"Ska de fjällnära skogarna bli produktionsytor?"

Av: Katja Kristoffersson och Ulf von Sydow
ordförande respektive skogssakkunnig, Naturskyddsföreningen Jämtland Härjedalen

Med två veckor kvar till valet diskuteras skogliga frågor alltmer. Det gäller brand, biobränslen och ägandefrågor. Vi läser i debattartiklar hur skogsägarföreningar, bolag och företrädare för vissa politiska partier för fram budskap om att naturvården hotar äganderätten och att det skulle vara det aktiva skogsbruket som har skapat naturvärdena som finns i skogen. Detta synsätt är gravt felaktigt. Dagens skogsbruksmetoder hotar allvarligt naturvärdena i skogen. Detta gäller inte minst i de fjällnära skogarna.

Därför är den fjällnära skogen unik

Den fjällnära skogen är med sin orördhet och sammanhängande storlek av ett internationellt och nationellt intresse för naturvård, framtida naturturism, renskötsel med mera. Den är unik ur ett europeiskt perspektiv, just eftersom den i mycket ringa utsträckning varit utsatt för skötsel annat än den ”skötsel” som ett intakt ekosystem själv genererar. Det är detta som underhåller och stärker naturvärdena, inte skogsbruket som många debattörer försöker påskina.

Där vi människor har avstått från ett aktivt skogsbruk, som till exempel dikning, främmande trädslag, harvning, stubbrytning, med mera, har det fjällnära skogslandskapet formats. De markägare som valt att äga sin skog genom att inte sköta den enligt gängse former, har således bidragit till dessa unika värden. En nyckelbiotop skapas inte genom ett aktivt skogsbruk enligt dagens modell.

En fråga för nästa regering

Det förs fram olika argument om varför den fjällnära skogen ska brukas, men väldigt få vetenskapligt understödda argument om hur detta i längden kommer att påverka skogsekosystemet.

Just nu utreds begreppet ”pågående markanvändning” inför en domstolsprövning kopplad till ekonomisk ersättning vid nekad avverkning, då staten är stämd av skogsägare. Med detta menas, förenklat, att skogsbruk märkligt nog anses pågå i all skogsmark bara tillväxten är minst en skogskubikmeter per år och hektar, och det gäller även i den långsamväxande fjällnära skogen.

Hur kan ett mekaniserat hyggesskogsbruk anses vara pågående markanvändning i en skog, där det på sin höjd har svingats någon enskild yxa för att plocka ut just den rätta stocken för ett visst ändamål? Hur kan det, som många debattörer skriver, vara så självklart att områden som inte sedan inlandsisen drog sig tillbaka har ekonomiskt skogsbrukats nu ska huggas ner och skickas till kustens massakokerier? Frågan om pågående markanvändning kommer att landa på nästa regerings bord.

Ingen förväntad avkastning

I de fjällnära skogarna har det inte investerats och det finns rimligen ingen förväntad avkastning utifrån en ekonomisk kalkyl. Mycket av den fjällnära skogens ägande har olika historiska perspektiv och har tidigare inte räknats som ett stående realiserbart kapital. Det förs fram olika argument om varför den fjällnära skogen ska brukas, men väldigt få vetenskapligt understödda argument om hur detta i längden kommer att påverka skogsekosystemet.

Om skogsbruket menar allvar med sina stora löften om att bevara biologisk mångfald bör de rimligen börja, där den biologiska mångfalden redan finns, genom att sluta ersätta biologiskt rika, sammanhängande landskap med kalhyggen och skogsbilvägar.

Vad vill partierna?

Den juridiska ersättningsprövningen må ha sin gång men vilka politiska partier är beredda att argumentera för en omprövning av begreppet pågående markanvändning – innan de sista fjällnära skogarna är omvandlade till produktionsytor?