FI: Sveriges och EU:s biståndspolitik främjar egenintressen

DEBATT. På pappret har både Sveriges och EU:s politik för internationellt samarbete som huvudmål att bekämpa fattigdom men också prioritera hållbar utveckling och främjande av demokrati, fred och säkerhet och humanitärt stöd. Verkligheten är en annan, skriver Jamie Gomez (FI), utrikespolitisk talesperson och partiledare Gita Nabavi (FI)

Jaime Gomez,
kandidat till EU-parlamentet och utrikespolitisk talesperson för Feministiskt initiativ
 
Gita Nabavi,
partiledare för Feministiskt initiativ
 

Den senaste Aidwatch-rapporten har visat att EU-länder använder biståndsmedel till att subventionera näringslivet och till inhemska kostnader för flyktingmottagning. Det känns bekant eftersom vi i Sverige agerar på samma egoistiska sätt. Feministiskt initiativ är starkt kritiska till att egenintressen tär på det internationella solidaritetsarbetet.

Innehållet viktigare än mängden 

Globalt sett är EU och medlemsländerna världens största biståndsgivare och står för över hälften av världens officiella utvecklingsbistånd (Official Development Aid). Men allt mer pengar går till andra saker än fattigdomsbekämpning. Endast ett fåtal medlemsländer når målet om 0,7 procent av BNI per år. Sverige når 1 procent men det är alltså inte bara nivån som är viktig utan också innehållet. Om politiska och ekonomiska intressen väger tyngre än humanitära hjälper inga givarkonferenser. Knappt en tiondel av Sveriges bistånd går till så kallade humanitära insatser. 

Reglerna behöver stramas åt  

Feministiskt initiativ vill att Sverige i förhandlingarna kring EU:s framtida budget för internationellt utvecklingssamarbete lyfter frågan om global solidaritet och fattigdomsbekämpning. Vi vill att urholkningen av biståndet stoppas och att riktlinjerna för vad som kan räknas in som biståndsmedel stramas åt. EU behöver också bli bättre på att rapportera vad budgeten används till, så att både kvalitet och transparens i utvecklingssamarbetet ökar. Det finns till exempel oklarhet med vad som händer med EU:s biståndsbudget och brittiska NGO:s tillgång till bidrag efter brexit. 

Kvinnor bör få större delaktighet  

Vi vill att internationellt samarbete baseras på mottagarens villkor och behov, där det lokala civilsamhället och särskilt kvinnor har större delaktighet. Kvinnors möjlighet till försörjning och att äga och kontrollera mark är viktiga prioriteringar liksom kvinnors rättigheter till sexuell och reproduktiv hälsa.

”Bistånd på mottagarens villkor” var en ledande princip för Sverige när vi byggde upp vårt internationella anseende om ett solidariskt inriktat utvecklingssamarbete på 1970-talet. Vi fördömer starkt att använda biståndsbudgeten till militära verksamheter inklusive gränsbevakningar mot människor på flykt, till flyktingmottagning eller till handelsfrågor som att främja europeiska företags konkurrenskraft i världen. Vi är också starkt emot att IMF och andra finansiella institutioner lägger ytterligare bördor på länder i globala syd vid skuldsanering. 

Feministiskt initiativ gör en analys baserad på geopolitik och på den industrialiserade världens koloniala arv. Freds- och säkerhetspolitik, migrations- och flyktingpolitik samt internationell solidaritetspolitik måste hänga ihop. En sådan helhetssyn är central för att kunna leva upp till målet om mänsklig säkerhet och nedrustning. Feministiskt initiativs politik för internationellt samarbete står på förtryckta folks och minoriteters sida och förespråkar global rättvisa, hållbarhet och avkolonisering.

Forrige artikel Stim: Tobé och Fjellner har fel om upphovsrätt Stim: Tobé och Fjellner har fel om upphovsrätt Næste artikel Hökmark (M): Hökmark (M): "Ingen regering ska frukta att kritisera Kina"
Energiministrar vacklar när EU håller på missa sina mål

Energiministrar vacklar när EU håller på missa sina mål

KLIMAT. EU är på väg att missa de gemensamma energimålen för unionen 2030. Energiministrarna utlovar skärpning, men är inte överens om vägen framåt. För svensk del vill energiminister Anders Ygeman (S) inte se mer av Bryssel.