"En nationell skogspolitik måste rymmas inom naturens gränser"

DEBATT. Åtskilliga rapporter visar att antalet rödlistade arter i skogen är oacceptabelt högt och att detta huvudsakligen beror på kalhyggestekniken. Det skriver skriver Christer Johansson och Dennis Kraft från Sveriges ornitologiska förening som uppmanar regeringen att i nationella skogsprogrammet ta hänsyn till naturens gränser och gynna hyggesfritt skogsbruk.

Av: Christer Johansson och Dennis Kraft
skogsansvarig och ordförande, Sveriges ornitologiska förening, BirdLife Sverige

Sett till den totala skogsarealen, brukas den svenska skogen hårdast i världen. Inte mindre än 75 procent av ekosystemet står under intensivt skogsbruk och av de återstående 25 procenten är endast 4 procent skyddat för att säkra den biologiska mångfalden. Åtskilliga rapporter visar att antalet rödlistade arter i skogen är oacceptabelt högt och att detta huvudsakligen beror på den dominerande kalhyggestekniken. Vi vet också att arealen skog som aldrig varit kalhuggen minskar i snabb takt. Inom 20–30 år kommer nästan all skog att någon gång ha varit kalhuggen.

Gränserna redan överskridna

Det är utifrån denna verklighet som ett nationellt skogsprogram tydligt måste staka ut en riktning. Detta skogsprogram måste också utgå från de av riksdagen fastställda miljömålen som berör skogen, framförallt levande skogar och ett rikt växt- och djurliv. Vi vill vara mycket tydliga med att en nationell skogspolitik måste rymmas inom ”naturens gränser”. Den faktor som påverkar flest rödlistade arter i Sverige är skogsavverkning, vilket indikerar att dessa gränser redan är överskridna.

Ett nationellt skogsprogram måste också utgå från att skogsbruk är en ekosystemtjänst bland många som alla ska tillgodoses. Det betyder att skogsprogrammet skall tillgodose sociala, ekonomiska och kulturella behov i skogen samt kunna kombinera inte bara en utan flera ekosystemtjänster.

Regeringen måste gå i ledningen

Vi vet i dag att hyggesfria metoder, på ett helt annat sätt än den rådande kalhyggestekniken, skapar förutsättningar att bedriva skogsbruk i samklang med den biologiska mångfalden istället för mot den (se Hyggesfritt skogsbruk, Skogsstyrelsen 2012, Lasse Bengtsson , Sverker Rosell). Flera av preciseringarna i miljömålen, exempelvis om att säkra ekosystemtjänster, stödjer denna riktning. Ett av förslagen i remissupplagan till nya skogscertifieringsreglerna inom FSC, som berör hälften av den svenska skogsbrukarealen, handlar om att utöka möjligheten till nya brukningsformer, till exempel genom att bedriva hyggesfritt skogsbruk eller att ta sociala hänsyn på en del av skogsmarken. Regeringens ambitioner bör på ett tydligt sätt svara upp mot denna utveckling och gå i ledningen för fler sådana initiativ. Nya ersättningsformer, som stödjer dessa processer, kan visa på en tydlig viljeriktning från regeringen.

Nej till översyn av Artskyddsförordningen

Från flera håll har det hävdats att artskyddet i skogen har blivit för starkt och att Artskyddsförordningen behöver förändras. Vi motsätter oss bestämt att i nuläget förändra Artskyddsförordningen. Implementeringen av denna förordning i skogsbruket har förhalats i många år men har nu slutligen genomförts av myndigheterna. I detta läge måste fokus läggas på tillämpning av gällande regelverk, fortbildning av berörd personal samt uppföljning och utvärdering. Först därefter kan det eventuellt bli aktuellt med en översyn av regelverket.

Skrämselpropaganda om artskyddet

Under 2016 har kampanjliknande metoder använts i media mot Artskyddsförordningen. Dessa har kännetecknats av grova överdrifter. Det har bland annat förekommit påståenden om att Artskyddsförordningen skulle omöjliggöra skogsbruk, att äganderätten är hotad och andra överdrifter. Detta är inget annat än skrämselpropaganda i syfte att ytterligare förhala införandet av förordningen. En ordentlig implementering kommer att medföra att nödvändiga hänsyn tas till de arter förordningen är tänkt att stärka. Implementeringen av Artskyddsförordningen är även gjord i det nya förslaget till FSC-standard, som alltså berör hälften av Sveriges skogsmark. Det skulle sända märkliga signaler att i detta läge börja utreda Artskyddsförordningen.

Forrige artikel "Ett trovärdigt skogsprogram kräver helhetsgrepp" Næste artikel "Värna skogsägarnas drivkrafter i skogsprogrammet"
  • Rapportera

    Dag Lindgren

    Artskyddsförordningen tillämpas för dagens ornitologer

    De stora (långsiktigt avverkningsförud) tillämpningarna på artskyddsförordningen för fåglar tycks vara att
    * inte störa tjäder som är mer än dubbelt så vanlig som någon annan fågel (i biomassa) för att lokala tjäderspel inte skall flytta från den plats där de hittills avnjutits
    * inte störa lavskrika i välkända revir i närheten av Bollnäs, vild lavskrika är mycket social och kan handmatas med korv.
    Ornitologerna borde istället glädja sig åt att skogsfågelförekomsten ökat sedan 1998 och tydligen i stort anpassat sig till skogsbruket. Detta gäller också lavskrika, även om den är gles i sydgränsen, vilket vi får lära oss att leva med när det blir värmare. Skogsfåglarna verkar nu leva inom naturens gränser.

    Det är förstås trevligt för dagens människor att kunna avnjuta de mest spektakulärt njutbara fåglarna på nära avstånd, inget fel i det, men att plädera för att artskyddsförordningen skall tillämpas som hittills bara för att den prioriterar dagens generations naturavnjutande är att gå för långt.

