Slutreplik: Moderaternas äganderätt är inte till för alla

Christofer Fjellner borde fokusera på sakfrågan, inte gå till personlig attack och kalla folk för idioter. Det är ett onödigt påhopp från hans sida. Vi delar Fjellners oro för att rättsstatens principer hotas på många håll just nu. Frågan är om vi oroar oss av samma skäl. Det verkliga hotet mot Europas demokratier kommer från högerpopulistiska nationalister, varav Fjellners eget parti är ett av dem som på sista tiden rusat allra fortast i den riktningen.

En politik som inte är till för alla 

Det andra som Fjellner säger sig vilja skydda med hjälp av investeringsskydden är den privata äganderätten. I en argumentation som verkar bygga på att ett kommunistiskt spöke ska komma och “expropriera” företagens tillgångar, målar Fjellner upp handelsavtalen som den nödvändiga lösningen. Här blir det tydligare än någonsin att Moderaternas politik inte är till för alla.

Vems privata ägande är det Fjellner vill skydda? Moderaterna är märkligt tysta när danska myndigheter beslagtar flyktingars privata ägodelar. När romers bostäder bränns ner, med alla personliga tillhörigheter pyrande i askan, är Fjellners vurmande för investeringsskydd inte heller till stor hjälp. Moderaterna är som vanligt mer upptagna med att föra strålkastarljuset bort från dem som tjänar mest än att faktiskt värna om grundläggande rättigheter.

Avtalet kan konkurrensutsätta välfärden

Vi vill också bemöta några av de andra ohederligheterna i Fjellners replik:

• Det verkliga hotet mot Europas demokratier kommer från högerpopulistiska nationalister, varav Fjellners eget parti är ett av dem som på sista tiden rusat allra fortast i den riktningen.

  Soraya Post och Pelle Hällje

  Det stämmer att CETA, precis som många andra liknande avtal, innehåller fina ord om att värna miljön. Historien har visat att det där inte är mycket värt när pengarna ska hämtas in, och vi förbehåller oss rätten att bygga vår skepsis på det. Naturvårdsverket säger sig inte kunna bedöma tillförlitligheten i miljöklausulerna i CETA. Det tycker vi borde räcka för att kunna säga “Det här är inte färdigtänkt”.

• På välfärdssidan är problemen med CETA ännu värre. Avtalet är skrivet för att konkurrensutsätta hela välfärden. Att lämna över sådana avgöranden till parallella rättssystem är inte förenligt med demokratiska principer. Det är inte “expropriering” att som politiker vilja kunna fortsätta lagstifta om välfärden.

• Vi har aldrig påstått att domen mellan det nederländska försäkringsbolaget och Slovakien gäller något annat än de bilaterala avtalen inom EU. Det vi påstår är att logiken i domen mycket väl kan komma att gälla fler handelsavtal. Det vet Christofer Fjellner också om, även om han inte låtsats om det.

• Fallet om cigarettpaketen i Australien föll på att det visade sig vara ogiltigt som rättsfall, eftersom tobaksbolaget som stämde staten var registrerat i landet vid ett för sent datum för att omfattas av just det investeringsskyddet. Enligt FN-organet UNCTAD:s World Investment Report 2015 vinner bolagen dock i 60 procent av fallen som avgörs i domstol. Det finns alltså gott om exempel på fall där stater fått betala miljardskadestånd och även tvingats backa från skärpta miljö- eller människorättslagstiftningar.

Riksdagen sköt upp omröstningen till den 22 mars, då den sedan godkände CETA-avtalet. Detta beklagar vi.