Supportrarna tar strid mot den svenska fotbollens spelberoende

Det är inte vår förrän allsvenskan drar igång. Där är vi nu efter en lång vinter av cupmatcher i snöblandat regn och eviga transferrykten - men också en dragkamp om vad prestationer är värda om de riskerar att bidra till andras lidande.

Frågan om samarbeten med spelbolag är hetare än på länge även om fenomenet är gammalt. Att Svenska Spel och dess föregångare varit en trogen partner till fotbollen under lång tid glöms ofta bort. Spelbolagspengarna har kommit att bli ett nödvändigt ont som idrotten inte tycks klara sig utan. Magasinet Offside, som sedan 2018 vägrat ta in reklam för spelbolag, har beskrivit en fotboll som ”på många sätt gjort sig spelberoende”.

Genom det numera justerade Hemmaklubben-konceptet har 20 av de 150 sponsormiljonerna från Unibet till herrelitklubbarna gått till de föreningar som mobiliserat flest supportrar att registrera sin favoritklubb hos spelbolaget

De senaste säsongerna har framförallt spelbolaget Unibets sponsorsamarbete med ligaorganisationen Svensk Elitfotboll (Sef) väckt kritik, inte minst från supporterhåll. Genom det numera justerade Hemmaklubben-konceptet har 20 av de 150 sponsormiljonerna från Unibet till herrelitklubbarna gått till de föreningar som mobiliserat flest supportrar att registrera sin favoritklubb hos spelbolaget. Med andra ord har klubbarna tjänat mer pengar ju fler kontoinnehavare som har angett sitt lag som favoriter.

Det finns ett motstånd. I november riktade exempelvis Malmö FF-supportrar kritik mot spelbolag med flertalet banderoller på läktarna. Så sent som den 13 mars i år klubbade dessutom IFK Göteborgs årsmöte att styrelsen ska ”utreda möjligheten till en total avveckling av beroendet av spelreklam och inom vilka tidsramar detta kan ske, både för egen del och inom ramen för Sef.” Beslutet är en tydlig markering mot ett allvarligt samhällsproblem.

Färre spelar – om mer pengar

Enligt Swelogs statistik som Folkhälsomyndigheten presenterar har svenskar som spelar om pengar minskat över tid. Samtidigt omsätts dock mer pengar på spelmarknaden. Drygt fyra procent av befolkningen mellan 16 och 84 år ”har någon form av spelproblem.” Cirka 128 000 personer lever ihop med någon som har ett problemspelande. 39 000 av dessa är barn. Idrottens finansiering från spelbolagen har som sagt ibland beskrivits som ett nödvändigt ont. Och det är ett ”spelberoende” att hålla ögonen på eftersom det sker i en av civilsamhällets mest engagerande grenar.

Bettingbolagens marknadsföring i Sverige är stundtals offensiv, men det finns också värre exempel. I Tallinn har Unibet numera en egen bar. Ett annat spelbolag, OlyBet, driver en rad sportbarer i samma stad, där bettingmaskiner är lika självklara som ölkranar och tv-skärmar - en mardröm för alla med någon form av spelproblem.

Supportrarna tar strid

Exemplen är värda att hålla i minnet för att åtminstone inte förvärra en situation där gränser testas. Nyligen blev det alltså klart att det gamla Hemmaklubben-konceptet görs om. Bland annat kommer klubbar inte längre att behöva locka till sig registreringar hos spelbolaget via marknadsföring på officiella kanaler. Vad ändringarna innebär konkret och på sikt är svårt att säga. Men att många supportrar har tagit strid mot aggressiva kampanjer är noterbart.

Frågan är relevant för civilsamhället på ett generellt plan. För att göra gott behövs finansiering. Därför behöver många potentiella finansiella tillskott utvärderas. Visst är idrotten kanske mer prestationsbaserad än andra delar av civilsamhället och ställer krav på snabba investeringar i till exempel en spelartrupp som kostar många miljoner för att konkurrera. Frågan om vilka mål och värden som ska väga tyngst lär dock vara fortsatt viktiga och dyka upp i många olika former framöver, även för andra än bara idrottsföreningar.