Oro inför regeringens gruvbeslut

"Oddsen blir bättre för varje gång." Så skriver en person på ett aktieforum om den långdragna processen kring företaget Jokkmokk Iron Mines AB:s ansökan om en bearbetningskoncession i Kallak, ett ärende som har vandrat mellan olika myndigheter sedan vårvintern 2013. I somras landade ärendet för andra gången hos på regeringens bord.

När det nyligen blev känt att regeringen bett Länsstyrelsen i Norrbotten att yttra sig, då steg aktiviteten rejält bland aktiespekulanterna i forumet. Här är det många som känner guldvittring och är mer eller mindre tvärsäkra på att regeringen inte kan annat än att säga ja till bolaget, efter alla de turer som har varit.

Påverkar Laponia

Det är något som Jenny Wik-Karlsson, jurist på Svenska samernas riksförbund, befarar.

– Just för att det här har skickats runt så länge, så finns en risk att till slut fattar man bara ett beslut, säger hon till Altinget.

Det som, enligt Jenny Wik-Karlsson samt de inblandade myndigheterna, anser måste belysas bättre är hur en gruva skulle påverka världsarvet Laponia. Gruvan ligger utanför Laponiaområdet, men skulle ställa till stora problem för renskötseln för flera samebyar. Och renskötseln är en av anledningarna till att Unesco en gång beslutade att området ska åtnjuta den prestigefyllda status som ett världsarv innebär.

Problemet är att de olika myndigheterna – Bergstaten, Länsstyrelsen i Norrbotten, Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket – inte lyckats landa i vem som ska gå till botten med frågan om hur en järnmalmsgruva riskerar att påverka världsarvet.

– Det verkar vara lite Svarte Petter som gäller. Det skickas runt och ingen vill sätta ner foten. Men man kan inte hålla på så här att man inte prövar världsarvsstatusen, det är otroligt olyckligt, säger Mats Djurberg, generalsekreterare för Unesco Sverige, till Altinget och fortsätter:

– Sköter inte Sverige sina åtaganden. Då kan Unesco dra in statusen, det vore en oerhörd prestigeförlust. Det här är ingen vanlig k-märkning det handlar om.

LÄS OCKSÅ: Gruva kan hota världsarvet

Frågan felriktad

Jenny Wik-Karlsson anser att regeringen riktar sin fråga fel. Det är inte Länsstyrelsen i Norrbotten som ännu en gång ska ta sig an ärendet, enligt henne. Länsstyrelsen har upprepade gånger klargjort att underlaget från bolaget, Miljökonsekvensbeskrivningen, är bristfälligt vad gäller världsarvsfrågan. Det anser även Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet.

– Den som ska pröva ansökan, det vill säga regeringen, bör ju begära in ytterligare underlag från den som vill driva verksamheten, det vill säga bolaget bakom ansökan, säger hon.

Senast den 1 december ska Länsstyrelsen i Norrbotten har svarat på regeringens frågor. Uppdraget innehåller två frågeställningar, berättar Johan Antti som är länsråd på länsstyrelsen.

– Det ena är om den miljökonsekvensbeskrivning som finns innehåller de uppgifter som krävs. Det andra rör avvägningen av markanspråk, att väga en gruva mot rennäringen samt kultur- och naturvärden, säger Johan Antti som menar att världsarvsfrågan finns med i båda delarna, "men kulminerar i nummer två".

Borde avgöras på nationell nivå

Johan Antti säger att länsstyrelsen behöver en indikation från de sektorsansvariga myndigheterna: Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket.

– Vi jobbar med förvaltning av världsarv. Det är inte vi ensamma som kan ta ställning till om ett världsarv hotas. Världsarv är en fråga för staten, på nationell nivå, säger han till Altinget.

Johan Anttis uppfattning är att den här gången är det dags för beslut, det vill säga att regeringen kommer att sätta ner foten. 

– Vi håller på och tittar på hur vi ska svara nu. Vi kommer att begära ytterligare vägledning från Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket. I dag har jag ingen klar uppfattning om vad som kommer att stå i vårt yttrande, säger han.

Vill inte ta ställning

På Riksantikvarieämbetet säger man sig vara villig att vägleda Länsstyrelsen Norrbotten, det man inte anser sig ha som uppgift är däremot att ta ställning.

– Vi kan hjälpa dem med hur man ska tänka kring den potentiella påverkan. Men vi kommer inte att göra någon analys, säger Jan Turtinen till Altinget.

Han konstaterar att Länsstyrelsen Norrbotten inte har samma uppfattning om hur man ska hantera världsarvskonventionen, genom den svenska lagstiftningen, som Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet har.

– Vår bedömning är att MKB:n inte är tillräckligt belyser hur världsarvet påverkas av en gruva. Men det är inte vår sak att slutgiltigt bedöma om den påverkas.

Jan Turtinen säger att det är oklart hur länsstyrelsen tänker.

Efter så lång tid, kan man inte förvänta sig att myndigheterna ska ha förstått varandras argument?

– Det är tråkigt att det har blivit en så lång process med många turer. Det är inte bra för någon, det är inte bra för företaget som ska få en schysst prövning. Vi har olika uppfattning och oklarheter kring hur man ska hantera ett världsarv, men det är inte rimligt att det har tagit så lång tid, säger han.