  • Rapportera

    Björn Ferry · Miljödebattör

    Snälla, vilseled inte allmänheten

    Christer Johansson och Dennis Kraft vet att 30% av Sveriges skogsmark inte brukas. Ni vet också att situationen för Sveriges fåglar haft en positiv utveckling de senaste 15 åren. Ni vet också att antalet arter i Sverige är fler nu än tidigare. Ni vet att man sedan 1993 lämnar kvar viktiga substrat som död ved och äldre lövträd vid skogsbruk. Ni förstår också det självklara i att de flesta rödlistade arterna återfinns i skogen eftersom just skogen står för över 70% av Sveriges landyta, precis som att de flesta svenskar givetvis bor i landet Sverige.
    Ni hatar kalhyggen, för att de är fula, det har vi förstått. Säg det då, men dupera inte allmänheten att tro att vi i Sverige är på väg mot någon ekologisk kollaps.

  • Rapportera

    Christer Johansson · Skogsansvarig SOF-BirdLife

    Artskyddsförordningen tillämpas för arter som minskar, är rödlistade eller förtecknade i EU:s direktiv

    Meningen med artskyddsförordningen är att säkra fortlevandet av arterna inom hela sina naturliga utbredningsområden. För arter som minskar märks detta mest i utkanterna av utbredningsområdena. Därför krävs extra hänsyn i dessa områden. Det gäller t.ex. tjäder i södra Sverige eller Lavskrika i Hälsingland. Därmed inte sagt att lika stor hänsyn behöver tas för t.ex. tjäder i Jämtland.
    För arter knutna till strukturellt komplexa skogar, alltså mestadels obrukad eller extensivt skött skog, har det över 30 år (1977-2006) gått sämre än vad det gjort för skogsfåglarna som helhet. Av dessa mer krävande arter minskade 54 % över 30 år mot 42 % för gruppen skogsfåglar som helhet. 34% procent fortsatte att minska även under de senaste tio åren (1997-2006) mot 17 % för gruppen som helhet. (Ottvall m.fl. Populationstrender för fågelarter som häckar i Sverige. Rapport 5813 • maj 2008)
    Arter som gynnas av flerskiktade strukturer och alltså hyggesfritt skogsbruk är duvhök, bivråk, järpe, tjäder, spillkråka, vitryggig hackspett, mindre hackspett, tretåig hackspett, lundsångare, kungsfågel, mindre flugsnappare, rödstjärt, talltita, entita, tofsmes, svartmes, lappmes,
    trädkrypare, tallbit, lavskrika och nötkråka. Dessa arter har som sagt tappat i antal i förhållande till andra arter som är mer generella i sitt habitatval. Arterna ovan är ofta mer specialiserade i sitt habitatval och därmed mer utsatta för konkurrens och predation. Detta kan undvikas med mer hyggesfritt skogsbruk.

  • Rapportera

    Christer Johansson · Skogsansvarig SOF-BirdLife

    Kalhyggen behövs också

    SOF-Birdlife hatar inte hyggen. Det finns många åtskilliga hyggesgynnade arter, många av dom faktiskt med sitt ursprung i jordbrukslandskapet, där de alla gånger inte längre får plats. T.ex gäller det tornfalk, göktyta, trädlärka, järnsparv, buskskvätta och törnskata. För dessa är hyggen en tillflyktsort. det är i fördelningen mellan hyggesbruk/hyggesfritt och monokultur/blandskog vi menar att det brister.

  • Rapportera

    Dag Lindgren

    Fåglar minskar före 1998, sedan upphör minskningen, även för många som sägs missgynnas av modernt skogsbruk

    Jag har tidigare tittat på fem av de fåglar (mesar + lavskrika) som utpekas som speciellt känsliga för skogsbruk och ingen har minskat i förekomst sedan 1998, så de verkar klara av modernt skogsbruk bra. De andra har jag inte tittat på. Försökte lägga ut en graf men det gick inte på alltinget.
    Däremot har jag skrivit en webartikel om den allmänna nedgången av fåglar sedan 1975 som verkligen demonstrerar att åtgärder då var motiverade men också att nedgången upphörde 1998 så naturvårdsåtgärderna verkar ha fungerat.
    http://daglindgren.upsc.se/Naturv/AntalFaglar.pdf
    Vore intressant om ornitologerna förklarade varför nedgången upphörde 1998 och detta gäller även de fåglar som utpekas som speciellt känsliga för modernt skogsbruk, även om de inte ökat som genomsnittsskogsfågeln.

  • Rapportera

    Dag Lindgren

    Fåglar minskar före 1998, sedan upphör minskningen, även för många som sägs missgynnas av modernt skogsbruk

    Jag har tidigare tittat på fem av de fåglar (mesar + lavskrika) som utpekas som speciellt känsliga för skogsbruk och ingen har minskat i förekomst sedan 1998, så de verkar klara av modernt skogsbruk bra. De andra har jag inte tittat på. Försökte lägga ut en graf men det gick inte på alltinget.
    Däremot har jag skrivit en webartikel om den allmänna nedgången av fåglar sedan 1975 som verkligen demonstrerar att åtgärder då var motiverade men också att nedgången upphörde 1998 så naturvårdsåtgärderna verkar ha fungerat.
    http://daglindgren.upsc.se/Naturv/AntalFaglar.pdf
    Vore intressant om ornitologerna förklarade varför nedgången upphörde 1998 och detta gäller även de fåglar som utpekas som speciellt känsliga för modernt skogsbruk, även om de inte ökat som genomsnittsskogsfågeln.

