Debatt

MED: Reformera flyktingpolitiken för ökad ändamålsenlighet

DEBATT. Asylrätten bör omtolkas och gälla främst dissidenter och politiska fångar som riskerar fängelse, tortyr eller dödsstraff. Krig eller oro i ett land bör inte vara skäl nog för att ha rätt till asyl, skriver Staffan Gunnarson, kandidat till Europaparlamentet för Medborgerlig Samling.

Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

Av: Staffan Gunnarson
Kandidat till Europaparlamentet för Medborgerlig Samling

Migrationspolitiken i EU har klart visat organisationens oförmåga att hantera allvarliga problem. Samtidigt har sprickan i unionen blivit allt tydligare. De som allra helst vill bevara och föra EU i federalistisk riktning är paradoxalt nog också de som tycks vara beredda att snabbast driva på för dess sammanbrott. Det vore ironiskt om unionen, som skapades för att säkra fred och frihet för sina medborgare, skulle falla på frågor som egentligen rör utomeuropeiska länders medborgare, vilka primärt inte kan vara EU:s ansvar. Asylrätten måste i stället främst utnyttjas i första säkra område, vilket sällan är på främmande kontinenter.

Asylrätten bör omtolkas 

Politiken bör läggas om och asylrätten omtolkas eller begränsas så att syfte, bättre resursutnyttjande och större rättvisa uppnås. En rad framträdande filosofer, vetenskapsmän och filantroper har på senare år kommit fram till liknande slutsatser, bland dessa Peter Singer, Hans Rosling och Bill Gates. Att maximera antalet migranter som kommer till väst är således alls inte liktydigt med att optimera stödet till alla behövande i världen.

Uppfattningen att flyktinghjälp främst handlar om internationell och långväga migration behöver överges till förmån för fokus på alla dem som befinner sig i kris- och konfliktområden, vilket även underlättar återvändande så fort detta tillåter. Den dödsbringande människosmugglingen med sin cyniska miljardindustri måste likaså beslutsamt motverkas. En global asylrätt borde, om den ska kvarstå, reserveras för rena dissidenter, politiska fångar som på ett väl dokumenterat sätt riskerar fängelse, tortyr eller dödsstraff eller där personlig förföljelse och dödshot riktas mot någon. Allmän oro i ett land eller att man befinner sig i krig, kan inte i sig berättiga till skydd i utlandet – då skulle i princip hela Europas befolkning ha haft asylskäl under de bägge världskrigen, vilket vore orimligt. Fattigdom eller önskan till fri utbildning är likaså skäl som inte kan omfattas av asylrätten.

Varje stat ska själv bestämma  

En global asylrätt borde, om den ska kvarstå, reserveras för rena dissidenter, politiska fångar som på ett väl dokumenterat sätt riskerar fängelse, tortyr eller dödstraff eller där personlig förföljelse och dödshot riktas mot någon. 

När EU 1999 beslöt att avsätta fondmedel för solidarisk finansiering av mottagande vid massflykt gällde detta endast tillfälligt skydd åt personer som redan hade konstaterats vara konventionsflyktingar, men avsåg aldrig någon tvingande fördelning av migranter med oklar bakgrund. Att införa obligatoriska kvoter för medlemsländerna, för att ta emot asylsökande oavsett motiv eller att bevilja permanenta uppehållstillstånd till migranter, som ännu inte hade integrerat sig väl, var det aldrig tal om. Varje fri och självständig stat måste också kunna bestämma över sin egen långsiktiga migrationspolitik.

När Flyktingkonventionen tillkom efter det andra världskriget fanns överhuvudtaget inte de tveksamheter och det missbruk för andra ändamål, som asylrätten idag dessvärre genererar. Finska krigsbarn i Sverige, judar med ”J” stämplat i sina pass eller alla de tyskar som tvångsdeporterades från delar av östra Europa vid krigsslutet, var alla klart identifierade och väl kända varifrån de kom och varför. Några asylprocesser till mångmiljonkostnader utdragna över åratal, för personer som självmant hade gjort sig av med alla sina handlingar, förekom inte.

Bättre hjälp 

En förbättring av flyktingpolitiken bör innefatta att begäran av flyktingstatus lämnas direkt till UNHCR i och med att utomeuropeiska flyktingar inte direkt söker asyl i EU. Då kan ID-lösa få hjälp akut i områden där man av sammanhanget kan vara säker på var de kommer ifrån, men ingen kan missbruka systemen för andra syften.

De som har sina papper i ordning och samarbetar kan då premieras vid eventuellt behov av vidarebosättning till länder som efter frivilliga kvoter är beredda att ta emot. Vi slipper då även risken för ett växande skuggsamhälle av hundratusentals asylsökare, som efter avslag går under jorden för att fortsätta en tillvara i ett laglöst skuggsamhälle. Omfattande medel kan också inte minst på detta sätt sparas in från urskillningslöst mottagande av migranter i EU, för att kanaliseras effektivt till dem som vi vet faktiskt behöver dem bäst – både bland dem som stannar i närområdet och dem som invandrar till EU med giltiga skäl.


E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00