"Verktygen är inte anpassade för fjällnära skog – vi behöver veta vad som gäller"

Nej, Skogsstyrelsen driver inga rättsliga processer i onödan som Anders Pettersson, Allmänningarna i Västerbotten, påstår.

Läs också: Konflikten om fjällnära skog – en onödig historia

När det gäller processen om markägares rätt till ersättning när de nekas avverka i fjällnära skog, har vi överklagat till Mark- och miljööverdomstolen för att få klarhet och förutsägbara spelregler kring brukanderätt och ekonomisk ersättning.

Anders Pettersson menar att vi redan har verktygen och därmed inte behöver pröva frågan i högre instans. Men om det vore så hade vi naturligtvis använt de verktygen. Det är riktigt att vi har möjlighet att formellt skydda skog och därefter ge markägaren ersättning, men biotopskydd gäller bara för mindre områden (upp till 20 hektar). Väldigt ofta är områdena i fjällnära större än så.

Dessutom: de formella skydden är ett arbetsredskap för att nå miljökvalitetsmålet Levande skogar som regeringen beslutat om, men det målet gäller nedanför fjällnära skogar.

Varken politik eller pengar

Vi har alltså varken politik eller ekonomiska medel avsedda för att skydda skog ovanför gränsen för fjällnära skog. I maj förra året påtalade Skogsstyrelsen tillsammans med Naturvårdsverket för regeringen att regelverket är otydligt och behöver klargöras.

Efter vår överklagan har en rad debattörer spekulerat vilt i frågan om motiven till varför. Rättsliga processer är resurskrävande och påverkar inte sällan enskilda individer. Givetvis är det inget vi drar igång utan noggranna överväganden och bara när det verkligen krävs.

Saknas praxis

Några ekonomiska motiv finns inte. Motivet är att få veta vad som gäller. Lagen är otydlig och vag. Det saknas rättspraxis. En vägledande dom får vi från högre instans och då behöver vi överklaga för att få det.

Ett exempel på där domen från Mark- och miljödomstolen vid Umeå tingsrätt inte ger något tydligt besked är formerna för ersättning. Vad händer om skogsägaren söker avverkningstillstånd på nytt om några år och får ett nytt nej? Ska ersättningen på 125 procent då betalas ut igen? Dubbelt? Tredubbelt? Vad händer om marken säljs, ska nästa ägare också ha möjlighet att få ersättning? Detta konstaterar även domstolen själv när man i domen skriver: ”…det inte finns några klara rättsregler om vad som ska gälla i nu angivet fall.” Sådana oklarheter kan i framtiden leda till att alla inte behandlas lika.

Noterar att även Anders Pettersson medger att lagen är tunn. Låt oss då få bidra till att åtgärda det.