  • Rapportera

    Christer Johansson · Skogsansvarig SOF-BirdLife

    SOF-BirdLife litar på svensk fågeltaxering

    Vi refererar till vetenskapliga rapporter från bl.a. svensk fågeltaxering i Lund http://www.fageltaxering.lu.se/ och har inga kommentarer kring dina egna efterforskningar kring upp- och nedgångar för olika arter. Jag föreslår att du kontaktar svensk fågeltaxering om din fråga.

  • Rapportera

    Dag Lindgren

    Mina "egna efterforskningar" litar på svensk fågeltaxering

    Jag har utnyttjat samma dataset som svensk fågeltaxering använt och redovisat resultat för fram till 2015 http://www.fageltaxering.lu.se/sites/default/files/files/Rapporter/arsrapportfor2015kf.pdf Det borde vara samma figurer i den rapporten som mina "egna efterforskningar" eftersom de bygger på samma data, om du påpekar att det inte är det så skall jag kolla om jag gjort något misstag.
    Jag borde förstås låtit referensen stå på figuren men jag hade bråttom eftersom natursidan refererade till 4 hotade skogsmesar och jag inte ville lägga ned mycket tid på det och tyckte det var självklart eftersom källan framgår av länken jag gav och varifrån skulle jag annars fått uppgifterna.
    Jag direkt uppmuntrades av fågeltaxering att använda data till "egan efterforskningar" och vad jag redovisade för genomsnittsfågeln stämmer mycket bra med de oredovisade data fågeltaxering gjort enligt hur de kommenterat figuren. Finns det något senare arbete? Anser Sveriges ornitologer Svensk fågeltaxerings årsrapporter ovetenskapliga?
    Men fågeltaxerings uppgift är huvudsakligen att ge objektiva underlag, sedan är det ornitologer som får förklara varföt och inte hänvisa till att producenten av objektiva data skall förklara varför dessa blir som de blir. Det är ornitologer som i första hand skall försöka förklara objektiva data och ovilligheten att göra detta minskar förtroendet.
    Vad jag dock blev mer varse om är skillnaden mellan sommarpunktrutter och de mycket pålitligare standardrutterna. Eftersom de infördes först 1998 och det citerade arbetet inkluderar 1997 måste de ha använd sommarpunktrutter. Skillnaden är att det knappast ligger några sommarpunktrutter långt från tätbefolkade områden där skogen och skogsfåglarna finns. Att skillnaden borde ge upphov till allvarliga reflektioner var inte uppenbart 2006 men ter sig uppenbart 2015.
    Jag tycker det är självklart att man skall inkludera de senaste data istället för att låta slutsaserna om utvecklingen grundas på dataserier som har sista observation för tio år sedan. Men våra uppfattningar skiljer sig.

  • Rapportera

    Dag Lindgren

    Fråga till ornitologerna om flyttfåglars inflytande

    Ändringar i förekomsten av häckande fåglar i Sverige beror ju inte bara på förhållandena i Sverige. För de fåglar som tillbringar vinterna söder om Sverige spelar också förhållandena söderut roll. Vad blir förändringarna fram till 2006 om man separerar flyttfåglar respektive stannfåglar? Dvs i vilken grad beror förändringarna i Sverige av förändringar utanför Sverige?

  • Rapportera

    Kjell Carlsson · Östergötlands Ornitologiska Förening

    Färre fåglar

    I inledningen av "Fåglarna i Sverige - antal och förekomst" (2012) slås följande fast: "Att det generellt skett en minskning av antalet fåglar sedan mitten av 1970-talet står nog utom all tvivel. ... antalet fåglar som räknats totalt (har) minskat med ungefär 30% de senaste 35 åren." Observera att detta gäller alla fåglar, alltså inte just skogsfåglar. I skrifter från Svensk fågeltaxering har dock många gånger sentida lyfts att de areella näringarna (jord- och skogsbruk) förmodligen spelar en avgörande roll för minskningen av antalet fåglar.

    Alla verkar vara överens om att den kraftiga minskning av antalet skogsfåglar vi sett i ett 30-årsperspektiv glädjande nog verkar ha planat ut, eller vissa fall t o m vänts till en svag uppgång, de senaste tio åren. Ökad naturvårdshänsyn i skogsbruket har här säkerligen spelat en roll, även om klimatförändringar och annat kommer in som brus i datan. Den avgörande frågan är om vi ska slå oss till ro med att antalet fåglar stabiliserats på en avsevärt lägre nivå än för 30 år sedan, och inte minskar ytterligare? Jag personligen är övertygad om att ytterligare kraftfulla åtgärder för bevarande av biologisk mångfald inom skogsbruket behöver till för att vi långsiktigt ska kunna uppfylla miljömålen.

  • Rapportera

    Mats S Johansson

    Birdlife fegar ur

    Det måste vara frustrerande när inte ens fakta som man själv (Birdlife) varit med att ta fram stödjer det man påstår i debattartiklar.
    Christer Johansson, jag hoppas du svarar på Dags frågor och inte bara fegar ur.

    Till Kjell.
    Att välja ett kort, och dessutom inte komplett, citat som stöd för sina argument inger inte speciellt stort förtroende.
    Varför inte bara se det positiva i utvecklingen och hålla med Björn som kommenterat lite högre upp i kommentarsfältet?


  • Rapportera

    Kjell Carlsson · Östergötlands Ornitologiska Förening

    Hmmm...

    Nu förstår jag inte riktigt, Mats. Citatet jag gav anser jag inte vara ryckt ur sitt sammanhang på något sätt. Boken är tillgänglig och lätt att få tag på om du vill läsa mer!

    Anledningen till att jag inte bara "ser det positiva i utvecklingen" är att jag tycker att det är en kraftigt förskönad och vinklad bild av skogsbrukets påverkan på den biologiska mångfalden som bland annat Björn ovan försöker sälja. Vad jag vet finns det t ex inget som helst stöd för att det ökade antalet fågelarter i Sverige skulle ha något alls med industriskogsbruket att göra - att ta in sådana uppgifter i denna diskussion känns bara som ett försök att blanda bort korten. Utifrån min läsning av aktuell forskning finns inget tvivel om att skogsbruket behöver förändras för att bättre tillvarata biologiska värden. Däremot ska vi ornitologer och andra vänner av biodiversitet givetvis inte blunda för de positiva saker som hänt!

