Länsstyrelsen Kalmar län: Sverige måste rustas för vattenbrist

DEBATT. Tillgången på vatten har på många håll i Sverige tagits för given. Det finns vatten, men inte alltid där vi behöver det och när vi behöver det. Sverige måste rustas för ett varmare och mer opålitligt klimat, skriver Henrik Andersson.

Henrik Andersson
Vattenenheten, Länsstyrelsen Kalmar län

 

Länsstyrelsen Kalmar län har tre gånger denna sommar återrapporterat vattenläget i landet till regeringen.

Syftet med uppdraget har varit att löpande ge en aktuell lägesbild baserad på regional och lokal information om vattensituationen och dess påverkan på dricksvattendistribution, störningar på jord- och skogsbruksnäring och samhällsviktiga strukturer. Förmåga att hantera rådande situationer har också bedömts.

Vad informationen visar

Till skillnad från SGU:s och SMHI:s rapporteringar kan denna information enbart tas fram genom att redovisa situationen och insatser från enskilda kommuner och länsstyrelser.

Utifrån Sveriges 21 länsstyrelsers redovisningar kan följande analys göras:

  • Förutsättningarna att tillgodose invånarna med dricksvatten denna sommar och vid en vädermässigt normal höst ser ut att vara god i hela landet. Förmåga och beredskap varierar, men upplevs generellt vara bra.

  • Vattenbristen år 2018 har satt spår i naturen. Vattenlevande organismer, skogen och lantbruket var särskilt utsatt. Det är främst landets livsmedelsproduktion som påverkas, även år 2019 är detta tydligt i sydöstra Sverige. Granbarkborren har utsatt skogsnäringen för påfrestningar.

  • Nivåerna i grundvattenmagasin och täkter är på några håll lägre än motsvarande tid år 2018. Det finns en stor nederbördsskuld de senaste åren som slår igenom på magasineringen. Enskilda och mindre vattentäkter, lantbruket inberäknat, riskerar att drabbas i större utsträckning än allmänna vattentäkter.

  • Det finns tydliga geografiska skillnader. Utmaningarna är större i söder än i norr och vattensituationen är generellt mer ansträngd i östra än i västra Sverige. Kustområden och områden med mindre god magasinerings kapacitet är mer utsatta.

Kommunerna är på tårna

År 2019 blev för vissa områden fjärde året i rad med risk för vattenbrist. Under sommaren har det gjorts en rad åtgärder för att få efterfrågan och tillgång att mötas.

Kommunerna och länen har haft samverkansmöten, samt haft besparingskampanjer och informerat på bred front. Bevattningsförbud och utökad nivåmätning är också åtgärder som vidtagits av flera kommuner.

På lång sikt planeras för bättre kapacitet och resiliens. Här tar kommunerna, ofta med stora ekonomiska åtaganden, ansvar för att söka nya täkter, öka kapaciteten i system och ändå ansvara för den befintliga infrastrukturen. Storskalighet, innovation och mångfald återspeglar de projekt och det arbete som pågår.

Behov av nya regler

I de inrapporterade svaren uppmärksammas områden där det finns svårigheter samt förbättringspotential:

  • Det behövs en nationell strategi för vattenförsörjning som svarar på hur länen ska prioritera olika vattenresurser för vattenförsörjning, och vems perspektiv som är viktigast? Stora centraliserade resurser med stor effektivitet att vattenförsörja större geografiska områden eller fler och mindre lokala lösningar för att säkerställa den civila beredskapen och minska sårbarheten? Eller en kombination av dessa?

  • Begreppet husbehovsförbrukning behöver definieras. Tillstånd eller anmälning behövs inte för uttag för husbehov enligt 11 kap 11 § miljöbalken, trots att dessa kan vara av betydande storlek. Lokalt och regionalt kan dessa uttag ha stor påverkan på vattenmagasinen för både det allmänna och enskilda samt skapa vattenbristsituationer. Bättre kontroll av dessa uttag rekommenderas.

  • Kontroll över tillstånd för reglering av och uttag i vattendrag är också viktigt. I dag saknar många verksamheter/anläggningar tillstånd eller har mycket gamla tillstånd, vilket skapar problem då det inte sällan regleras utan hänsyn till vattensituationen. Det bidrar till en negativ påverkan på vattenmiljön och på andra verksamheter som får svårt att hålla sig till sina tillstånd och få del av sina uttagsrättigheter.

  • Det finns för mycket komplexitet i juridik och regler för till exempel vattenfördröjande åtgärder i landskapet och åtgärder i lantbruket. Det försvårar och fördröjer arbetet för redundans och motståndskraft mot vattenbristsituationer.

  • Arbetet med infrastruktur och underhåll av ledningsnät behöver prioriteras och ges långsiktiga resurser och tydlig nationell styrning för att säkra en långsiktig och stabil dricksvattenförsörjning.

Håll ut

Många av dessa frågeställningar är nu efter år av besvärande vattensituationer under lupp av de nationella expertmyndigheterna.

Utmaningarna kvarstår för kommunerna, inte minst finansiering av ett robust klimatsäkrat dricksvattensystem. Denna fråga får dock andra än länsstyrelserna driva. Perioder av mindre vatten är dock här för att stanna – så håll i och håll ut.

Forrige artikel MP: Kärnkraften får allt svårare att konkurrera MP: Kärnkraften får allt svårare att konkurrera Næste artikel "Utmaningen är att förvalta för naturturismen"
  • Rapportera

    Niclas Hjerdt · Hydrolog vid SMHI

    Många bäckar små...

    En välskriven och bra sammanfattning. Det finns några särskilda punkter som är värda att reflektera över. Henrik skriver att "begreppet husbehovsförbrukning behöver definieras" och det håller jag med om. Men man behöver också betrakta dessa mindre uttag i ett större perspektiv än varje enskilt uttag för sig. Det är den ackumulerade summan av dessa små uttag som får betydelse. Vi behöver alltså bedöma uttagen ur ett avrinningsområdesperspektiv eftersom det är denna skala som är relevant för vattentillgången. Kan man sätta gränser på denna skala som sedan översätts till gränser för enskilda uttag? Dilemmat påminner om debatten kring växthusgasutsläpp och skillnaden mellan enskilda utsläpp och summan av enskilda utsläpp. Det är summan som får effekt, men det är de enskilda som måste regleras...