Debatt

"Rovdjursförvaltningen måste ta hänsyn till renskötseln"

DEBATT. En fungerande rovdjursförvaltning kan inte bara ta sin utgångspunkt i rovdjuren, utan måste också lyfta renen och renskötaren och deras naturliga plats i en ansvarsfull förvaltning. Det skriver Jörgen Jonsson och Jenny Wik Karlsson från Svenska samernas riksförbund som kräver att regeringen agerar.

Jenny Wik Karlsson,&nbsp;verksamhetschef och förbundsjurist,&nbsp;Svenska samernas riksförbund.<div><br></div>
Jenny Wik Karlsson, verksamhetschef och förbundsjurist, Svenska samernas riksförbund.

Foto: Foto: SSR
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

Jörgen Jonsson, förbundsordförande Svenska samernas riksförbund

Jenny Wik Karlsson, verksamhetschef och förbundsjurist Svenska samernas riksförbund

Omsorgen om renen har alltid varit grundläggande i den samiska traditionen. Denna omsorg grundar sig på respekt och vördnad för det djur som har gett och ger oss så mycket. Vår kunskap om renen och renskötseln måste utgöra en del av grunden för vad vi betraktar som ansvarig respektive oansvarig förvaltning. Med lyhördhet och respekt för vår traditionella kunskap så kan vi skapa en förvaltning baserad på etiskt försvarbara principer. Dagens förvaltning tar ingen hänsyn till renen och på så sätt inte heller vår samiska kultur.

Fler renar till rovdjuren

En av de viktigaste förutsättningarna för att kunna bedriva en hållbar och långsiktigt renskötsel är att antalet rovdjur inte blir för högt inom en sameby. I dag innebär rovdjursförekomsterna inom samebyarna att det redan i dag i viss mån är svårt att bedriva renskötsel. Förlusterna av renar har ökat de senaste åren, lägg där till övriga omvärldsfaktorer såsom gruvor, skogsbruk, förändrat klimat med mera som samebyarna och dess medlemmar möter varje dag.

Alla fem rovdjur ökar

Om ingen förändring sker snarast kommer rovdjursförvaltningen också i fortsättningen att formuleras utan hänsyn till de konsekvenser som den får för renskötseln och för det samiska folket, och i förlängningen även för rovdjuren.

Samtliga av de ”fem stora” rovdjuren har under lång tid ökat i antal inom renskötselområdet samtidigt som målet att nå den av riksdagen antagna toleransnivån om max tio procent förlust av ren till rovdjur är långt bort. Samebyarna förväntas också aktivt bidra med inventering av rovdjuren samt stå för kostnaderna vid exempelvis skyddsjakt och andra eventuella förebyggande åtgärder. Det skall också nämnas att dagens inventeringsmetoder och medföljande kriterier i princip omöjliggör en inventering som speglar verkligheten. Detta är en ekvation som långt ifrån går ihop, dåliga inventeringsresultat innebär försämrade möjligheter till en balans i förvaltningen. Dessutom har ersättningen för inventering och för förlust och skador av rovdjur legat på samma nivå sedan 1996. Är detta rimligt?

Varannan ren dödas

Dagens förvaltning innebär att över hälften av de renar som varje år ska gå till renköttsproduktion, dödas av rovdjur. Den yttersta konsekvensen om detta får fortgå är en pågående utarmning av den samiska kulturen – en kultur som är helt beroende av en välmående renskötsel.

Om ingen förändring sker snarast kommer rovdjursförvaltningen också i fortsättningen att formuleras utan hänsyn till de konsekvenser som den får för renskötseln och för det samiska folket, och i förlängningen även för rovdjuren. Beslutsfattare och myndigheter måste agera för förändring nu.

Staten måste ta sitt ansvar

Vi kräver en tydlig handlingsplan från regeringen och Naturvårdsverket, för hur vi ska uppnå de mål som riksdagen satt upp samt att staten till fullo tar ansvar för renen, människan och de kostnader och förluster som samebyarna i dag får bära själv.

Dokumentation

Delta i debatten?

Kontakta debattredaktör Ola Hjalmarsson på [email protected]



E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00