  • Rapportera

    Dag Lindgren

    Vi är överens om att en stor nedgång brutis

    Kjell. Det stämmer med mina beräkningar att fåglarna minskade kraftigt 1975-1998 och sedan varit i stort konstanta eller något ökande, alltså 15-17 år och inte bara de senaste tio . Men inte utan beröm godkänd (Ba) på frågor som Birdlife "fegade ur" på. Men det blev inget svar på varför effekten av det moderna skogsbrukte är så liten.
    Min fråga om flyttfåglarna kvarstår obesvarad men det var inget viktigt bara genuint intresse
    Men nog fanns plats för en mer positiv syn

    De 21 skogsfåglar som EU har valt ut (Green m fl 2016 fig 10) har ökat mer än genomsnittsfågeln.
    Även de skogsfåglar jag tittat på som utpekats som missgynnade av det moderna skogsbruket har hållit konstant numerär. Inklusive lavskrika, som tillhör de tio fåglar som ökat mest.
    Så nog tycker jag ni ornitologer överdriver oron för de negativa effekterna av skogsbruket som det nu bedrivs. Fast det är väl å andra sidan inget konstigt med att ornitoger värnar fåglar mer än vanliga dödliga.
    Jag tycker att Sverige skall acceptera att många arter stabiliserats på en nivå 35 % under den tidigare.

  • Rapportera

    Mats S Johansson

    Symbolarter eller helheten?

    Kjell, jag har med oro sett på hur den ena efter den andra s.k. miljöorganisationen väljer att krismaximera och fokusera på det man kan kalla symbolarter. Birdlife är en av de föreningar som de senaste åren, som jag ser det, också har hoppat på det tåget.

    Det är möjligt att det kortsiktigt ökar antalet medlemmar i föreningen, men samtidigt är det mycket lätt för de som verkligen sätter sig in i frågorna och forskningsresultaten (som Dag här) att se att budskapet inte stämmer med verkligheten.

    Jag tror faktiskt det ligger något i Aisopos ord i fabeln om Pojken och Vargen.

    Vad är viktigast för Birdlife? 16 000 seriösa, kunniga medlemmar som kan vara med och säkra att en av EU bästa naturvård förs vidare i samarbete med de som lever i, är beroende av och därför har ett långsiktigt perspektiv på utnyttjandet av naturen (som Björn)? Eller att anamma en del andra s.k. miljöorganisationers taktik för att locka till sig en stor mängd "facebook-medlemmar"?


  • Rapportera

    Dsg Lindgren

    Svar Mats

    Det verkar ligga en hel del i vad du framför till Birdlife.

  • Rapportera

    Kjell Carlsson · Östergötlands Ornitologiska Förening

    Max eller min?

    Jag ser problemet med "krismaximering", och det tycker jag inte vi ska ägna oss åt. Personligen anser jag dock att det är ett kanske ännu större problem att en del företrädare för de areella näringarna "krisminimerar", och inte alls är öppna för hur t ex skogsbruket skulle kunna bli bättre på att bevara biologisk mångfald. Det är nämligen INTE krismaximering det handlar om när internationell naturvetenskaplig forskning fastslår att dagens globala utdöendetempo är 500-1000 gånger högre än det så kallade bakgrundsutdöendet (medelutdöendetempot genom historien), och att detta kanske är vår tids största långsiktiga miljöhot. Det stora antalet hotade arter i den svenska rödlistan visar att även vi har mycket att göra för att minska problemen. Jag önskar en konstruktiv diskussion om hur skogsbruket skulle kunna utvecklas för att gynna flora och fauna utan att förlora alltför mycket i lönsamhet - kanske t ex genom att öka variationen i avverkningsmetoder, som debattartikeln ovan föreslår. Visst måste vi kunna prata om detta? Jag tycker inte att vi kan slå oss till ro med att "acceptera att många arter stabiliserats på en nivå 35 % under den tidigare", och jag tycker inte att kampanjande mot Artskyddsförordningen för oss närmare samsyn om hur vi ska kunna kombinera skogsbruk och artskydd.

  • Rapportera

    Dag Lindgren

    Varför har ornitologer så svårt att inte krismaximera?

    Kjell: Jag är för en vettig debatt. Björn ovan sände mig för någon timma sedan ett diagram, som tycks visa att stannfåglar (vinterrutter) inte minskat sedan 1975. Det är en klar indikation på att orsakerna till nedgängen av fåglar skall sökas söder om Sverige. Intressant vad tror du om det?
    Men istället för att diskutera verkligheten mot bakgrund av verkliga observationer föredrar ornitogerna att orera om rödlistan. Vi har inte en aning om hur rödlistan såg ut förut, men rödlistindex har inte ökat den tid vi kunnat följa den och frekvensen rödlistade arter ökar inte. Hänvisar till globala undersökningar som inte säger något om Sverige. Vi vet inget om medelutdöendet i Sverige för 500 år sedan, men vi vet att för de arter vi kunnat följa utdöendet inte ökat de sista 200 åren (de sista 50 snarast minskat). Varför förstora det vi nästan alla vet och fattar att människan bidragit till att omforma jorden bl a med stort artutdöende som följd? Försök diskutera varför fåglarna inte minskat de sista 15 åren utan att upprepa gång på gång att du inte tycker vi skall slå oss till ro! Jag tycker det största hotet mot människans överlevnad är omöjligheten att fatta balanserade beslut på grundval av en väl underbygd och balanserad diskussion. Ta bort skyddlapparna och sluta att vinkla! Om du anger ett tillräckligt lämpligt FORUM kan vi forsätta diskussionen där. Själv känner jag inte till något sådant men tycker att twitter är bäst. Birdlife kanske kan lägga upp det på sitt FORUM, men för närvarande verkar inte ämnena tillräckligt intressanta och övergripande.

