Ekonomer tvivlar på eurovision

Eurosamarbetet fungerar inte. Den ekonomiska krisen visade tydligt på eurons inbyggda svagheter där olika länder med olika ekonomiska förutsättningar ska dela valuta och föra en gemensam penningpolitik. Långtgående förändringar och mer fördjupat samarbete krävs konstaterade EU-kommissionen på onsdagen när man lade fram en ny vision för euron.

– Status quo är inget alternativ. Tiden är inne för att avsluta resan vi påbörjade i Maastricht mot en genuin ekonomisk och monetär union, sa ekonomikommissionären Pierre Moscovici högtidligt med hänvisning till EU:s Maastrichtfördrag som lade grunden för euron i början av 90-talet.

Kommissionen presenterade inga konkreta lagförslag utan enbart ett reflektionspapper i syfte att skapa debatt.

På kort sikt handlar det om att slutföra det som redan ligger på bordet. Till exempel att sätta dit de sista byggstenarna i bankunionen som ska stärka det finansiella systemet mot kriser och minska kopplingen mellan stater och banker samt att skapa en kapitalmarknadsunion för att underlätta utlåning till företag.

På längre sikt föreslår Kommissionen betydligt mer långtgående åtgärder. Man vill skapa en fullständig ekonomisk och fiskal union.

Nya stödfonder och europeisk finansminister

I den ekonomiska unionen vill man göra euroländernas ekonomier mer lika varandra, jämna ut levnadsstandarder och se till att länderna i större utsträckning följer samma ekonomiska cykler. Det kan ske genom att länderna striktare följer kommissionens rekommendationer om hur de ska sköta sina ekonomier och man pratar om att skapa finansiella incitament för att så ska ske, till exempel genom att EU-stöd bara betalas ut om rekommendationer följs.

Kommissionen lade också fram idéer om olika typer av fonder som skulle kunna stabilisera och ge stöd till enskilda euroländer under tuffa ekonomiska tider.

På den finansiella sidan nämns ett finansdepartement för euroländerna med en egen finansminister. Alternativt skulle eurokommissionären kunna leda arbetet inom eurogruppen där ländernas finansministrar träffas. Kommissionen tog också upp en slags euroobligation för att finansiera länderna och en Europeisk Valutafond.

En fiskal union skulle i praktiken innebära att man överför skattemedel från ett euroland till ett annat, eller att man inför skatter på EU-nivå. Det skulle också medföra mer harmoniserade välfärdssystem, till exempel vad gäller pensioner och bidrag.

Det är långtgående förändringar som också ska ske snabbt. Tanken är att de ska kopplas till valet till EU-parlamentet våren 2019. Då ska man som väljare veta vilken väg EU och euroländerna planerar att ta. 2025 ska de visionära idéerna vara på plats.

Nödvändigt men realistiskt?

Många ekonomer håller med Kommissionen om att valutasamarbetet inte är färdigbyggt och att den här typen av fördjupat samarbete verkligen behövs. Däremot tvivlar de som Altinget har pratat med på att det kommer gå att genomföra.

Roberg Bergqvist, chefekonom på SEB, tror att ledarna för EU:s stormakter Tyskland och Frankrike är villiga att verkligen satsa och göra en kick-start för eurosamarbetet. Men han tror att populismen och de stora svårigheterna att genomföra fördragsändringar i EU kommer stå i vägen.

– Euroländerna är inte mogna för det här. Jag ser inte folkligt stöd för att ta de här stegen. Och att börja prata om fördragsförändringar i EU idag är som att öppna Pandoras ask. Du vet inte vart det här kommer att landa, säger Robert Bergqvist till Altinget.

Bergqvist tror att man kan ta de kortsiktiga stegen men sen kommer det ta stopp. Man kommer inte kunna enas om att solidariskt flytta medel från ett euroland till ett annat.

André Sapir, professor på Brysseluniversitetet ULB och expert på den ekonomiska tankesmedjan Bruegel är något mer optimistisk. Han tror att tyskarna, som tidigare varit minst sagts skeptiska till att solidariskt stödja vad de ser som finansiellt slarviga sydländer, kan mjukna om de stora länderna som har ekonomiska problem, som Frankrike och Italien, verkligen tar tag i frågan och reformerar sina ekonomier.

Sapir tror att Frankrike med nya presidenten Macron i spetsen kommer göra sin hemläxa. Värre blir det i Italien som tampats med ekonomiska problem under årtionden.

– Ju större förändringar i Italien desto mer kommer det öppna upp för reformer på EU-nivå. Men i Italien är det svårt att se positiva tecken. Tittar du på den läget i ekonomin, situationen för bankerna och den politiska situationen ser det inte bra ut, säger André Sapir till Altinget.

Om inte Italien levererar på reformsidan spår Sapir, likt Robert Bergqvist, att man enbart kommer kunna genomföra små reformer på EU-nivå.

Varning för nya kriser

Historiken visar också att det är hemskt svårt att driva igenom den typen av stora förändringar som Kommissionen föreslår. Liknande visionära idéer har presenterats tidigare, senast 2015 i de fem presidenternas rapport (från ledarna för EU:s olika institutioner) vilket i sin tur baserades på en rapport från 2012. Intresset för att ta de stora och enligt ekonomerna nödvändiga kliven mot ökat samarbete har varit svalt.

Det gör att EU troligtvis kommer få leva med ett icke helt fungerande valutasamarbete. Och det kan leda till nya problem i framtiden.

– Jag är fortfarande väldigt bekymrad, jag hyser tvivel om att euron faktiskt ska kunna få den här långsiktiga stabiliteten, säger Robert Bergqvist.

– Euroområdet skulle vara fortsatt exponerat för problem, det är ingen tvekan om det, säger André Sapir.