Cañetes högra hand om balansgången kring EU:s energimål

Det är bråda dagar i samtalen om unionens energipolitik fram till år 2030. Målet är att enas om flera tunga lagstiftningar som ska bidra till att unionen når sina utsläppsmål före sommaren. Högst på agendan är lagförslagen för att öka energieffektiviseringen och den förnybara energianvändningen, tillsammans med styrningsförordningen för den så kallade energiunionen.

De svenska EU-parlamentarikerna Jytte Guteland (S) och Fredrick Federley (C) har båda centrala roller i samtalen. Men det finns ytterligare en tung svensk part inom kommissionen. Hos energikommissionären Miguel Arias Cañete, som lagt fram förslagen som lagstiftarna i rådet och parlamentet nu förhandlar, sitter Pierre Schellekens som vice kabinettchef.

  – Det är fullt fokus på dessa förslag för tillfället, säger Schellekens, som tidigare bland annat har varit sverigechef för kommissionens representation, till Altinget.

På torsdag hålls det andra samtalet om energiunionens former. Här ska ramarna sättas för hur medlemsländerna ska se till att uppnå de unionsgemensamma målen på förnybart och energieffektiviseringssidan. Men det är i förnybartpaketet som det för tillfället ser ut att röra sig mest.

Förslaget, som innehåller allt från hållbarhetskriterier för biobränslen till målsättningar för uppvärmnings- och nedkylningssektorn, är kort sagt omfattande. Men den övergripande striden handlar om målsättningen för unionen, och här är åsiktsspannet stort mellan lagstiftarna.

Läs mer: Tuff batalj väntar i slutliga energisamtal

Även om Sverige och Portugal nu offentligt backar upp parlamentets position på minst 35 procent förnybart år 2030, så är de fortsatt relativt ensamma bland medlemsländerna.
– Men det rör på sig, det såg vi om inte annat senast förra veckan på informella energiministermötet i Sofia, säger Pierre Schellekens.
Tyskland, Österrike, Frankrike, Nederländerna, Danmark och Luxembourg har alla sagt att de vill ha mer än 27 procent, som är rådets egentliga hållning.

– Det går absolut framåt, men om vi ska vara ärliga så tror jag inte att de riktiga målnivådiskussionerna kommer att kunna avhandlas förrän i juni, säger Pierre Schellekens.

Ska både driva på och finna kompromisser

Det är ju inte bara en medlarroll som vi har, vi har ju givetvis också politiska målsättningar med vårt förslag

Pierre Schellekens
Vice kabinettschef hos energi- och klimatkommissionären Miguel Arias Cañete

Det är en något av en knivig roll som kommissionen har i de pågående samtalen. Kommissionen kan formellt dra tillbaka förslagen, samt stoppa dem om det inte finns någon enhällighet hos ministerrådet. Men man har också tagit på sig en medlarroll i trilogerna, som numera dominerar lagstiftningsarbetet i Bryssel.

– Vi ska vara ärliga mäklare i förhandlingarna mellan parlamentet och rådet. Finns det en vilja hos dem att höja ambitionen så är vi inte sena att stödja dem, sade exempelvis energi- och klimatkommissionären Cañete när Altinget intervjuade honom under FN:s klimatförhandlingar i Bonn i november.

Men den beskrivningen är inte helt sann, medger Schellekens.
– Det är ju inte bara en medlarroll som vi har, vi har ju givetvis också politiska målsättningar med vårt förslag. Det är ju exempelvis klart att vi också gör våra förflyttningar med tanke på att vi gärna vill se att ambitionen är så hög som möjligt.

Ser kompromiss för 30 procent förnybart

I praktiken har detta inneburit att kommissionen nu öppnar för att kunna höja målsättningen från sitt ursprungsförslag till 30 procent förnybart till år 2030. Detta sker dock trots att de själva lyft fram studier från organet Irena som pekar på att 34 procents förnybart skulle vara den mest kostnadseffektiva nivån (se faktaruta).
– Det beror ju på att vi också har våra egna analysverktyg och modeller. Där ser vi att en 30-procentig målsättning i dag motsvarar ungefär samma investering som 27 procent gjorde år 2016, när vi först la fram vårt förslag. Kostnadsutvecklingen inom den förnybara energin har ju verkligen förändrats under dessa år, så det är ju inte förvånande, säger Pierre Schellekens och fortsätter:
– Vill lagstiftarna ha en högre nivå så kommer vi absolut att stödja det.

Hur ser det här arbetet ut i praktiken?
– I det informella arbetet i slutförhandlingarna är det ofta vår roll att komma med underlag och förbereda kompromisstexter. Ibland är det parlamentet och rådet som gör det, men oftast är det vi, eftersom vi anses vara en neutralare part. Vi föreslår då hur man ska kunna ändra texten utifrån vad vi tror att vi kan få igenom som är ett så ambitiöst förslag som möjligt.

Det är dock inte bara kompromisser som läggs fram. Ibland är det en relativt aggressiv ton som förekommer i de offentliga utspelen. Cañete har exempelvis uttryckt besvikelse i flera fall när medlemssländerna har enats om sina positioner.

Läs mer: Ministrarnas förnybartlinje får mothugg av kommissionen

Men Pierre Schellekens menar att utspelen också behövs för att trycka på i förhandlingarna.
– Det är klart att vissa medlemsländer hellre hade tyckt att det vore bättre om vi stod kvar vid våra ursprungsförslag, men verkligheten förändras. Utan att ändra oss så hade vi inte heller kunnat nå en kompromiss och få ett resultat med parlamentet.

"Höjt energibud blir högre utsläppsminskning"

Tidsplanen är klar. Ambitionen är att bli färdiga innan Österrike tar över Bulgariens ledarstol i ministerrådet i halvårsskiftet. Det vore väldigt olyckligt om så inte skulle vara fallet, fortsätter klimatkommissionärens vice kabinettschef.
– För det första för att det skulle ge trygghet på marknaden. Sedan måste medlemsstaterna kunna börja med sina nationella planer inom styrningsförslaget för hur de ska nå sina mål. Där är det viktigt att vi kommer igång snabbt för att det inte ska bli förseningar, men också för att det hade varit bra att kunna visa upp några av dessa planer på FN:s klimatmöte i Polen.

Om lagstiftarna lyckas att enas om högre energimål så innebär det också att unionens klimatmål höjs från den ursprungliga nivån på 40 procents minskade utsläpp till år 2030, säger Pierre Schellekens och fortsätter:
–  Då är vi istället kanske uppe i 43 eller 44 procents utsläppsminskning, vilket ju är bra att kunna berätta vid FN:s klimatförhandlingar i Katowice i Polen i höst, avslutar Pierre Schellekens.