LRF Skogsägarna: "Ansvar kräver frihet"

DEBATT. Naturskyddsföreningens ordförande Johanna Sandahl efterfrågar en ny skogspolitik som ytterligare begränsar skogsägarnas frihet. Men ansvar kräver frihet, skriver LRF Skogsägarnas ordförande Sven Erik Hammar och påpekar att skogsägarna i dag tar ett mycket stort ansvar utöver vad lagen kräver.

Av: Sven Erik Hammar
ordförande LRF Skogsägarna

Johanna Sandahl skriver i Altinget den 27 jan att dagens skogspolitik inte räcker för att nå miljömålen, att skogsvårdslagen behöver ses över och att skogsbruket måste ta ett större ansvar i skogen.

Sandahl ger en mörk bild av utvecklingen i skogen och pekar på att ett stort antal arter är rödlistade. Men sanningen är att vi inte bara får allt mer växande skog, utan också allt mer gammal skog, äldre lövrik skog, grova lövträd och död ved. Den positiva utvecklingen i skogsmiljön har bland annat lett till att huvuddelen av skogens fåglar i dag har positiva eller stabila trender. Oavsett hur vi brukar naturen kommer vi alltid ha många arter som antingen minskar eller är mycket sällsynta och därmed uppfyller kriterierna för att bli rödlistade. Med en rikare mångfald följer en längre rödlista.

Ansvar kräver frihet

Skogsbruket tar ett mycket stort ansvar utöver vad lagen kräver. Skogsägare avsätter i dag frivilligt, utan ersättning, mer än 5 prcent av sin produktiva skog. Utöver detta lämnas i genomsnitt 8 procent av den brukade skogen som hänsynsytor i samband med avverkningar. Lägger vi till de formella avsättningarna och de lågproduktiva skogar som inte får brukas enligt skogsvårdslagen är nästan en tredjedel av skogsmarken avsatt för naturvårdsändamål. Skogsbruket arbetar aktivt med målbilder för god miljöhänsyn och utvecklar hela tiden miljöarbetet. Ändå anser Sandahl att skogsbruket behöver ta ett större ansvar. Men ansvar kräver också frihet. En frihet som successivt minskat det senaste decenniet och som Sandahl vill inskränka ytterligare.

Vi anser att den övergripande inriktningen på dagens skogspolitik är bra. Skogsvårdslagstiftningen, som är ett av flera skogspolitiska styrmedel, fungerar också i huvudsak väl. Men när miljöbalken och artskyddsförordningen nu i allt större utsträckning tillämpas parallellt med skogsvårdslagen får det en starkt hämmande effekt på möjligheten att bruka skogen.

Miljömålen omöjliga att nå

Det är sant att de nationella miljömålen med dess preciseringar inte nås. Det handlar dock inte i första hand om brister i skogsbruket utan om att miljömålen, med dagens preciseringar är omöjliga att nå, ens i teorin. Även om all skog undantogs från skogsbruk skulle vi inte nå miljömålen. När Sandahl argumenterar kring miljömålen glömmer hon generationsmålet som innebär att de stora miljöproblemen ska vara lösta, utan att vi orsakar ökade miljöproblem utanför Sveriges gränser. Ett aktivt skogsbruk är sannolikt vårt viktigaste verktyg för att nå generationsmålet.

Skogsägarna behöver framtidstro

Skogen ger Sverige fantastiska möjligheter. Förutom traditionella skogsprodukter kommer vi att kunna tillverka textilier, kolfibrer, drivmedel och mycket annat. Ska vi lyckas fasa ut oljan och ersätta miljöskadliga material är skogen vår stora chans. En satsning på nya skogprodukter skulle också ge jobb och stärka landets ekonomi. Men detta förutsätter tillgång på skogsråvara och en vilja att bruka skogen. Då måste vi motivera våra skogsägare och se dem som en tillgång, inte bara problematisera brukandet och därigenom hämma framtidstron i skogen.

Forrige artikel Naturskyddsföreningen: Dagens skogspolitik räcker inte till Naturskyddsföreningen: Dagens skogspolitik räcker inte till Næste artikel Älvräddarna: Småskalig vattenkraft lika omodernt som armborst Älvräddarna: Småskalig vattenkraft lika omodernt som armborst