  • Rapportera

    Kjell Carlsson · Östergötlands Ornitologiska Förening

    Avslutning

    Jag håller med om att diskussionen i detta forum kanske ska vara färdig här, och detta blir mitt sista inlägg.

    Du upprepar frågan om varför antalet fåglar i skogen inte minskat de senaste 15 åren. Jag tror svaret är ganska enkelt. Industriskogsbruket har dramatiskt ändrat förutsättningarna för fåglar (och andra organismer) i skogen under ganska lång tid. En ny - oklart hur stabil - jämvikt har ställt in sig, där antalet fåglar är avsevärt lägre än tidigare, och ett stort antal arter i olika organismgrupper är hotade. Dagens skogar ger utrymme för färre individer och arter - men därmed sagt är inte allt i fritt fall, på väg mot en fullständig ekologisk kollaps! Det är ingen motsättning mellan att acceptera att skogens fåglar inte har fortsatt minska de senaste 15 åren, och att hävda att dagens skogsbruk innebär problem för fåglarna. Frågan är ju om man - å fåglarnas vägnar - känner sig trygg och nöjd med denna nya jämvikt eller inte? Jag gör det inte.

  • Rapportera

    Björn Ferry · Miljödebattör

    Stabilt sen 1975

    Synd att det inte går att lägga ut bilder här. Jag kan mejla diagrammet från vinterrutterna till de som är intresserade.
    Man kan säga att variationen är stor mellan enskilda år, men det går inte att se en generell minskning av stannfåglarna under vintern. En svag tendens att de gick ner i början av perioden och att kurvan de senaste 20 ären är stigande och tillbaka på samma nivå som 1975. Men som sagt, stora variationer år från år. Fler eller färre fåglar kan ju givetvis bero på en mängd faktorer. Jag tror att klimatförändringarna i sig är den största faktorn. Det kan mkt väl vara så att vissa arter gynnas av mildare vintrar. Det tar längre tid för isarna att frysa, det har blivit något tätare mellan kottår, några väljer kanske att inte flytta så långt söderut eftersom de inte behöver det osv.
    Sen är det självklart att skogsbruket påverkar fåglarna, men jag tror också att de insatser som gjorts i skogsbruket sen 1993 har en tydlig effekt. Det är stor skillnad på skogsbruk nu jämfört med 70-talet. Att människor inte längre bor och verkar ( läs, letar upp död ved och eldar upp den) i de glesaste områdena i Sverige har säkert också gynnat vissa fåglar och arter som lever av död ved.

  • Rapportera

    Per-Olof Löfgren · Skogsbrukare

    Propaganda?

    Ni skriver att det har förekommit kampanjliknande metoder i media mot Artskydssförordningen. Jag vet inte då om ni delvis syftar på de artiklar som jag har varit med i. Att jag till slut valde att ställa upp på tidningsintervjuer, var bland annat just för att det i debatten förekom att det pågick skrämselpropaganda mot Artskydssförordningen. Min avsikt har endast varit att beskriva med ett fall från verkligheten, hur orimligt hårt förordningen drabbar enskilda skogsägare. Jag har förlorat brukande rätten av 11 hektar och förlorar en miljon på det. En miljon kan låta mycket, men det är ett ihop sparat kapital som skulle räcka några år. Kapitalet behövs för att finansiera skogsvården på övriga 259 hektar produktiv skogsmark, övriga fastighetskostnader och en liten arbetsinkomst för den arbetstid som jag lägger ner i skogen. Bara på vårat område har 4 till skogsägare råkat ut för samma sak. På vilket sätt anser ni att detta inte hotar äganderätten och att det bara är skrämselpropaganda?

    Vårat område har varit känt för att ha aktiva skogsbrukare så länge som jag vet. Jag började själv jobba i egen skog 1976 och höll på till 1989 då jag började läsa på högskolan. Har sen haft kontors jobb fram till för ett år sedan, då längtan till skogen blev för stor. Jag har alltså varit med länge och sett utvecklingen i skogen och sett hur lyhörda skogsbruket har varit på att anpassa sig till ny regler om miljöhänsyn. Trots att vi på mitt område sen åtminstone tidigt 70 tal har haft ett intensivt skogsbruk, står det i Länsstyrelsen yttrande till Mark- och miljödomstolen "Generellt går dock att konstatera att hela området har mycket bra habitat för Lavskrikan". Området som vi diskuterar är Arbrå västra på cirka 14 000 hektar. Om vi med vårat intensiva skogsbruk sista 50 åren skulle ha förstört miljön för till exempel Lavskrikan, hur kan det då komma sig att hela området fortfarande har mycket bra habitat?

    Nu påstår en fågelskådare här att reviren har minskat från 21 till 9 som det står i beslutet. I sista yttrandet står det att det har minskat från 23 till 11 revir. Men vi hör från jägare att de ser Lavskrika lite över allt, även på områden där fågelskådaren påstår att det inte finns några. Detta är ju en följd av att vi har väldigt bra habitat för Lavskrikan, men med dagens tolkning av Artskydssförordningen omöjliggörs då skogsbruk på större delen av de 14 000 hektaren. Självfallet är skogsägarna i och omkring området uppskrämda. Jag och de flesta skogsägare vill ha fina skogar med en hög artrikedom, men om det ska kosta oss miljonbelopp då har vi helt enkelt inte råd att ställa upp längre.

