekosystemtjänster, mer industriproduktion, mer sysselsättning, mer alternativt utnyttjande av skogsmarken, mer mångfald i sektorn, mer landsbygdsutveckling, etcetera.

Denna ekvation bygger på teorin om ekologisk modernisering, vilken knappast är uthållig. Handlingsplanen måste presentera en realistisk och konkret plan hur dessa målkonflikter skall hanteras i form av ett konkret strategiskt åtgärdsprogram.

Ekonomisk analys saknas

Strategidokumentet andas en mycket stark optimism över skogsbrukets och skogsindustrins framtida tillväxt. Detta gör man utan några ekonomiska analyser. Det är naturligtvis utmärkt att regeringen har en stark framtidstro om skogsnäringen men den måste vara baserad på ekonomiska realiteter. De förutspådda ökade skogsproduktionen och avverkningarna kommer att kosta en rejäl summa pengar. Vem skall betala för detta? Vad skall vi använda virket till?

Skogsindustrin arbetar under stark internationell konkurrens och hur kan vi upprätthålla vår konkurrensförmåga vid kraftigt ökad produktion? Handlingsplanen måste klarlägga vad som är ekonomiskt möjligt att uppnå vid en kraftig expansion av skogsnäringen.

Ingen riskanalys i sikte

Den viktigaste komponenten i varje strategidokument är riskanalysen. Men den saknas helt. Vi har inte brist på potentiella kriser för skogsnäringens framtida utveckling: politiska galenpannor i olika delar av världen, förändrad balans i geopolitiken, stagnerande globala ekonomier, ökande handelshinder, finanskriser, skenande teknologisk utveckling, dramatiska klimatförändringar, andra miljöförändringar, fallerande matförsörjning, sociala katastrofer i vår omvärld, etcetera.

Skrivningen i strategidokumentet invaggar oss i en framtid av skogsnäringen som växer till himmelen. Kriserna uppstår när verkligheten visar sig bli något annat. Handlingsplanen måste innehålla en riskanalys av möjliga hot mot skogsnäringens hållbara utveckling och identifikation av konkreta åtgärder hur vi kan motverka eller neutralisera dessa hot.

Skogen bredare än regeringen

Regeringen framhåller i sitt strategidokument att ett delägarskap mellan, stat, näringsliv och civilsamhället av skogsprogrammet är viktigt. Detta var också en fråga som sysselsatte de tidigare nämnda arbetsgrupperna av programmet. Trots detta valde regeringen under de två senaste åren att arbeta i dolda rum. Ett skogsprogram omfattar så många olika aspekter i samhället att det inte kan vara bara en regeringsfråga utan om man skall lyckas måste alla intressenter vara involverade. Det krävs ett samhällskontrakt för handlingsplanen.

Organisation av det framtida skogsprogrammet

Strategidokumentet och regeringen avser att fortsätta med dialogprocessen av skogsprogrammet. Det är glädjande. Men förslaget på organisation av det fortsatta skogsprogrammet är rent avskräckande. Man föreslår samma lösning som hittills med landsbygdsministern som ledare av arbetet som utförs på departementet. Alla erfarenheter av utvecklingen av skogsprogrammet så här långt visar att det är just man inte skall göra. Departementet har suttit på två stolar genom att
vara ansvarig för både analysernas utförande (substansen) och formuleringen av politiken. Den enda transparenta vägen framåt är att inrätta ett oberoende Sekretariat som ansvarar för analyser och dialogprocess och rapporterar resultat och förslag till departementet för politisk hantering.

Forrige artikel "Vattenbrist eller intressebrist?" Næste artikel "Hur räknar Moderaterna ut nyttan av en klimatåtgärd?"
Gotland förlorade strid om att få EU:s nya omställningsstöd

Gotland förlorade strid om att få EU:s nya omställningsstöd

INDUSTRI. Regeringen tog under torsdagen ställning till hur de vill se att EU:s nya fond för en rättvis klimatomställning används i Sverige. Övre Norrland och stålindustrin var utpekade av EU-kommissionen. Men andra kandidater ansåg sig också berättigade.