"Beskatta tillförsel av avfall – inte återvinning"

Per Everhill, ansvarig public affairs, Tekniska verken
Claes Vallin, styrmedelsexpert, Armatus AB

Förra veckan presenterade Förbränningsskatteutredningen ett förslag om skatt på avfall som förbränns för energiåtervinning. Utredaren slog tydligt fast att en skatt på avfallsförbränning inte på något sätt skulle styra mot en mer resurseffektiv avfallshantering, men eftersom det ingick i utredningsuppdraget att ta fram förslag på hur en skatt borde utformas föreslogs ändå till sist en sådan på 100 kr per ton.

Insamlingssystem saknas

Det finns flera anledningar till att en skatt på avfallsförbränning inte skulle ge någon miljö- och klimatnytta i praktiken. För många avfallsfraktioner, exempelvis trasiga textilier, hygienprodukter och engångsartiklar saknas helt enkelt separata insamlingssystem och det enda alternativet är att slänga dem i hushållsavfallet eller på ”brännbart” på återvinningscentralerna.

Allt kan inte återvinnas

Även för det avfall som omfattas av producentansvar där det finns utvecklade insamlingssystem skulle en skatt sannolikt inte få särskilt stor inverkan på mängden materialåtervunnet avfall. När det gäller exempelvis förpackningar kan i dag tyvärr endast något mer än 50 procent materialåtervinnas effektivt. Resten går till energiåtervinning av olika anledningar, exempelvis för att materialet är för slitet, blandat med andra svårseparerade fraktioner eller helt enkelt inte är efterfrågat av marknaden.

Svensk avfallsförbränning mer klimatsmart

Tekniken för materialåtervinning utvecklas ständigt, men än så länge är tillgången på utsorterat avfall inte en begränsande faktor. När det gäller det utländska avfall som energiåtervinns i Sverige skulle den enda konsekvensen av en svensk skatt bli att vår konkurrenskraft på den internationella marknaden för avfallsbehandlingstjänster sänks. Följden blir att avfallsströmmarna istället går till andra länder med billigare och ofta klimatmässigt underlägsna energiåtervinningsanläggningar som kanske kyler bort värmen i brist på efterfrågan istället för att som oss använda den som fjärrvärme.

Lägg skatten i rätt led

Vad krävs för att svensk avfallshantering ska bli effektivare med mindre tillfört avfall och mer materialåtervinning? Våra avfallsutmaningar tar sin början i tillförseln av avfall och det är också där vi i första hand måste sätta in åtgärder. Låt oss leka med tanken att införa en avfallsskatt på 100 kronor per ton för alla förpackningar som produceras eller importeras till Sverige med avdrag för mängden förpackningar som materialåtervinns eller återanvänds:

När det gäller det utländska avfall som energiåtervinns i Sverige skulle den enda konsekvensen av en svensk skatt bli att vår konkurrenskraft på den internationella marknaden för avfallsbehandlingstjänster sänks. 

Skattepliktiga är producenterna och importörerna av förpackningarna, det vill säga de aktörer som sätter dem på marknaden och har störst möjlighet att påverka utformning, volym och materialval. Skatten fördelas sedan mellan aktörerna på årsbasis av lämplig branschorganisation som tillvaratar rättviseaspekterna precis som sker i dag avseende producentansvaret för insamling. Ökar materialåtervinningen minskar skatten och tvärtom om den minskar. Systemet kan givetvis utökas till andra avfallsfraktioner, exempelvis textilier och engångsartiklar i plast. Denna typ av styrmedel kan med fördel samordnas med nationella målsättningar för att tydliggöra prioriteringar och ange önskade ambitionsnivåer.

Straffa inte den som städar

Genom att beskatta tillförsel av avfall istället för återvinning skapas tydliga incitament för att bland annat minska mängden och storleken på förpackningar, utveckla produkter som kan materialåtervinnas lättare, utveckla effektivare insamlingsystem eller att införa nya former av pantsystem. Att beskatta återvinning är som att straffa den som städar efter att någon annan klampat in med smutsiga skor i farstun. Ett sådant synsätt är inte hållbart vid utformningen av skatter och styrmedel på miljöområdet.