"Myndigheters rättstolkning hotar kulturarv"

Av: Gunvor Axelsson, Jan-Åke Jacobson och Magnus Nilsson
ledamöter, Svensk vattenkraftförening

De senaste åren har de småskaliga vattenkraftverken framstått som lovliga byten för myndigheter med ambitioner att ta fram ”ny praxis” och miljöorganisationer som söker nya jaktmarker. Bakom detta ligger delvis felaktiga tolkningar och implementeringar av EU:s ramdirektiv för vatten (RDV) och delvis (miss)uppfattningen att långa dyra rättsprocesser är bästa metoden att förbättra vandringsmöjligheter för fiskar med mera i vattendragen.

Miljömyndighetsutredningen riktar i sitt bestänkande Vägar till ett effektivare miljöarbete (SOU 2015:43) mycket allvarlig kritik mot miljöarbetet i Sverige och konstaterar att det finns allvarliga brister i effektivitet, enhetlighet, rättssäkerhet och konkurrensneutralitet i tillståndsgivning och tillsyn. Utredningen kritiserar också att det saknas oberoende utvärdering av miljömålsarbetet och konstaterar att det finns ett strukturellt problem med vattenförvaltningen.

Om denna kritik bidragit till att regeringen har valt att överpröva förslagen som de fem vattenmyndigheterna har tagit fram till åtgärdsprogram för bättre vatten i Sverige för åren 2015–2021, är inte klarlagt. Oavsett finns, på grund av regeringens prövning, ännu inga beslut om åtgärdsprogram.

Vad är det då för verksamheter striden gäller?

Framför allt handlar det om de många kvarnar, hammare, smedjor och sågar som i dag effektiviserats till småskaliga kraftverk och som har sina fundament i den vattenkrafthistoria som startade i Skåne på 1000-talet och i Göta- och Svealand på 1100- och 1200-talen. Dammar och byggnader som fortfarande utgör en viktig del av det svenska kulturlandskapet.

Lagstiftning om kvarnar, vattenhushållning och hänsyn till fiske och verksamheter upp- och nedströms finns i de flesta av landskapslagarna som nedtecknades från första delen av 1200-talet och framåt. Självfallet har lagstiftning och regelverk förändrats genom tiderna, men detta är första gången som myndigheter summariskt vill underkänna normala rättsstatliga regler som äganderätt och pågående markanvändning och därmed tvinga fram nyprövningar.

Särintressen hotar industrihistoria

Vissa särintressen vill – enkelt uttryckt – riva ut stora delar av Sveriges äldsta bevarade och i bruk varade industrihistoria. Oftast med motiveringen att detta krävs för att uppfylla kraven i EU:s ramdirektiv för vatten och för att Sverige inte ska drabbas av höga böter från EU.

• Detta trots att metoden att generera elektricitet genom att omvandla vattnets fallande kraft till den mest effektiva energibäraren är ett utpräglat allmänintresse.
• Detta trots att det moderna samhället är helt beroende av stabil tillgång på elektricitet och måste balansera alltmer intermittent el från vind- och solenergi.
• Detta trots att potentialen i småskalig vattenkraft lyfter storskalig vattenkrafts reglerförmåga.
• Detta trots att en enkel kostnadseffektiv och rättssäker process för moderna miljövillkor, smidigt skulle lösa problemet.

Svensk Vattenkraftförening har länge kämpat för ökad rättssäkerhet som förhoppningsvis – kan ge ökad tilltro till tillsynsmyndigheter inom vattenverksamhetens område. Släpp loss potentialen i Europas småskaliga vattenkraft!