    Följer man diskussionen på sociala medier, så ser man att skogsägare över hela Sverige är uppskrämda. Många börjar fundera på att städa bort alla miljövärden på sina fastigheter, bara för att inte riskera att få marken konfiskerad. Jag har hört skogsägare som säger att de ska tala om för fågelskådare att de inte längre får sätta upp fågelholkar på deras marker. På vilket sätt tror ni att dagens tolkning av Artskydssförordningen främjar ett bra miljöarbete från skogsbruket?

    Jag är helt säker på att ett bra miljöarbete i skogen bygger på ett fortsatt starkt engagemang från skogsägarna och inte på att de riskerar att få marken konfiskerad om de lyckas skapa höga naturvärden. Det ska givetvis skyddas skogar med höga naturvärden, men det ska ske på frivillig väg och med ersättning för intrånget. Med en ersättning för intrången kommer det också naturligt att bli en prioritering av de högst skyddsvärda områdena.

    Med er kunskap, kontinuerlig forskning och en förordning som inte straffar skogsägare med höga naturvärden, kan vi tillsammans lära oss att utveckla skogsbruket så att vi skapar ännu bättre miljöer för alla arter.

  • Rapportera

    Kjell Carlsson · Östergötlands Ornitologiska Förening

    Ersättningar

    Hade ju lovat att avsluta, men det är svårt...

    Per-Olof: jag håller helt med dig om att skogsbrukare med höga naturvärden på sina marker inte ska "straffas", och det är jag fullständigt övertygad om att hela miljörörelsen också gör. Mer resurser behövs för arbete med biologisk mångfald, både för att skapa formellt och långsiktigt skydd (reservat eller liknande) och för att ersätta markägare som får inkomstbortfall. Vi kanske kan enas om att det är mycket centralt att anslagen till detta arbete höjs? Regeringen har ju ökat anslagen sedan förra mandatperioden, men mer behövs!

  • Rapportera

    Björn Ferry · Miljödebattör

    Vi närmar oss varandra

    Kjell: Håller helt med i att anslagen till skydd av värdefull natur bör höjas. Den stora skräcken för oss markägare är ju om det blir som för Per-Olof. Noll kronor i ersättning.
    Jag tror det skulle uppskattas om en organisation som Birdlife gick ut och krävde höjda anslag till naturvård och samtidigt krävde att artskyddsärenden bör ge samma ersättning till markägaren som vid områdesskydd. Risken är ju uppenbar att det nu blir rationellt att röja, gallra och jaga på ett sätt som drastiskt minkskar "risken" för höga naturvärden. det vill ingen ha.

  • Rapportera

    Gunnar Lindén

    Ersättningsrätt

    Om Kjell Carlsson har rätt i att hela miljörörelsen inte heller anser att skogsägare med höga naturvärden ska straffas, borde vi kunna enas om att det behövs en ersättningsrätt kopplad till artskyddsförordningen. Åtminstone i den bemärkelsen borde vi vara överens om att artskyddsförordningen eller anknytande bestämmelser behöver ses över. Tyvärr ser vi ingen öppning för detta hos Birdlife Sverige.

  • Rapportera

    Dag Lindgren

    Kommentarna här inspirerade...

    Jag påverkades av SOFs negativa inställning till att beakta det senaste decenniets utveckling, samt att snabbt klippa av diskusioner om utvecklingen för fåglarna i stort. Denna attityd har säkert bidragit till en närmast alarmisk uppfattning hos ansvariga myndigheter.
    Detta inspirerade till en insändare: http://www.helahalsingland.se/opinion/insandare/missledande-av-lansstyrelsen-om-lavskrikan-i-arbra

  • Rapportera

    Mats S Johansson

    Var är Birdlife?

    Efter att ha följt en av de mest konstruktiva "debatterna" på länge mellan de som brukar kallar "brukare" och "bevarare" måste jag tyvärr ställa frågan igen.

    Var är ni i den här debatten? (och då menar jag de som representerar Birdlife officiellt)
    Varför deltar ni inte, Christer och Dennis?

