Professor Malin Lindberg: Social innovation lagar revor i välfärdsnätet

Med social innovation bidrar civilsamhället till att kompensera för brister som uppstår när välfärdsstaten omorganiseras. Och till att laga revor i skyddsnäten. Den spaningen gör Malin Lindberg, professor i genus och teknik vid Luleå tekniska universitet.

När de sociala innovationerna har blivit en framgång så hyllas de av alla. Men Malin Lindberg påminner om att innovatörerna ganska ofta först möts av intern skepsis. Det kräver hårt arbete för att omsätta idén till praktik.  
När de sociala innovationerna har blivit en framgång så hyllas de av alla. Men Malin Lindberg påminner om att innovatörerna ganska ofta först möts av intern skepsis. Det kräver hårt arbete för att omsätta idén till praktik.  Foto: Tomas Bergman
Anders Gustafsson

Malin Lindberg forskar om social innovation och var exempelvis med i Nystas expertgrupp för forskning, utbildning och innovation i våras. Hon skrev i samband med detta rapporten ”Social innovation i civilsamhällets organisationer”.

Många inslag som vi i dag ser som självklara delar av den offentligfinansierade välfärden uppstod inom civilsamhället. Ändå låter det ofta, i Nysta och andra sammanhang, som att det offentliga ska hjälpa de idéburna aktörerna att ”hänga med”. Varför inte bara fortsätta att tänka nytt, om man nu är så innovativ?

– Grundpremissen blir lite missvisande. När man har identifierat behoven så behövs det resurser för att utveckla verksamheterna, och så var det historiskt också. Civilsamhället utvecklade till exempel barnomsorg, men det krävdes resurser innan det kunde införlivas i välfärden. I dag spelar projektfinansiering ofta en viktig roll för att utveckla och testa nya lösningar, säger Malin Lindberg till Altinget.

Altinget logoCivilsamhälle
Vill du läsa artikeln?
Som prenumerant på Altinget civilsamhälle får du initierad nyhetsbevakning och en levande sakpolitisk debatt.
Läs mer om priser och prenumerationsvillkor här.
0:000:00