"Hur löser vi den våldsamma skogsdebatten?"

Av: professor Sten B Nilsson

Aftonbladet tog i en utmärkt ledare (februari 11, 2019) upp de omfattande negativa konsekvenserna för naturen och våra exportmarknader för skogsprodukter av Moderaternas och Kristdemokraternas budget. Det är en budget som stoppade viktiga inventeringar av landets mest värdefulla och skyddsvärda skogar. Dessutom tog M+KD bort merparten av ersättningen till skogsägare som får reservat på sin mark.

Extra allvarlig är situationen eftersom Miljöbalken har ett kunskapskrav på landets 319 000 skogsägare. De ska helt enkelt veta var de har eventuella skyddsvärda skogar.

Mest märkvärdigt är att LRF Skogsägarna intagit en allt mer extrem ståndpunkt i detta och vill inte ha vare sig inventeringar eller skydda mer skog. Detta skriver de i februari 2019 i ett remissyttrande. På den punkten har dock LRF glappkontakt med sina egna medlemmar där de flesta skogsägare är mycket mer positiva till skydd av skog bara de får betalt och får behålla ägandet. Även samtliga riksdagspartier och en överväldigande del av svenska folket vill skydda våra sista skyddsvärda skogar.

Kalla samman alla

Mitt förslag är att regeringen omedelbart kallar till en konferens med intressenterna och försöker få till en ny modell för naturvårdsarbetet i skogen

Så vad gör vi nu? Mitt förslag är att regeringen omedelbart kallar till en konferens med intressenterna och försöker få till en ny modell för naturvårdsarbetet i skogen.

Den intensiva debatten handlar ytterst om vad som är skyddsvärda skogar, vilka måste sparas och vilka som kan huggas ned samt vem som skall betala för skyddet av de värdefulla skogarna. Nyttjandesidan av virke anser att vi redan skyddar för mycket skog, miljörörelsen vill spara betydligt mer skog, skogsnäringens internationella storkunder vill också att vi sparar den skyddsvärda skogen (för att kunna skydda sina marknadsandelar). Sverige har också förpliktigat sig i internationella protokoll att skydda våra värdefullaste skogar.

Moderaternas och Kristdemokraternas budget är helt ologisk. Man tar bort inventeringen men den skyddsvärda skogen försvinner ju inte på grund av en skrotad inventering, så kunskapsbehovet kvarstår. Regeringen måste därför ta fram alternativa vägar att samla in relevant information om nyckelbiotoperna såvida man inte återinför nyckelbiotopsinventeringen snabbt.

Redan i dag avsätter 75 procent av landets skogsägare 5 procent av sina mest skyddsvärda skogar frivilligt utan ersättning. Om man gjorde det till en ”svensk toleransnivå” för allt skogsbruk skulle en betydande del av problemen vara lösta. Sedan får staten betala för allt staten vill skydda över de 5 procenten.

Vem ska inventera?

Frågan återstår då hur samhället kan hjälpa till att hitta de mest skyddsvärda skogarna? Hittills har staten betalat och utfört inventeringarna av nyckelbiotoperna. Det upplevs av många som märkligt att staten betalar för något som sedan ger certifieringsunderlag och legitimitet på marknaden för att stärka marknadsaktörernas ekonomi. (Krav-certifieringen inom jordbruket beräknas ha medfört ett mervärde till svenskt jordbruk av 15-20 miljarder kronor under de senaste 20 åren).

I andra miljöcertifieringssystem är det marknadens aktörer som har till uppgift att utföra relevanta inventeringar. Certifieringsorganisationerna i det här fallet är fullt kapabla att göra detta. Man kan också tänka sig att markägarna har skyldighet att göra inventeringarna. Om certifieringsorganisationer utför nyckelbiotopsinventeringarna så måste kravet vara att resultaten är transparenta och allmänt tillgängliga.