  • Rapportera

    Christer Johansson

    Svar kommer

    Svar kommer

  • Rapportera

    Christer Johansson · Skogsansvarig SOF-BirdLife

    Artskyddsförordningen är ingen lagstiftning för områdesskydd

    Förbud enligt artskyddsförordningen kan inte medföra ersättning, eftersom det då är förbjuden markanvändning där ersättning inte kan ges, varken enligt svensk lag och EU-rätt. Dispens mot artskyddsförordningen kan heller inte ges.
    Gunnar Lindgren och LRF vet att verksamhetsutövaren (markägaren) inte kommer att straffas med något avverkningsförbud om man utför hänsyn i enlighet med de artvisa vägledningar som finns för respektive prioriterad art. Gunnar som är naturvårdsspecialist i LRF borde informera sina medlemmar om vad som krävs för att uppfylla denna hänsyn för de prioriterade fågelarterna. Detta skulle visa respekt för medlemmarna, för miljörörelsen och för lagen.
    Artskyddsförordningen är idag allmänt accepterad och fungerar numera väl vid all annan verksamhetsutövning där den inte heller är förknippad med någon ersättning. Det gäller t.ex. för vindkraftsbyggnationer, detaljplaner, vägbyggen, täkter osv.
    Skogsnäringen har haft 17 år på sig att förbereda sig för införandet av förordningen. Då är knappast en översyn av den det första som behövs utan tillämpning av den. Av de 51 avverkningar (av ca 50 000!) som har stoppats i år berör majoriteten avverkning under häckningstid. Det lär vara arealmässigt väldigt små arealer som drabbats av totalt avverkningsförbud. Vill man ersätta sina markägare är det väl isåfall läge att skapa en ersättningsfond för dessa inom skogsnäringen?
    Till Per-Olof vill vi säga att syftet med artskyddsförordningen är att säkra fortlevandet av de 54 prioriterade fågelarterna inom hela sina naturliga utbredningsområden. En art är mest utsatt i utkanterna av sitt utbredningsområde. Därför är hänsynen extra viktig i dessa områden, för att kunna behålla arten, vilket sannolikt är så som Länsstyrelsen resonerar. När vi skriver kampanjliknande metoder och skrämselpropaganda är det i ljuset av de uttalanden som följt av bl.a. avverkningsstopet i Arbrå.
    Ett förslag är att fråga dig vad du kan göra för att bidra till en bättre lokal bevarandestatus för lavskrika på ditt innehav och samtidigt fortsätta att bruka skogen. Varför inte ta kontakt med lokala ornitologer och inleda ett samarbete kring detta? Ofta är det bättre om man förstår varandra och känner till artens krav, då kan lösningar hittas. Det är min erfarenhet efter flera samarbeten kring tjäderlekplatsområden i Göteborgsregionen. Om du är FSC-certifierad innebär det nya FSC-förslaget att du t.ex. skulle kunna bedriva hyggesfritt skogsbruk på 27 ha av innehavet. Hyggesfritt skogsbruk vet vi är positivt för lavskrikan som är konkurrensutsatt av nötskrikan.
    Slutligen vill vi inom SOF-BirdLife betona att en god miljöhänsyn i enlighet med de artvisa vägledningarna inte kommer att medföra att mark ”konfiskeras” . För några arter kräver det bättre landskapsplanering än tidigare och samarbete mellan markägare. Detta gäller t.ex. tjäder, lavskrika och några till. Vi skulle önska från markägarorganisationerna t.ex. LRF att man tar detta ansvar och hjälper sina medlemmar att förstå detta! FSC har tagit detta ansvar i förslaget till ny FSC-standard, när får vi se samma initiativ från LRF?

  • Rapportera

    Gunnar Lindén

    artvisa vägledningar mm

    Nej Christer. De artvisa vägledningarna har ingen juridisk status och att man följer dem innebär inte att man försäkrar sig mot avverkningsförbud. Och om rekommendationen anger att skogsbruk är olämpligt -ja då undviker man möjligen att skogen konfiskeras om man förbjuder sig själv att avverka.
    Och nej, Per-Olof skulle inte kunna undgå avverkningsförbud genom att samarbeta med de lokala ornitologerna. Förbudet är totalt och gäller den aktuella avverkningen. En situation där det avgörande för om man ska få bruka sin skog är ett samarbete med lokala ornitologer, vore förfärlig ur rättssäkerhetssynpunkt, och skulle ge ornitologerna en enorm makt.

  • Rapportera

    Christer Johansson · Skogsansvarig SOF-BirdLife

    Vad gör LRF för artskyddet i skogen?

    Jag har heller inte påstått att de artvisa vägledningarna har juridisk status. De artvisa vägledningarna är levande dokument som skall ändras i takt med nya kunskaper och förändrad hotbild för arterna. Myndigheterna har angett vart 5:e år som förslag för detta i samband med att ny rödlista tas fram. Följer man vägledningarna (gärna i dialog med markägande grannar) så att tillräcklig mängd habitat finns i landskapet uppnås för de fåtalet arter som kräver det. För vissa rovfåglar finns det angivet skyddszoner, i annat fall finns inga inskränkningar för skogsbruk i några vägledningar, däremot hänsyn och anpassningar.

    SOF-BirdLife har dock varit kritiska mot att hänsynen i vägledningarna är för lågt satta och inte följer den senaste kunskapen för ett antal arter. http://birdlife.se/sveriges-ornitologiska-forening/fagelskydd/artskyddet-i-skogen/nyheter-kring-artskyddet-i-skogen/

    Förslaget till Per-Olof var framåtsyftande och i syfte att på sikt uppnå god lokal/regional bevarandestatus för arten. Det är beklagligt att Gunnar inte ser samarbete som en väg framåt, men avslöjar väl syftet som är att skjuta artskyddsförordningen i sank.

    - Vad gör Gunnar och LRF för att informera sina medlemmar om vad som krävs för att uppfylla denna hänsyn för de prioriterade fågelarterna?
    - För några arter kräver det bättre landskapsplanering än tidigare och samarbete mellan markägare. Detta gäller t.ex. tjäder, lavskrika och några till. Vi skulle önska från markägarorganisationerna t.ex. LRF att man tar detta ansvar och hjälper sina medlemmar att förstå detta! FSC har tagit detta ansvar i förslaget till ny FSC-standard, när får vi se samma initiativ från LRF?

  • Rapportera

    Per-Olof Löfgren · Skogsbrukare

    Hyggesfritt = orört?

    Det är beklämmande att läsa att ni tycker att när vi försöker beskriva den verklighet som vi har hamnat i, så är det propaganda.
    Jo det är riktigt att myndigheterna resonerar i beslutet att detta är det södra gränsområdet. Den södra kanten på utbredningsområdet ligger cirka 10 mil söder om oss. Det blir ett hyfsat stort område som berörs, då området dessutom går till Norska gränsen.
    I myndigheternas diskussioner kan man läsa att även ett 25 procentigt gallringsuttag, skulle vara en för stor störning. Så hyggesfritt skogsbruk som du skriver om, innebär att lämna skogen helt orörd. För mig är detta reservat och inte hyggesfritt skogsbruk.
    Ett habitat kostar mig en miljon, vilket är flera årslöner för mig. Hur många årslöner kommer du att sätta av för att värna en hög artrikedom?
    Jag har inte råd att avsätta en miljon, eller att riskera att ytterligare en miljon blir konfiskerad. Så om artskyddsförordningen blir kvar i nuvarande form, måste nog jag och många andra börja fundera på hur vi ska lägga om skogsbruket så att inte fler habitat skapas. Det är tragiskt om vi inte ska kunna få fortsätta värna miljön och en hög artrikedom. Men i valet att riskera personlig konkurs, kommer nog de flesta skogsägare att välja att göra avkall på naturvården.

