"Miljömålet i skogen kan nås utan kostnad"

Flera räkneproblem

Det finns flera problem med Petterssons sätt att räkna. Ett av dem är att han bortser från den ekonomiska nyttan av att undanta skog från avverkning. I rapporten ”Skydda lagom – en ESO-rapport om miljömålet Levande skogar” gjorde jag ett försök att beräkna den samhällsekonomiska kostnad det skulle innebära om vi lyckas uppfylla det mål för naturvården i skogen som riksdagen ställt sig bakom.

Det finns flera problem med Petterssons sätt att räkna. Ett av dem är att han bortser från den ekonomiska nyttan av att undanta skog från avverkning.

Magnus Nilsson
Miljökonsult och forskare

Eftersom det handlar om mycket långsiktiga åtaganden måste man, för att kunna jämföra olika typer av kostnader, räkna om dem till ett så kallat nuvärde. Min slutsats var att om vi lyckas optimera insatserna, det vill säga nå målet med minsta möjliga bortfall av möjligt virkesuttag, blir nuvärdet på kostnaden för att nå målet 120-200 miljarder kronor.

Så låg kan kostnaden bli om dels de naturhänsyn som tas på den brukade arealen är tillräckligt omfattande och av tillräckligt hög kvalitet, dels det nätverk av reservat som etableras är tillräckligt stort och att rätt marker skyddats. Brister naturvårdsåtgärderna i något av dessa avseenden minskar det möjliga virkesuttaget mera, och då blir den samhällsekonomiska kostnaden högre.

Det finns en plussida

Detta är kostnadssidan. Men att undanta skog från avverkning har också en plussida. I sin långtidsprognos SKA -15 räknar Skogsstyrelsen med att virkesförråden på naturvårdsmark (formellt skyddad mark, frivilliga avsättningar och hänsynsytor) under de närmaste hundra åren ska öka med 800 miljoner kubikmeter. Detta motsvarar en inlagring av koldioxid från atmosfären på 1,25 miljarder ton.

Det finns olika sätt att värdera denna inlagring. Ett lågt värde är att utgå från det aktuella priset på utsläppsrätter inom EU:s utsläppshandel (för närvarande cirka 250 kronor per ton), ett annat att utgå från den aktuella nivån på koldioxidskatten (för närvarande 1 180 kronor per ton).

I min rapport räknade jag med något lägre värden, men kom då fram till att nuvärdet hos den inlagring av koldioxid som pågår på den befintliga naturvårdsmarken (som sannolikt måste utökas om miljömålet Levande skogar ska kunna nås) vid den låga utsläppsvärderingen är 100-135 miljarder, vid den högre värderingen 450-600 miljarder kronor, det vill säga i nivå med eller högre än värdet av det minskade möjliga virkesuttaget.

Kostnaden är nära noll

Den paradoxala slutsatsen blir därmed att den samhällsekonomiska kostnaden för att på ett kostnadseffektivt sätt nå miljömålet ”Levande skogar” (vid nuvarande virkespriser och vid nuvarande värdering av koldioxidutsläpp!) förmodligen är nära noll eller, mer sannolikt, negativ.

Problemet i sammanhanget är att det saknas en ”brygga” mellan det som är samhällsekonomiskt rationellt till det som är företagsekonomiskt rationellt. Den verksamhet Anders Pettersson ansvarar för, Allmänningarna i Västerbotten, kan för närvarande enbart tjäna pengar på att avverka, trots att den skog man förvaltar sannolikt gör minst samma samhällsnytta om den får stå kvar.

Incitament måste ändras

Från samhällsekonomisk synpunkt är det mycket angeläget att det utvecklas incitament som stimulerar markägare att förvalta sin skog på det sätt som sammantaget är mest fördelaktigt för samhället som helhet.