Fores: EU måste visa vikten av att klimatarbetet fortsätter

Årets klimatmöte, Cop26 som skulle hållits i Glasgow, skjuts upp på grund av coronavirusets spridning. Konferensanläggningen där mötet skulle hållas är nu ett temporärt sjukhus så det är förståeligt att mötet inte blir av.

Vi kan inte stå stilla och vänta ut coronakrisen då klimatkrisen också behöver tacklas. Hur Sverige och EU agerar nu kommer påverka läget.

Behövs ambitiösare bidrag 

Årets Cop (klimatkonventionens partskonferenser) var inte vilket möte som helst. Ambitionen var att samtliga länder skulle ha uppdaterat eller lämnat in uppdaterade nationellt fastställda bidrag (så kallade NDC:er). Dessa bidrag beskriver hur länderna ska bidra till att nå det globala målet om att minska den globala uppvärmningen till väl under två grader celsius.

De nuvarande sammanlagda klimatbidragen är inte i närheten för att Parisavtalets mål ska uppnås, så mer ambitiösa bidrag med högre utsläppsminskningar behövs snarast.

Finns ett tolkningsutrymme

Ett väl fungerande Parisavtal bygger på successiva, uppdaterade och mer ambitiösa NDC:er. Desto tidigare ambitionshöjningar sker, desto troligare är det att vi når målen i Parisavtalet.  

Mette Kahlin McVeigh och Ruben Henriksson
Klimatprogrammet, Fores

Det finns dock tolkningsutrymme för vad en uppdaterad NDC:er innebär. Eftersom de förslag till NDC:er som länder tog fram innan Parisavtalet, nu har omvandlas till landets nuvarande NDC i och med att de ratificerade Parisavtalet kan det tolkas som om de skickat in ett “nytt” bidrag som avtalet stipulerar och att man därmed uppnått kravet.

Trots denna tvetydighet i avtalet har dock de flesta tolkat det som att samtliga länder ska uppdatera sina föreslagna NDC:er till år 2020, det vill säga att man ska bidra med en ambitionshöjning jämfört med den föreslagna NDC.

Gradvis ökande ambition

Oavsett de tvetydiga skrivningarna, så står det klart och tydligt i Parisavtalet att samtliga parter efter 2020 ska kommunicera ambitiösare NDC:er vart femte år.

Själva grundidén i Parisavtalet är en gradvis ökande ambition. Konsekvensen blir att desto mer ambitiösa klimatplanerna är år 2020, desto snabbare kommer vi kunna nå en ambitionsnivå som är i linje med Parisavtalet.

Det är också viktigt att komma ihåg att länderna när som helst får uppdatera sin NDC, det vill säga en ambitionshöjning kan ske vilket år som helst men måste ske vart femte år efter 2020. Det finns därför ett värde i att skjuta upp Cop26 till 2021 för att ge parterna adekvat tid att hantera coronaviruset och lägga fram nya, ambitiösa och väl genomtänkta nationella planer på mötet.

Det finns hopp

En annan positiv aspekt som är värd att ta fasta på är att värdländerna Storbritannien och Italien nästa år även kommer vara ordförande för G5 och G20 mötena, så det kan finnas synergieffekter att hämta hem där. Det finns även hopp om att USA, som kommer gå ur Parisavtalet i början av november, kanske kommer få en president från demokraternas parti och gå med i samarbetet igen (även om hoppet är litet).

Pressen är borta

Samtidigt är det negativa aspekterna påtagliga. Det nuvarande klimatarbetet räcker inte för att nå målen i Parisavtalet och nu skjuts det ytterligare på framtiden. I värsta fall blir det ingen ambitionshöjning av bidragen då pressen från mötet i november inte längre finns. Vi kommer då behöva dras fem år med dåliga klimatplaner – en situationen som måste undvikas.

Ska visa vägen framåt

Ett väl fungerande Parisavtal bygger på successiva, uppdaterade och mer ambitiösa NDC:er. Desto tidigare ambitionshöjningar sker, desto troligare är det att vi når målen i Parisavtalet.

Det viktigaste är därför att Sverige fortsätter driva på så att vår nya NDC:en för EU-området blir ambitiös och visar vägen framåt. EU bör lämna in sin NDC snarast för att visa vikten av att klimatarbetet fortsätter, även i turbulenta tider, för att sätta press på de övriga länderna.