"Rationellt skogsbruk avgörande om vi ska lämna det fossila"

Anders Pettersson
Näringspolitisk talesperson, Allmänningsskogarna i Västerbotten

Olja och kol är och har varit ganska lättillgängliga, energirika råvaror som det dessutom funnits stora mängder av. Nu ska användandet av fossilt baserad energi och råvara i princip reduceras till noll. Det blir en tuff utmaning.

Den primära målsättningen är att ersätta det fossila med sådant som inte tillför mer kol till kretsloppet. I dag finns redan sol, vind och biomassa som fungerande substitut. Man bör ha i åtanke att det handlar om att byta ut både energikällor och material. För det senare har till exempel växtfiber från skog en nyckelroll.

Det kommer dock att bli svårt att få de icke fossila resurserna att räcka till. Därför måste antagligen omställningen följas av en global konsumtionsminskning om den ”fossila kranen” ska kunna stängas. Att åstadkomma det samtidigt som en stor andel av världsbefolkningen fortsatt lever i materiell knapphet och fattigdom blir inte enkelt och kommer knappast att gå så fort som vi skulle önska.

Sverige relativt artfattigt

För oss som verkar inom skogsnäringen i nordväst har sådana argument varit svårköpta hittills, men kompenseras skogsägare ekonomiskt för det får vi väl finna oss i situationen.

Anders Pettersson
Allmänningsskogarna i Västerbotten

Ett annat stort globalt problem är den utarmning av biologisk mångfald som människans aktiviteter orsakar. Problematiken är allra störst i tropiska områden där artrikedomen är hög. Sveriges nordliga läge gör att vårt land endast hyser en mindre del av världens arter.

Av den anledningen kan man tycka att mångfaldsfrågan borde ha lägre dignitet hos oss. Så är det dock inte. Tvärtom verkar diskussionerna om artskydd gå extra höga i vårt land. Framför allt tvistas det om i vilken omfattning skogslevande arter missgynnas av dagens skogsbruk.

Evig diskussion om fördelning

Självklart ska Sverige ta sitt ansvar kring skogens mångfald och det är helt korrekt att ett skogslandskap inte kan hanteras hur som helt om artrikedomen ska bevaras i det. Skogar som producerar mycket råvara är inte alltid den bästa miljön för övrigt liv med hemvist i skogen.

Vill man kontinuerligt skörda större mängder virke från ett skogslandskap och samtidigt behålla områdets mångfald måste brukandet anpassas på olika sätt och på olika nivåer. En sådan anpassning är att se till att även produktionsskogarna innehåller detaljer och substrat som gör dem mer intressanta för mer krävande arter.

En annan är att en viss mängd av landskapets skogar brukas på ett alternativt sätt eller lämnas helt orörda. Det pågår en ständig diskussion om hur den arealmässiga fördelningen ska se ut mellan skog med huvudmål att leverera förnybar råvara som kan bidra till ersättning av det fossila och skog som bör undantas från rationellt bruk till förmån för mångfald.

Låg förståelse

I klimatdiskussionerna betraktas skogen och skogsmarken ibland som ett stort kollager, ungefär som det fossila dito men ovan jord. Vissa argumenterar då för att även detta lager borde lämnas i det närmaste orört likväl som de fossila lagren.

Ur ett krasst koldioxidperspektiv för atmosfären är detta förstås optimalt. Dock uppstår frågan om hur en stor och växande världsbefolkning ska kunna leva utan att nyttja energi eller råvaror från vare sig olja, kol eller skog? Tyvärr får tankar om att använda skog som ett orört kollager också visst stöd från EU-håll. I en del EU-länder, framförallt i söder, där mycket av skogsmarken för länge sedan omlagts till annan markanvändning, saknas förståelse för skogsbruk enligt nordisk modell.

Det blir lätt en rätt rörig diskussion om hur skog ska användas.

Ett skogslandskap som ska fungera som ett kollager med hög tillväxt kan förstås inte samtidigt leverera stora mängder vedfiber som ersättning för det fossila. De skogar som har hög tillväxt och god koldioxidinbindning är inte heller samma skogar som de äldre dito som är bäst på att leverera mångfald. Vilka skogar är det då som det ska skördas virke ifrån? För de extrema ”kollagrarna” är svaret enkelt. Inga av dem.

Krävs rationellt skogsbruk

Personligen tror jag att det blir omöjligt att fasa ut det fossila utan att på ett rationellt sätt nyttja skogen som en leverantör av förnybara råvaror. Det kommer att bli tillräckligt svårt ändå att lämna det fossila samhället bakom oss. Mångfaldsfrågorna får vi lösa inom ramen för högt ställda skogliga produktionsmål och det tror jag är fullt möjligt med vissa kompletterande avsättningar och en utvecklad detaljhänsyn.

I några regioner är det formella naturskyddet väl lågt. I reservatsrika delar i nordväst är bevarandet av en del naturtyper antagligen överdimensionerat om man ser till den krassa naturvårdsnyttan.

Där kan det möjligen finnas andra motiv till att spara än mer skog. Det kan handla om mer känslomässiga värden. Som att bevara stora sammanhängande områden med relativt orörd och ursprunglig natur på grund av att det är något som är en bristvara i ett europeiskt perspektiv.

Vettiga kollager ovan jord

För oss som verkar inom skogsnäringen i nordväst har sådana argument varit svårköpta hittills, men kompenseras skogsägare ekonomiskt för det får vi väl finna oss i situationen. Fjällnära skogsområden skulle faktiskt också, till skillnad från annan skog i Sverige, kunna fungera som vettiga ovanjords-kollager. Dessa skogar är inte särskilt brandbenägna, träden är också kortare, stormfastare och knappast heller lika utsatta för insektsangrepp på grund av det kärva klimatet.

Uppräknade faktorer är annars viktiga baksidor att beakta när ovanjordskollagring diskuteras generellt. Med klimatförändringar ökar risken för att lagrat kol snabbt återförs till atmosfären utan att något vunnits.

Nationellt räknat borde man kunna kompensera för de fjällnära skogarnas produktionsbortfall med en ökad intensivodling på annat håll. Men då ska ersättningen vara rejäl till dem som levererar ”lagringstjänsten” och dessutom ska ett visst brukande av och bebyggelse i skogarna tillåtas för ägarna.