  • Rapportera

    Mats S Johansson

    Var finns logiken? Vad vill Birdlife egentligen uppnå?

    För en utomstående, d.v.s. varken ornitolog eller skogsägare, framstår den senare delen av den här debatten som helt absurd. Hade jag inte vetat vem som är vem och vem som påstår sig representera en miljöorganisation hade jag garanterat gissat fel.

    Här har vi en situation där "den svenska modellen" med frihet under ansvar BEVISLIGEN (Per-Olofs mark och många fler) har skapat biotoper och en biologisk mångfald som resten av EU utan undantag bara kan drömma om.

    Samtidigt har vi en svensk miljöorganisation som istället för att arbeta i Europa för att EU ska lära av Sverige som, med det samma Art&Habitats- och fågel-direktiv som BEVISLIGEN misslyckats som styrmedel i övriga EU som argument, PÅSTÅR sig vilja rädda svensk biologiskt mångfald.

    Christer, OK, vi antar att inget är så bra att det inte kan bli ännu bättre. I alla andra sammanhang när man vill åstadkomma ett förändrat beteende är hot, tvång och utövande av makt ett bevis på svaghet eller att målet rättmätigt kan ifrågasättas.

    A&H- och fågel-direktiven innehåller överhuvud taget inga "morötter" bara hot, tvång och straff och resultaten i övriga EU talar för sig själva. Nu är "correlation no proof of causality", men jag tror mig mycket enkelt kunna bevisa ett omvänt samband mellan hur länge ett land varit medlem av EU och hur bra dess biologiska mångfald mår. Dag Lindgren hade antagligen inte godtagit det som ett bevis, men jag kunde ju bara göra som du Christer, bara fullständigt negligera hans sakliga invändningar när det gäller hur man tolkar statistik.

    Vad har hänt med din förening, Christer? En förening vars "gräsrötter" fram till för bara något tiotal år sedan var med och aktivt byggde upp den biologiska mångfald vi har i Sverige och som de flesta av oss, som Per-Olof och Björn, med rätta kan vara stolta över.





  • Rapportera

    Gunnar Lundén

    Skogsägarna tar sitt ansvar

    Christer undrar vad LRF gör för fåglarna. Svenska skogsägare gör mycket. De avsätter i snitt 5 % som frivilliga avsättningar och 8 % av avverkningsrealen som hänsynsytor. Det har bidragit till att skogsfåglarna som grupp nu har positiva trender. Skogsägarföreningarna och andra aktörer jobbar nu med att implementera målbilderna för god miljöhänsyn. LRF Skogsägarna stöder målbildsarbete och tar aktiv del i det. Vad vi är emot är att just de skogsägare som skapat goda miljöer för fåglarna är de som drabbas värst av förordningen.

  • Rapportera

    Dag Lindgren

    SOFs åsikter

    SOF framför sina officieilla åsikter i http://www.regeringen.se/4ae093/contentassets/7b088e65f5484b03b3f1e59357d7701d/sveriges-ornitologiska-forening-birdlife-sverige.pdf , där den som är intresserad kan kolla.
    Den inledande artikeln är ett referat.
    Det är bra att det kommit till en allsidig dialog på den här platsen., där SOFs skogstalesman responderar. Men frågan är hur dialogen skall hållas levande och stimuleras på en något lägre nivå i hierarkin. Och kanske i något mindre kategoriska ordalag.

  • Rapportera

    Dag Lindgren

    Slutet på början

    Det var en ovanligt lång, täckande och givande diskussion utan många förenklade kategoriska påhopp. Kanske den kan fortsätta i SOF Forum. Jag har lagt upp en tråd där, ni är välkomna att förlänga diskussionen.

    http://www.sofnet.org/sveriges-ornitologiska-forening/forum/visaskriv-inlagg/?item=frm_frm-s1%2F21134

  • Rapportera

    Dag Lindgren

    SOF kanske inte tåla debatt!!!!

    Den länk jag gav till artikeln i SOFs forum verkar inte fungera längre, kanske SOF har ändrat något, den fungerade när jag lade in den. Kanske länken http://birdlife.se/sveriges-ornitologiska-forening/forum/visaskriv-inlagg/?item=frm_frm-s1%2F21134 fungerar? Den gjorde det nyss för mig!
    Förresten var det ett olycksfall av mig att mitt namn inte nämndes som författare, men repliken tog efter och blev också anonym. Tyvärr ställer IT till med många spratt, så jag tycker att det är bra om man kan förbättra eller ta bort och börja om som går på en del ställen.

  • Rapportera

    Niklas Aronsson · chefredaktör för Vår Fågelevärld

    Jodå, SOF tål debatt

    Orsaken är att du har länkat till url:en sofnet. Vi bytte för några år sedan till birdlife.se, men lät sofnet.org ligga kvar. Nu förnyade vi helt enkelt inte domänen och alla länkar till sofnet.org slutade då att funka. Inga konstigheter egentligen, men beklagligt.

  • Rapportera

    Dag Lindgren

    SOF kanske inte tåla debatt!!!!

    Jag försökte fortsätta denna allsidiga debatt på SOF Forum. Vad hände då?
    Jo SOF avslutade sitt Forum, mitt bidrag blev det sista på ämnet fågelskydd!

"55 000 hektar värdefull skog avverkades"

DEBATT. Hur kunde 55 000 hektar skyddsvärda skogar i nordvästra Sverige avverkas? Svaret är att det saknas kunskap bland skogsägare, skogsbolag, skogsägarföreningar och på Skogsstyrelsen, skriver Leif Öster och uppmanar regeringen att återuppta inventeringen av våra skyddsvärda skogar.