Debatt

"EU:s reformerade asylsystem – ett tillfälligt misslyckande"

DEBATT. EU:s försök att ta kontroll över migrationsströmmarna har lett till att unionen misslyckas med sina grundläggande skyldigheter för migranter, skriver Michael Williams, vice ordförande i Flyktinggruppernas riksråd (FARR) och Sanna Vestin, ledamot i FARR.

Sanna Vestin, ledamot i FARR och Michael Williams, viceordförande i FARR
Sanna Vestin, ledamot i FARR och Michael Williams, viceordförande i FARR
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

Michael Williams,
viceordförande i FARR
Sanna Vestin,
ledamot i FARR

2015 och den stora folkliga solidariteten i Europa med människor på flykt följdes snart av att EU-kommissionen och medlemsstaternas regeringar fick panik. De förklarade att unionen måste ta kontroll över migrationsströmmarna och att alla medlemsstater gemensamt måste ta ansvar för flyktingar och migranter som kommer innanför unionens gränser. Av detta följde:

  • Uttalandet mellan EU och Turkiet för att hindra asylsökandes möjligheter att nå EU genom Turkiet.
  • Att EU:s gemensamma asylsystem (CEAS) görs om. Här ingår att bedöma andra länder som möjligen säkra eller tillräckligt säkra. De som kan återsändas till ett säkert land ska inte släppas in i asylproceduren inom EU.
  • Växande verksamhet utanför EU för att hindra flyktingar och migranter att nå transitländer och EU:s territorium.

Asylrätten "outsourcas" 

Asylförordningarna innehåller som tidigare regler som skyddar asylsökandes rättigheter. Men kärnpunkten i omvandlingen av CEAS är att asylsökande inte ska kunna röra sig fritt inom EU utan måste stanna i det land de anvisas, och att de som passerat "säkra" länder ska skickas tillbaka varifrån de kom. Om detta lyckas innebär det att asylrätten "outsourcas" även till länder som saknar ett rättssäkert asylsystem. Gränsområden inom EU blir till containers för förvaring av oönskade asylsökande tills det avgjorts om de kan återsändas. Asylprocedurer och därmed skyddet av flyktingar överlämnas till länder som kan vara osäkra för flyktingar och som är ekonomiskt mycket svagare än EU:s medlemsstater.

Förlamad reformprocess

EU:s ministerråd vill gärna att ett nytt asylsystem godkänns enhälligt i Rådet trots att EU:s regelverk tillåter att beslut tas med en kvalificerad majoritet. Därmed finns det formella möjligheter att genomdriva en reform som stöds av majoriteten. Polens, Tjeckiens, Slovakiens och Ungerns (de så kallade Visegradländerna) motvilja till en bindande uppgörelse och avståndstagande från förslag om obligatorisk solidaritet har redan försenat överenskommelsen kring de sju nya rättsakter på asylområdet som EU kommissionen gärna vill ska tas som ett paket. Den främlingsfientliga opinionen i ett ökat antal länder och den växande nationalismen håller på att förlama reformprocessen. Det österrikiska ordförandeskapet ser inrättandet av hinder för asylsökande vid och utanför EU:s gräns som viktigare än en snar uppgörelse kring dessa sju rättsakter. Under tiden gäller de befintliga instrumenten såsom Dublinförordningen – utan fördelningsmekanism, vilket är orsaken till den italienska politiska ledningens farliga lek med ultimativa krav. Dessa negligerar ofta internationella förpliktelser.

Ett misslyckande

Den främlingsfientliga opinionen i ett ökat antal länder och den växande nationalismen håller på att förlama reformprocessen. 

Varje ny båt som anländer till Europa med människor från länder som förtrycker och förföljer sin befolkning innebär en ny risk för infarkt och förlamningen av det system som hittills har försvarat asylrätten i Europa. I en tid då FN:s medlemsländer planerar att komma överens på andra sidan Medelhavet i Marocko om en uppgörelse som ser migration som en naturlig del av tillvaron och dela en vilja att solidariskt förstärka rättigheter och skyldigheter för alla migranter, misslyckas EU – åtminstone tillfälligt – att leva upp till sina grundläggande skyldigheter mot de mest utsatta av migranter. Med ett annalkande val i Sverige växer oron här över på vems sida den nya regeringen kommer att stå.

Artikel 14

Med EU:s aviserade politik riskerar artikel 14 i FN:s allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948 att urholkas från ”Envar har rätt att i andra länder söka och åtnjuta fristad från förföljelse” till ”Envar har rätt att i andra länder än våra …”


E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00