Låt inte ideologin stå i vägen för omställningen till ett fossilfritt samhälle, Pourmokhtari

Rättviseskäl står allt oftare i vägen för en effektiv och ekonomiskt fördelaktig klimatomställning. Uppfattningen om orättvist höga bränslepriser har lett till förslaget om att kraftigt sänka reduktionsplikten. Det faktum att många kommuner anser att de lokala intäkterna av vindkraftsetablering är alltför låga i relation till negativ påverkan på den lokala livsmiljön leder till att tre av fyra projekt avslås.

Försvara inte orättvisa privilegier

I ett forskningsprojekt om rättviseaspekter på klimatomställningen har jag och mina kollegor undersökt rättvisans betydelse, relevans och praktiska signifikans i klimatomställningen i Sverige. En kritisk analys av rättviseskäl är viktig då insatserna är stora. Väl underbyggda rättviseargument är tungt vägande och leder i vissa fall till absoluta krav på politiska institutioner. Samtidigt kan rättviseskäl användas för att strategiskt försvara i sig orättvisa privilegier.

För att konstruktivt hantera rättviseaspekter på klimatomställningen behöver politiska beslutsfattare tänka på fyra saker:

1. Undersök om upplevda orättvisor kring klimatpolitiken grundar sig i faktiska missförhållanden som kan påvisas med dels empiriska fakta i målet, dels genom hänvisning till objektiva skäl för varför upplevda förluster är moraliskt angelägna. Klimatpolitik kan leda till genuina orättvisor, som politiker har ett ansvar att förebygga och om skadan redan är skedd kompensera berörda parter för. Men det faktum att någon upplever ett beslut, inriktning eller konsekvens av förd politik som orättvis är i sig inte skäl nog för att agera.
2. Skilj politiskt stridbara rättviseideal från ett minimalt rättvisebegrepp som alla bör sluta upp kring. En rättvis omställning föreskriver att klimatpolitiken respekterar och är förenlig med grundläggande fri- och rättigheter, karakteriseras av rättvisa beslutsprocesser och inte försvårar för dem som har det sämst ställt i samhället. Övriga rättviseideal – olika avvägningar av betydelsen av frihet, jämlikhet, traditioner, med mera – får inte stå i vägen för en brådskande omställning.
   

   En mer genomtänkt och konstruktiv hantering av rättviseaspekterna är en nyckel för så väl en rättvis som en effektiv klimatomställning.

3. Beakta en mångfald av stödjande eller kompensatoriska åtgärder. Ekonomisk kompensation (exempelvis till närboende till vindkraftsverk) samt justeringar av styrmedels fördelningseffekter (exempelvis att låginkomsttagare kompenseras för höga bränsleskatter) är viktigt. Men det kan också handla om att göra vissa undantag från generella regler eller att implementera nya regler gradvis.
4. Uppmärksamma distinktionen mellan medel- och målkompensation. Den förra syftar till att kompensera på ett sätt som möjliggör för berörda parter att hålla fast vid existerande livsplaner (exempelvis vad gäller bostadsort, arbete, fritidsaktiviteter) och den senare syftar till att erbjuda möjligheter för individer att forma nya framtidsplaner utan förlorad livskvalitet. Medelkompensation är bättre än målkompensation, men det är troligtvis omöjligt att utesluta behovet av bägge i sammanhanget.

Kommunpolitiker måste ta sitt ansvar

En mer genomtänkt och konstruktiv hantering av rättviseaspekterna är en nyckel för så väl en rättvis som en effektiv klimatomställning. Regeringen, och i synnerhet klimat- och miljöminister Romina Pourmohktari (L), har ett ansvar för att omställningsrättvisans principer präglar klimatomställningen och att ideologiska principer inte står i vägen för en effektiv och ekonomiskt fördelaktig klimatpolitik. Kommunpolitiker har också ett ansvar i att signalera att de är beredda att dra sitt strå till stacken och exempelvis säga ja till vindkraft om de ges förutsättningar för att göra så på ett rättvist sätt.