"Låsningarna i skogspolitiken leder till ett icke hållbart skogsbruk"

Huvudinvändningen i repliken skriven av Roberntz och Berglund från Världsnaturfonden WWF är att riskerna för negativa effekter med intensivodling av skog är undervärderade. Vi har viss förståelse för det – i synnerhet om ”naturlig” skog ersätts av plantageskogsbruk i större skala.

Men det är faktiskt inte det vi förespråkar – utan hur vi kan hitta en lösning på en målkonflikt mellan klimateffektivt utnyttjande av skog och bevarande av natur och biologisk mångfald?

Nytänkande krävs

Vi är också av uppfattningen att dagens skogsbruksmetoder med skötsel av enskilda bestånd har nått vägs ände. Vi kan inte uthålligt möta alla de krav som ställs på skogsbruket genom att försöka möta alla krav på beståndsnivå.

Det krävs ett nytänkande för att söka bryta tystnaden sedan flera år, bryta låsningen mellan skogsbranschen och miljöorganisationerna, och för att söka öppna för en dialog om ett nytt skogsbrukskoncept.

Detta för att kunna komma överens om det minst kontroversiella när det gäller både ökade avsättningar för biologisk mångfald och gradvisa intensivodlingar på begränsade marker med låga bevarandevärden. Båda åtgärderna har ju positiva klimateffekter under de närmaste ”klimatkritiska decennierna”.

Börja med förbuskade marker

Roberntz och Berglund lyfter fram att miljöorganisationerna kritiserade MINT-utredningen för att den sammanfattande delen inte speglade riskerna som återgavs i bakgrundsrapporterna.

Just därför föreslår vi att man skulle börja ”nerifrån” med de minst kontroversiella markerna. Det finns cirka 0,5 miljoner hektar nedlagd åkermark som bitvis förbuskats. Förlusten av biologisk mångfald är begränsad om delar av detta kunde återbeskogas.

Genom någon form av ”vetenskaplig medling” borde man kunna klargöra var man är överens om miljökonsekvenserna och var man inte är det – och på vilka marker man kan börja. Beträffande skogsmarken antogs i MINT-utredningen att det bara var 15 procent, den med lägst biologisk mångfald, som kunde brukas mer intensivt än i dag. Och åtgärderna var tänkta att successivt fasas in under 50 år. Vi tycker man kan börja försiktigt.

Problem med två fristående mål

Vi håller också med om att dagens skogspolitik inte är tillfyllest och att den har svårt – annat än på papperet – att möjliggöra bra avvägningar av produktions- och miljömål för både stora och små markägare. Eller som vi förenklat uttryckte det – tenderar ”att tillämpas på samma sätt på varenda plätt”.

Vi anser egentligen att uppdelningen av två fristående mål inte främjar tillskapandet av ett uthålligt/hållbart skogsbruk. Produktionsmål och miljömål är två komponenter tillsammans med andra komponenter av ett sammantaget och integrerat uthålligt/hållbart skogsbruk.

Vi håller med Världsnaturfonden WWF om att vi i dag inte har något system för att genomföra en ’differentiering av skogsbruket’. Men detta får naturligtvis inte utgöra något hinder för att utveckla nytänkande eller reformering vad gäller att nå uthålliga skogsbruksmetoder.

Uthålligt landskap

Därför förordar vi i stället ett mer differentierat skogsbruk där ”de långsiktiga effekterna på naturmiljön och inte som i dag ska betraktas på ägande/-beståndsnivå utan på landskapsnivå”.

Landskapsbaserat skogsbruk är – vilket ni också understryker – nyckeln till ett uthålligt skogsbruk. Vi ser att inom ett uthålligt landskap finns en kombination av traditionellt kalhyggesbruk, kontinuitetsskogsbruk, intensivt skogsbruk och avsättningar för att skydda värdefull natur och miljö.

Aktivt arbeta

Vi är medvetna om att det inte är lätt att få till ett landskapsbaserat skogsbruk. Miljörörelsen kan här göra ett betydande bidrag till utvecklingen mot ett uthålligt/hållbart skogsbruk genom att fortsatt aktivt och konstruktivt arbeta för en sådan inriktning.

Statiskt resonemang

Skribenternas resonemang kring FSC är något otydligt. Man använder begreppet skogsbruk i ”naturlig” skog så att det förefaller kunna inrymma olika grader av intensivt bruk men är otydliga på var gränsen går mot ”mer omfattande plantageskogsbruk”.

Just formen och graden av skötsel, planteringar och gödsling beroende på marker tycker vi är värt diskutera. Men framför allt är resonemanget kring FSC.

Vi tror faktiskt inte att certifieringssystemen skulle bli totalt omförhandlade inom 5 år men väl att det finns intresse från flera parter att framgent ta hänsyn även till klimateffekterna. Och när det gäller återplanteringar är eventuell avverkning inte aktuellt förrän om tidigast 30-40 år medan koldioxidupptaget successivt ökar och är ansenligt om 30 år.

Att komma överens

När det gäller miljöeffekterna av gödsling vet vi faktiskt en hel del. Kunskapen har sammanställts i en rapport av Peter Högberg med andra, som publicerades av Skogsstyrelsen år 2014, ’Effekter av kvävegödsling på skogsmark’. Men det vore också värdefullt att komma överens om var det finns oklarheter om långsiktiga miljöeffekter och behov av fortsatt forskning.

Övertygade att det är rätt väg

Vi anser fortfarande att det finns en win-win situation i att diskutera ett differentierat skogsbruk som tillåter och uppmuntrar både intensivodling på vissa begränsade marker, miljöanpassat ”gängse” skogsbruk och utrymme för ökade avsättningar för natur och biologisk mångfald.

Ökat koldioxidupptag i skogen är bland de mest kostnadseffektiva klimatåtgärderna både i Sverige och globalt och kan bidra till mer av biobaserade produkter.

Tillåt nytänkande

Vi delar Världsnaturfonden WWF:s synpunkt att skogspolitiken ska utgå ifrån ekosystemens gränser men vi anser också att det är av yttersta vikt att utveckla ett koncept för hållbart skogsbruk baserat på ett differentierat skogsbruk.

Miljörörelsen skulle här, mer proaktivt än hittills, kunna bidra med att konkretisera koncept för uthålligt/hållbart skogsbruk. Att lägga ett moratorium på nytänkande – från någondera hållet – kommer inte att leda till den eftersträvade hållbarheten och samtidigt hög tillväxt, främjande av bioekonomi och klimateffektivitet.