Nästa budget blir ett vägval för Tidöregeringens miljöpolitik

Trots en del piruetter kring vindkraften får det sägas vara ganska tydligt åt vilket håll regeringen är på väg i energipolitiken, däremot är det mindre självklart hur klimatpolitiken kommer att landa. Men långt otydligare än klimatpolitiken är ändå miljöpolitiken. Den omfattas inte av Tidöavtalet (även om SD tycks blanda sig i det mesta ändå) och av de tre regeringspartierna skiljer miljöpolitiken hos Liberalerna, klimat- och miljöministerns eget parti, ut sig rejält.

Hur ska det gå till?

En sak som naturligtvis är jättetydlig är de omfattande neddragningarna i årets miljöbudget. Det som utgör otydligheten är hur regeringen tänkt att förena neddragningarna med att samtidigt leva upp till löftena om en ambitiös miljöpolitik. Inte så att det måste vara oförenligt, men än så länge har regeringen och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) inte formulerat hur det ska gå till eller vad man faktiskt menar med en ambitiös miljöpolitik.

En sak som naturligtvis är jättetydlig är de omfattande neddragningarna i årets miljöbudget.

Kanske är det så att regeringen tänker stå fast vid den utstakade kursen för miljöbudgeten, med fortsatt lägre anslagsnivåer. Det vill säga "En miljöbudget som är lite mer nykter." som SD:s miljöpolitiska talesperson Martin Kinnunen sade när budgetpropositionen lades fram i höstas. Men Romina Pourmokhtari har bland annat lovat att den värdefulla skog som finns ska skyddas, ett exempel på något som blir avsevärt enklare med en miljöbudget som åtminstone är salongsberusad, för att använda sig av SD:s liknelser.

Här hamnar saker på sin spets

Förra veckan lämnade de statliga myndigheterna in sina underlag till regeringen inför nästa års budget. Och läsningen av budgetunderlagen från Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten, Skogsstyrelserna samt de 21 länsstyrelsernas gemensamma äskande pekar på några extra brännande områden inom naturvård och naturskydd som regeringen kommer att behöva förhålla sig till.

Det vill säga genom att antingen skjuta till mer pengar eller vara beredd att hantera det läge som uppstår utan ökade anslag. För årets neddragningar har gett eko över hela landet, Naturvårdsverket och länsstyrelserna har knappast försökt skönmåla konsekvenserna, och om en gång är ingen gång, så är två gånger som bekant en vana.

Anslaget för skötsel av värdefull natur. Här strök regeringen en miljard i årets budget och det är en miljard som myndigheterna är mycket angelägna om att få tillbaka – och helst mer därtill. Länsstyrelserna varnar för eftersatt skötsel av skyddad natur, att arbetet mot invasiva arter är satt på paus, arbetstillfällen som försvinner och problem för turistnäringen. De betonar att äskandet om ett ökat anslag inte ska uppfattas som önskvärt, utan nödvändigt.

Miljöövervakningen. ”Ryggraden i miljöarbetet” som miljöövervakningen brukar beskrivas av Naturvårdsverkets generaldirektör Björn Risinger. Naturvårdsverket varnar i sitt budgetunderlag för försämrad kvalitet på internationell rapportering, att långa tidsserier är i fara och att Sverige bland annat kan få svårt att leva upp till EU:s krav. Havs- och vattenmyndigheten och länsstyrelserna skriver att situationen där man missar EU-kraven redan är ett faktum.

Det tredje gäller skydd av värdefull natur i allmänhet och skydd av värdefulla skogar i synnerhet. Utgångspunkten för skydd av skog ska framöver vara frivillighet och att det sker på skogsägarens initiativ. Det har riksdagen beslutat. Men om skogsägaren hamnar i en årslång kö för att få sina intrångspengar blir det svårt med frivilligheten, påpekar Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen.

Det behövs också ett politiskt klargörande om det övergripande skyddsbehovet för skogen, inflikar Skogsstyrelsen i sitt budgetunderlag. Det handlar om den politiska ambitionen om å ena sidan frivillighet, men att å andra sidan inga skyddsvärda skogar ska avverkas. ”Det finns ett glapp där”, säger generaldirektör Herman Sundqvist till Altinget.

Klarnar i alla fall till hösten

När oppositionen eller journalister ställer frågor om hur regeringen ska nå de uppsatta klimatmålen, då hänvisar Romina Pourmokhtari om och om igen till att svaren kommer i klimathandlingsplanen i slutet av året. På samma sätt dröjer kanske svaren om miljö- och naturvårdspolitiken till budgeten i höst. Då, om inte förr, så lär det klarna. Antingen ligger SD:s nykterhetslinje ligger fast. Eller så har miljömyndigheternas argument för att ett framgångsrikt miljöarbete kräver resurser nått hela vägen till finansdepartementet.