"En hållbar tillväxt är inte möjlig"

Av: Elin Götmark och David van der Spoel
talespersoner i föreningen Skydda Skogen

Fyra arbetsgrupper har tagit fram förslag till Sveriges nationella skogsprogram. Mycket kan sägas om de konkreta förslagen, men vi vill kommentera den övergripande visionen som grupperna har haft i uppgift att arbeta efter, nämligen att skogen ska bidra till jobb och hållbar tillväxt i hela landet samt till utvecklingen av en hållbar bioekonomi.

Ingen ifrågasätter hållbar tillväxt

Begrepp som "hållbar tillväxt" och "klimatsmart tillväxt" hörs ofta i debatten och i statliga utredningar, men ingen som använder dem tycks reflektera över om en hållbar tillväxt överhuvudtaget är möjlig. En ekonomisk tillväxt på några procent per år innebär en exponentiell ökning. Ekonomin bygger på användning av energi och fysiska resurser, däribland produktion från ekosystem, som inte kan öka exponentiellt. Vissa argumenterar för att ekonomisk tillväxt kan bli frikopplad "de-coupled" från fysiska resurser genom effektiviseringar och ökad försäljning av tjänster (som dock också kräver infrastruktur).

Men det räcker inte med en frikoppling på 50 procent, eller 70 procent, eller något fixt tal mindre än 100 procent – det skulle bara försena resursåtgångens exponentiella tillväxt något. Det som skulle krävas är att mängden fysiska resurser per ekonomisk enhet minskar för varje år och går mot noll på sikt. Detta är knappast möjligt – i vilket fall ligger bevisbördan på dem som tror att det går. Andra hoppas på att ny teknik kommer att göra denna frikoppling möjlig, men ny teknik har hittills inte minskat den totala resursanvändningen – trots effektiviseringar ökar resursanvändningen.

Cirkulär ekonomi är inte svaret

Artskyddsförordningen borde tillämpas, inte utredas igen.

En "cirkulär ekonomi", där produkter och material återvinns i hög grad, är en annan populär fras i debatten. Men den kan inte erbjuda någon hållbar tillväxt, dels eftersom kretsloppet inte kan bli helt slutet, men främst eftersom tillväxt kräver ökande materialflöden. Vissa hävdar att ökat välstånd leder till minskad påverkan på miljön. Det stämmer i vissa fall, exempelvis när skarpare miljökrav leder till minskade föroreningar från fabriker genom tekniska åtgärder. Däremot observeras ingen frikoppling av ekonomisk tillväxt från fysisk resursåtgång, till exempel uttag av virke från skog, speciellt inte om vi inkluderar resursåtgången utomlands för importerade varor.

Ekosystemen måste sätta gränserna

Själva visionen för det nationella skogsprogrammet är alltså oanvändbar eftersom den inte är möjlig att nå – istället borde vi fundera på hur samhället och ekonomin kan anpassas till verkligheten, det vill säga en värld där ekosystemen sätter gränser för vår resursanvändning.

Övriga synpunkter på de konkreta förslagen:

• Den dominerande skogsbruksmodellen i dag (likåldriga monokulturer av tall och gran) motverkar många av målbilderna i skogsprogrammet. Istället borde olikåldrig blandskog (med högre andel löv) bli normen på de marker där sådan skog naturligt växer. En rapport i remissen hävdar att blandskog skulle minska virkesproduktionen, men vi ifrågasätter detta utifrån forskningsresultat.
• Artskyddsförordningen borde tillämpas, inte utredas igen.
• Vi förespråkar en obligatorisk naturvårdsavgift per kubikmeter avverkat virke som kan användas till exempel till att kompensera skogsägare som får avstå från avverkning på mark med höga naturvärden.
• Sverige borde inte marknadsföra sitt skogsbruk som hållbart förrän det faktiskt är det.
• Utarbeta en plan för en verkligt hållbar bioekonomi, det vill säga en cirkulär ekonomi som håller sig inom ekosystems ramar.