"Dags att uppdatera begreppet hållbart skogsbruk"

Den 9 oktober samlas Nationella skogsprogrammets programråd för att ge regeringen rekommendationer om den fortsatta utvecklingen av skogsprogrammet. Helt avgörande för framgång är att gruppen enas om en samsyn kring begreppet hållbart/uthålligt skogsbruk. Utan samsyn på den punkten finns inga förutsättningar för framgång i arbetet.

Under åren 2014-2018 misslyckades regeringen med att få till ett Nationellt skogsprogram som hela riksdagen stod bakom. I stället blev det endast några regeringsbeslut av det omfattande arbete som lagts ned. Det hela föll på en enda sak, nämligen olika syn om vad som är ett hållbart skogsbruk. Det är således dags för rejält omtag nu.

Medan skogsbrukets elit ofta påstår att dagens skogsbruk redan är hållbart, anser stora delar av det övriga samhället utanför skogsbruket att vi inte är framme där.

Förlegad modell för hållbarhet

Medan skogsbrukets elit ofta påstår att dagens skogsbruk redan är hållbart, anser stora delar av det övriga samhället utanför skogsbruket att vi inte är framme där.

Sten B Nilsson
Internationell skogskonsult och professor

Jag är av uppfattningen att skogsbruket och politiker använder en förlegad och överspelad modell för hållbarhet. Själv var jag involverad i sekretariaten av både Brundtlands ’Commission on environment and development’ med rapporten ’Our common future’ och Ola Ullstens ’The world commission on forests and sustainable development’ med rapporten ‘Our forests, our future’.

Det är redan länge sedan. Den förhärskande synen var på den tiden att ”mer tillväxt och mer handel räddar miljön”. Då var målet ’snabbare ekonomisk tillväxt i både industri och utvecklingsländer, friare tillgång till marknader i och från utvecklingsländer, lägre räntor, mer teknologiska innovationer och mer teknologiöverföring, lägre räntor och fria stora kapitalflöden’.

Det här omsattes bland annat i den nya paradigmen ekomodernism, vilken anammats av ledande svenska politiker och svensk skogsnäring som lösningen på hållbarhetsproblemet.

Personligen var jag helt i linje med detta till omkring år 2000 då jag insåg att detta är en myt, en utopi. De här synsättet är så långt ifrån uthålligt/hållbart brukande vi kan komma.

Låter grupper härja fritt

De gamla modellerna leder nämligen till att vi tillåter ett icke hållbart agerande. Hållbarheten är beskriven i tre snygga enskilda cirklar eller tre enskilda pelare för de tre komponenterna naturkapital (naturresurser och miljö), sociala systemet och ekonomiska systemet.

De gamla modellerna hävdar att det finns ett samband, en länk mellan de tre cirklarna eller de tre pelarna och det utgör hållbarheten men man beskriver inte eller definierar inte hur dessa relationer ser ut eller bör se ut. Med ett sådant synsätt på uthållighet låter man naturligtvis intressegrupperna härja fritt och det leder till konflikter och allting vi gör är i princip hållbart.

Samtidigt finns det växande och stora frågetecken för vad hållbart skogsbruk egentligen är. Det beror på att i realiteten är naturkapitalet (naturresurserna och miljön), sociala systemet, och det ekonomiska systemet inte enkelt relaterade till varandra utan de tre komponenterna utgörs av ett system där komponenterna är ömsesidigt beroende av varandra och integrerade.

Vi har sedan tiden för de två ovanstående kommissionerna utvecklat förståelsen för vad uthållighet är. Den moderna förståelsen betyder att naturresurserna och miljön kan inte bara ses som en komponent av uthållighetsekvationen utan som en grundläggande kvalitet och restriktion.

Det uthålliga samhället

Det betyder att det måste finnas ett kritiskt naturkapital (naturresurser och miljö) i botten, en plattform som ett medel för att utveckla den ekonomiska dimensionen (begränsad av de kritiska gränserna för vad naturresurserna och miljön tillåter) som i sin tur är ett medel för att utveckla det uthålliga samhället som är det övergripande målet.

Således är det övergripande målet social välfärd som kräver en uthållig ekonomi som i sin tur bygger på ett uthålligt naturkapital (vilket sätter restriktioner). Tillsammans utgör detta det uthålliga samhället. Detta synsätt är helt i linje med de globala målens tre dimensioner av hållbar utveckling.

I dagsläget är den dominerande synen mer eller mindre en motsatt relation med den ekonomiska dimensionen som den grundläggande kvaliteten, vilket är grundprincipen för ekomodernismen.

Tillbaka till ritbordet

Skogsnäringen, politikerna och det nationella skogsprogrammet måste gå tillbaka till ritbordet vad gäller hållbarhetskonceptet. Annars kommer vi aldrig att komma fram med ett acceptabelt uthålligt skogsbruk, vilket kommer att vara avgörande för näringens framtida konkurrenskraft.

Vi kommer kanske aldrig att få en samsyn på vad hållbart skogsbruk är i detalj men vi måste ha en samsyn på principen för hållbarhet. Vi måste lämna det gamla Brundtlands-konceptet och ekomodernismen till fördel för den integrerade modellen, där naturresurser och miljö utgör den grundläggande kvaliteten för den ekonomiska och sociala hållbarheten.

Den långsiktiga hållbarheten är en övergripande förutsättning och restriktion som skogsnäringen har att agera inom. Denna förutsättning och restriktion är i högsta grad tvingande, det vill säga att i de flesta fallen är det omöjligt att kombinera de olika aspekterna av hållbarhet.