Ingen slipper undan politiken – inte ens en ärkebiskop
Ärkebiskoparnas politiska balansgång slipper vare sig Antje Jackelén eller efterträdaren Martin Modéus undan. Om de inte fungerar som en sorts samhälleligt samvete får de kritik för sin tystnad. Men om deras ställningstagande andas partipolitisk slagsida så riskerar de att uppröra hälften av sina medlemmar och besökare.
Anders Gustafsson
Redaktör Altinget CivilsamhälleAntje Jackelén, sedan i söndags ärkebiskop emerita, påstås av sina kritiker ha drivit Svenska kyrkan mer åt vänster än någon av sina företrädare. Anklagelserna har också gällt att kyrkan har politiserats.
Men hade en Twitterbeväpnad KG Hammar inte uppfattats som mer vänster? Har inte Svenska kyrkan längre tillbaka varit väldigt konservativ och dessutom stått ännu närmare makten än den gör i dag? Dessutom har såväl Antje Jackelén som flera av hennes företrädare sagt att de inte vill ha kvar det nuvarande systemet med politiska partier i kyrkofullmäktige.
Det räcker inte med att vara en ”diakonal städgumma åt det offentliga”.
Med detta sagt så innebär relationen till politiken en svårbemästrad balansgång för kyrkor, i synnerhet för en folkkyrka. Flera personer som Altinget har talat säger ungefär samma sak, att Svenska kyrkan både behöver ägna sig åt ”praktisk diakoni” och ”profetisk diakoni”.
Civilsamhälle
