Debatt

Glöm inte hamnarna i infrastrukturplanen

Vi tror att Sverige skulle må bra av att låta marknadskrafterna råda och minska fokus på att prioritera några få hamnar, och i stället se fördelarna i en hamnstruktur med många och specialiserade hamnar. Det skriver Håkan Ekengren och Joachim Glassell, rådgivare på Adpunctum AB.

Medlemsländerna har krav på sig att koordinera nationella insatser för att skapa fungerande gränsöverskridande transporter genom Europa, skriver debattörerna.
Medlemsländerna har krav på sig att koordinera nationella insatser för att skapa fungerande gränsöverskridande transporter genom Europa, skriver debattörerna.Foto: Jessica Gow/TT
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

De senaste decennierna har fokus varit på att skapa miljövänligare resor genom att knyta samman Sverige med järnväg. Det har varit en satsning som gjort att vi kunnat resa miljövänligare med tåget och förstora arbetsmarknadsregioner. Men det har också skett till priset av att övriga trafikslag fått stå tillbaka. Fortfarande saknas en sammanhållen politik för sjöfart och hamnar.

Totalt sett finns idag i Sverige ett drygt hundratal hamnar

Att de svenska hamnarna är av fundamental betydelse visas av att de står för nästan 95 procent av den totala volymen av all import och export till och från Sverige. 51 procent av Sveriges nettoexport kommer från basindustrin (skogen, kemin, gruvorna, stålet), varav den överväldigande delen går via hamnar. Totalt sett finns idag i Sverige ett drygt hundratal hamnar, varav ett drygt 50-tal är utpekade som allmänna hamnar.

Svårt att få till samspelet

Att vi har så många hamnar i Sverige beror på att de avspeglar vårt lands ekonomiska utveckling mot en hög grad av specialisering. Vi har exporthamnar i norr med fokus på basindustrin, vi har hamnar som fungerar som broar för lastbilar och passagerare med tyngdpunkt i södra Sverige, vi har hamnar för oljeprodukter och andra bränslen och numera har vi även flera hamnar som riktar in sig mot den globala containermarknaden.

Men trots detta har Sverige haft svårt att få till ett fungerande samspel mellan det nationella transportsystemet och hamnarna. Det här är inget nytt, utan något som belyst i flera statliga utredningar under decennier av försök att förbättra transporteffektiviteten.

Det är en väl känd slutsats att vi genom att knyta samman hamnarna bättre med det nationella väg- och järnvägsnätet kan öka både kapaciteten i det svenska transportsystemet, samtidigt som vi minskar transporternas klimatpåverkan.

En intressekonflikt

Att Sverige förhållandevis haft svårt att få till stånd en fungerande sjöfarts- och hamnpolitik beror till stor del på en intressekonflikt mellan statens roll som infrastrukturhållare med en naturlig uppgift att bedöma behov av investeringar och förbättringar i anslutningar till olika hamnar och terminaler å ena sidan och kommuner och regioner å andra sidan som har till uppgift att skapa bäst förutsättningar lokalt och regionalt.

Enkelt uttryckt är statens roll att prioritera och göra de investeringar som bäst tjänar Sveriges nationella intressen medan hamnarna står för en lokal och regional fraktmarknad. Det finns därmed en motsättning i principen att transporterna skall vara marknadsstyrda, vilket leder till fragmentisering och att transportköparna söker sig till de logistiklägen som fungerar bäst för dem, medan de nationella intressena kommer till uttryck genom koncentration och fokus på några få huvudsakliga stråk och noder.

Genom EU-medlemskapet tillkommer ytterligare en dimension genom att Sveriges hamnsystem är del av det transeuropeiska transportnätverket (TEN-T), som har till uppgift att stärka och länka samman transportsystemet inom EU. Medlemsländerna har krav på sig att koordinera nationella insatser för att skapa fungerande gränsöverskridande transporter genom Europa.

Klimatsmarta fartyg vägen framåt

Trots den olösta konflikten mellan statens övergripande intressen och hamnarnas roll i det nationella transportsystemet har regeringar oavsett färg lyft upp behovet av en överflyttning från vägtrafik till både järnväg och sjöfart.

Klimatsmarta fartyg är den smarta vägen framåt för att möta både klimatkrisen och för att hantera de stora volymerna av gods på ett rationellt sätt. För att en överflyttning ska vara möjlig behövs dock infrastrukturinvesteringar i och runt hamnarna. Någon gång under mandatperioden, och då troligen nästa år, kommer regeringen med stor sannolikhet att presentera en infrastrukturproposition. Den är i praktiken tillsammans med det som sker inom EU de viktigaste styrinstrumenten för Sveriges framtida både gods- och persontransporter.

Prioritera infrastrukturen

Sverige behöver en offensiv nationell plan som inbegriper hamnarnas utveckling med ett tydligt fokus på att realisera den potential som hamnarna har. Vi tror att Sverige skulle må bra av att låta marknadskrafterna råda och minska fokus på att prioritera några få hamnar, och i stället se fördelarna i en hamnstruktur med många och specialiserade hamnar.

Vi har en uppmaning till politiken både i kommuner, i regioner och på nationell nivå – och det är att prioritera infrastruktursatsningar med ett fokus på hamnarnas framtida funktion och roll. Det är bra för både klimatet och för svenskt näringsliv.


E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00