FI: Sveriges och EU:s biståndspolitik främjar egenintressen

Den senaste Aidwatch-rapporten har visat att EU-länder använder biståndsmedel till att subventionera näringslivet och till inhemska kostnader för flyktingmottagning. Det känns bekant eftersom vi i Sverige agerar på samma egoistiska sätt. Feministiskt initiativ är starkt kritiska till att egenintressen tär på det internationella solidaritetsarbetet.

Innehållet viktigare än mängden 

Globalt sett är EU och medlemsländerna världens största biståndsgivare och står för över hälften av världens officiella utvecklingsbistånd (Official Development Aid). Men allt mer pengar går till andra saker än fattigdomsbekämpning. Endast ett fåtal medlemsländer når målet om 0,7 procent av BNI per år. Sverige når 1 procent men det är alltså inte bara nivån som är viktig utan också innehållet. Om politiska och ekonomiska intressen väger tyngre än humanitära hjälper inga givarkonferenser. Knappt en tiondel av Sveriges bistånd går till så kallade humanitära insatser. 

Reglerna behöver stramas åt  

Feministiskt initiativ vill att Sverige i förhandlingarna kring EU:s framtida budget för internationellt utvecklingssamarbete lyfter frågan om global solidaritet och fattigdomsbekämpning. Vi vill att urholkningen av biståndet stoppas och att riktlinjerna för vad som kan räknas in som biståndsmedel stramas åt. EU behöver också bli bättre på att rapportera vad budgeten används till, så att både kvalitet och transparens i utvecklingssamarbetet ökar. Det finns till exempel oklarhet med vad som händer med EU:s biståndsbudget och brittiska NGO:s tillgång till bidrag efter brexit. 

Kvinnor bör få större delaktighet  

Vi vill att internationellt samarbete baseras på mottagarens villkor och behov, där det lokala civilsamhället och särskilt kvinnor har större delaktighet. Kvinnors möjlighet till försörjning och att äga och kontrollera mark är viktiga prioriteringar liksom kvinnors rättigheter till sexuell och reproduktiv hälsa.

Vi vill att internationellt samarbete baseras på mottagarens villkor och behov, där det lokala civilsamhället och särskilt kvinnor har större delaktighet. Kvinnors möjlighet till försörjning och att äga och kontrollera mark är viktiga prioriteringar liksom kvinnors rättigheter till sexuell och reproduktiv hälsa.  

”Bistånd på mottagarens villkor” var en ledande princip för Sverige när vi byggde upp vårt internationella anseende om ett solidariskt inriktat utvecklingssamarbete på 1970-talet. Vi fördömer starkt att använda biståndsbudgeten till militära verksamheter inklusive gränsbevakningar mot människor på flykt, till flyktingmottagning eller till handelsfrågor som att främja europeiska företags konkurrenskraft i världen. Vi är också starkt emot att IMF och andra finansiella institutioner lägger ytterligare bördor på länder i globala syd vid skuldsanering. 

Feministiskt initiativ gör en analys baserad på geopolitik och på den industrialiserade världens koloniala arv. Freds- och säkerhetspolitik, migrations- och flyktingpolitik samt internationell solidaritetspolitik måste hänga ihop. En sådan helhetssyn är central för att kunna leva upp till målet om mänsklig säkerhet och nedrustning. Feministiskt initiativs politik för internationellt samarbete står på förtryckta folks och minoriteters sida och förespråkar global rättvisa, hållbarhet och avkolonisering.