"Skogen, skogsprogrammet och den mångfacetterade hållbarheten"

REPLIK. Professor Sten B Nilsson anser att en bristande samsyn kring begreppet hållbart skogsbruk är det största hindret för Sveriges skogsprogram. Men kanske måste vi helt enkelt acceptera att vi ännu inte är redo att hitta en gemensam plattform för hur den svenska skogen ska användas, skriver Anders Pettersson.

Anders Pettersson
Skogsbrukare



Hållbarhet är ett vanligt förekommande ord i dagens samhällsdebatt. Det är ett komplext begrepp som ibland används väl schablonmässigt.

I en debattartikel efterlyser Sten B Nilsson en klargörande samordnad tolkning om hur man ska se på hållbarhet inom ramen för det nationella skogsprogrammet. En vedertagen uppfattning är att det hållbara vilar på tre pelare. En för klimat och miljö, en för ekonomi samt en för sociala värden.

Nilsson vill att det fastställs att den del som handlar om klimat och miljö ska utgöra en ram och vara begränsande för övriga delar. Han hävdar att samsyn om detta är en förutsättning för skapande av ett fungerande skogsprogram.

Håller med om mycket

Jag instämmer i Nilssons syn på att klimat- och miljödelen på ett tydligare sätt bör vara den yttre begränsningen. Jag delar också till viss del hans kritiska syn på det som kallas ekomodernism. Ibland ser man brister i insikt om att ekonomiska tillväxtmål inte är helt förenliga med hållbarhetsmål.

Jag tror inte heller att teknikutveckling enskilt kan lösa våra problem, det krävs också en förändring av människors levnadssätt.

Urholkning av äganderätten

Nilsson anser alltså att en bristande samsyn om relationen mellan hållbarhetsdefinitionens olika delar är det största hindret för Sveriges skogsprogram. Det tror nog inte jag.

Den stora svårigheten ligger som jag ser det i att komma överens om vad som ska betraktas som hållbart inom den del som handlar om klimat och miljö. Här finns fortsatt djupa skiljelinjer mellan delar av de inblandade. Intensiva debatter har pågått och pågår.

Det gäller nivåer för brukande kontra bevarande för mångfaldens skull eller om skog ska lämnas orörd och nyttjas som kollager i stället för att använda tillväxten till substitution av fossilt baserade produkter. Äganderättens betydelse för samhället och den urholkning i olika varianter som förekommit av den under de senaste åren har också diskuterats livligt. Som jag ser det är dessa debatter bra och leder framåt trots att de beskrivs som polariserande och till och med som skyttegravskrig.

Åsikter måste ventileras

Jag tycker inte det är vare sig konstigt eller oroväckande att det hettar till ibland. Starka åsikter måste få ventileras och självklart blir det högljutt och polariserat när det till exempel handlar om vem som ska ha rådighet över de stora värden som den svenska skogen har. Måhända måste vi kanske bara acceptera att vi ännu inte är mogna för att hitta en gemensam plattform för hur den svenska skogen ska användas?

När många människor ska tillgodogöra sig naturresurser från till exempel skogar innebär det alltid belastningar på ekosystemen. Det går inte att använda en resurs som skog på ett rationellt sätt utan att något annat värde får stå tillbaka. Kunskaps- och teknikutveckling gör oss sakta duktigare men för lång tid framåt får vi acceptera att det ultimata hållbara inte går att uppnå.

Radikala omställningar

Vi kan förstås välja att nyttja en annan resurs i stället men detta är ofta bara att flytta problemen. Det gäller att optimera naturresursutnyttjandet utifrån så många hållbarhetsaspekter som möjligt. En inte helt enkel uppgift. Göra så rätt saker som möjligt på så rätt plats som möjligt. En global marknadsekonomi styr ibland åt det hållet men verkligen inte alltid. Ramar och spelregler kan till exempel variera stort mellan länder utifrån rådande miljölagstiftning.

När det pratas om vägar mot det hållbara samhället kan det vara bra att påminnas om verklighetens oundvikliga förutsättningar. Vi har en växande världsbefolkning där många fortfarande inte fått uppfylla ens anständiga materiella behov. Det är också ganska osäkert i vilken omfattning den rikare delen av mänskligheten är beredd till att göra radikala omställningar i sättet att leva.

Inbyggda motsättningar

Just insikten av att alla mynt har en baksida är viktig när samhället ska välja hur naturresurser ska användas på bäst sätt. Det är inte alltid självklart vilket spår som är det mest hållbara när alla aspekter vägs in. Det gäller på såväl nationell som internationell nivå och ibland finns det också tydliga motsättningar mellan dessa nivåer. Som exempel på det kan man fundera över vitsen av att kasta in grus i den svenska skogsindustrins maskineri.

Vad är egentligen den globala hållbarhetsvinsten med att strypa den svenska skogstillväxten och beskära industrin på råvara?

Begränsar vår förmåga

Att de gör oss svenskar fattigare förstår förhoppningsvis alla. Lägre nationell avkastning från skogen begränsar vår förmåga till att göra till exempel miljösatsningar, endera inom landet eller kanske genom internationellt bistånd. Vidare kan man fundera över hur den förlorade vedfibern från svenska naturligt artfattiga boreala skogar ska ersättas. Blir det med fossilt baserade produkter eller med råvara från skogar som är betydligt känsligare än våra ur mångfaldssynpunkt?

Inte mogna för ett program

Tyvärr är jag väl lite pessimistisk när det gäller skogsprogrammet. En vacker dag kan vi vara mogna för ett program att samlas kring. Fram till dess fortsätter nog den heta skogsdebatten och kanske blir vi lite klokare av den för varje dag som går.

Tema: Striden om skogen

Forrige artikel Debatt: Otillräckliga regler äventyrar framtiden för havsmiljön Debatt: Otillräckliga regler äventyrar framtiden för havsmiljön Næste artikel Holm: Holm: "Det är nu eller aldrig, Tomas Eneroth"
FN ställer in årets klimatmöte

FN ställer in årets klimatmöte

CORONAKRIS. Det blir inget globalt klimattoppmöte i år – FN skjuter fram förhandlingarna till år 2021. Ett väntat beslut, enligt miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP).