Debatt

Saknar myndigheter kunskap om våld i hederns namn?

Det är orimligt att svenska myndigheter sponsrar organisationer som kämpar mot hedersvåld samtidigt som de finansierar mängder av manliga etniska föreningar och religiösa samfund där hedersnormer odlas. Det skriver styrelsen för Nätverket mot hedersrelaterat våld.

Fadime Sahindal och hennes gärning lever vidare, drygt 20 år efter hennes död.
Fadime Sahindal och hennes gärning lever vidare, drygt 20 år efter hennes död.Foto: Janerik Henriksson/TT
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

Samtliga debattörer

Seyran Duran
Ordförande Kurdistans kvinnoförbund
Samiran Ishak
Socialpedagog
Maria Rashidi
Ordförande Kvinnors rätt
Cecilia Palmgren
Beteendevetare
Ida Lind
Tandsköterska
Nicklas Kelemen
Etnolog/fältarbetare 

 

Att minnas Fadime Sahindals enastående insatser för ”invandrartjejers lika rättigheter” – som hon brukade säga – är lika aktuellt i dag som när hon mördades 2002. Kyskhetstvång, oskuldskontroll, könssegregation och förbud mot kärlek över etniska och religiösa gränser skulle inte få vara en del av Sverige sedan den 8 juni 2001 då en modig integrationsminister, Mona Sahlin (S), bad om ursäkt för att hon var för feg för att se hedersvåldsfenomenet.

Fler stenar måste vändas

Förra året sa dåvarande statsministern Magdalena Andersson (S) i sin regeringsförklaring att hon ”kommer att vända på varje sten” för att få bort hedersförtrycket. Men makthavarna behöver lyfta på två tunga stenar: den ena heter Myndighetssverige och den andra heter oskuldskulturens producenter.

Att myndigheter sponsrar några invandrarkvinnoorganisationer som kämpar mot hedersvåld men finansierar likväl mängder av manliga etniska föreningar och religiösa samfund där hedersnormer odlas har vi påpekat i tjugo år. Nu har vi fått veta att även den svenska lagen skyddar religiösa grupprättigheter framför individens rättigheter. När två skolor förbjöd slöja på barn i skolan (som i Frankrike) då meddelade Förvaltningsdomstolen att det var olagligt.

”Att begränsa rätten att bära huvudduk har effekter för enskilda och är därför en begränsning av yttrandefriheten. För att begränsningen ska vara tillåten måste den ha stöd i lag. Sådant lagstöd saknas”, menar Förvaltningsdomstolen. Med Orwells nyspråk förvandlas hijaben till en oskyldig ”huvudduk” fri från religiösa konnotationer. Att slöjan är ett verktyg för könssegregation däri kyskhetsetiken är invävd och iranska kvinnor riskerar livet för att bli av med, saknar betydelse i Sverige.

Förvaltningsdomstolen backar felaktigt beslut

Tystnaden efter domstolens beslut bröts bara av en frilansjournalist som vågade ifrågasätta domen. En dom som i och för sig inte överraskade någon med erfarenhet från mångkulturens konfliktfyllda arenor. Det som däremot överraskade även oss med, över tjugo års erfarenheter av arbete mot hedersvåld, är att Förvaltningsdomstolen backade upp ett felaktigt myndighetsbeslut och därmed stoppade vårt arbete mot hedersvåld.

Vår verksamhet har fått stor uppskattning, bland annat från en avdelningschef hos Jämställdhetsmyndigheten, men deras handläggare avslog vår ansökan om organisationsbidrag utifrån påhittade argument. De ansåg att vi inte arbetar enligt ”riksintresse”, trots att vi har aldrig gjort något annat, inklusive EU:s och FN:s intresse då det gäller globala frågor. Till råga på allt fick vi veta att vår organisation inte möter kravet på att vara ”en klart urskiljbar etnisk grupp”.

Nu har vi fått veta att även den svenska lagen skyddar religiösa grupprättigheter framför individens rättigheter.

Hade dessa tjänstemän haft någon aning om hedersvåldsfältets realiteter hade de skickat mer pengar till oss. För såvitt vi vet finns ingen annan organisation som får ihop en närmast omöjlig samverkan mellan förortsfeminister och religiösa grupper från olika etniska bakgrund. Att ett absurt krav på ”etnisk renhet” saknas i ansökningsvillkoren fick inte Förvaltningsdomstolen att tänka till, de bekräftade avslaget.

Skattepengar sponsrar hederskultur

Under 21 år har myndigheter – för hundratals miljoner kronor – bidragit till att antalet hedersutsatta flickor ökar, att interna konflikter mellan traditionalister och förnyare inom etniska grupper ökar samt att tiotusentals invandrarfamiljer slagits i spillror i dragkampen mellan könssegregation- och könsgemenskapskulturen.

Vi hoppas att statsminister Ulf Kristersson (M) och jämställdhetsminister Paulina Brandberg (L) – som har ingående kunskaper i sak – inser att det efter två decennier av kontraproduktiv hedersvåldspolitik krävs ett paradigmskifte. Som ett första steg bör det bildas en liten expertgrupp knyten till regeringen vars uppgift är att se till att hedersetiken, som inte tillförs med modersmjölken, upplöses. Detta föreslogs redan år 2001– utifrån dåvarande FN-chefen Kofi Annans och statsministern Göran Perssons rekommendationer – då Fadime frågade oss ”varför behöver vi föreslå självklarheter”?.

Vi hoppas att den nya regeringen agerar för att invandrartjejers lika rättigheter ska bli en självklarhet i Sverige och i Europa. Detta är fullt möjligt – i fall segregationspolitiken överges.


E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00