"Våra kulturinstitutioner lyder inga hemliga politiska order"

Av: Niclas Malmberg
kulturpolitisk talesperson (MP)

Ett klokt ordspråk säger "om du trampat i klaveret är det bäst att vara stilla, annars låter det två gånger". Men det är ingen devis Ola Wong följer. Trots att han visats bygga sin kritik mot kulturarvspolitiken på egna fantasier, drar han sig inte nu generat tillbaka utan fortsätter att blotta en både anmärkningsvärd faktaresistens och ett häpnadsväckande förakt gentemot en hel professionell yrkeskår. Oavsett museum eller myndighet är det enligt Wong som om de som är verksamma vid våra museer inte gör vad de kan för att ta hand om museisamlingarna, utan istället för att göra sitt jobb agerar nickedockor åt någon kulturpolitiker som verkar i det fördolda.

Integritet och professionalitet

För två år sedan fördes en debatt på temat att "Miljöpartiet saknar kulturpolitik". Det är därför en smula roande att Wong nu hävdar (SvD 22/10) att 2016 är det så att "Miljöpartistisk kultursyn genomsyrar till stor del Sveriges kulturinstitutioner." Politiskt genomslag i nivå med en Teslas acceleration, från 0 till 100? Nej, lika oseriösa påståenden nu som då. Rent bokstavligt har dock Wong rätt. Miljöpartiets kulturpolitik syftar, liksom de flesta andra partiers, till att skapa förutsättningar för kultur, utan att styra dess innehåll. Våra kulturinstitutioner lyder inga hemliga politiska order beträffande innehållet, tar inte sin utgångspunkt i inofficiella policydokument. Tvärtom är integritet och professionalitet honnörsord. Och så ska det förbli, vilket är en kärna i den kulturarvspolitiska proposition som kulturdepartementet för närvarande utarbetar och som kommer att föreläggas riksdagen för beslut 2017.

"Förakt mot de museianställda"

Men tyvärr är det inte vad Wong menar, även om han erkänner att han tidigare haft fel när han hävdat att kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP) gett direkta order till Världskulturmuseerna. Nu vill han istället ha det till att myndighetscheferna för såväl Världskulturmuseerna som Statens historiska museer är lydiga idioter som följer det som inte riktigt uttalats, men som kan ge extra anslagshöjningar. Wong går så långt i sitt förakt mot de museianställda att han skriver om hur "den normalbegåvade tjänstemannen" utför vad som sagts i informella samtal. Det har tydligen inte föresvävat Wong att det kan ligga i museernas egna intressen att minska trösklarna för att locka fler besökare att ta del av samlingarna.

Museer över museer

Våra kulturinstitutioner lyder inga hemliga politiska order beträffande innehållet, tar inte sin utgångspunkt i inofficiella policydokument.

Vetenskap är ett ständigt ifrågasättande av tidigare sanningar. Även om historievetenskapen blickar bakåt, innebär inte det att det vi en gång trott oss veta om vårt förflutna är det evigt sanna. Att våra museer uppdaterar sina berättelser om vår historia i takt med att vår kunskap utvidgas och förändras är självklart. Det är därför vi behöver professionella historiker på våra historiska museer. Annars skulle museerna snabbt bli museer över museer, ett historiskt museum är inte ett museum över vår historia - utan ett museum över en tidigare historiesyn. Det kanske kan kännas jobbigt att ständigt behöva ta till sig nya rön, att det vi en gång tagit som givna sanningar falsifieras. Men vi kan inte blunda för att bilden av verkligheten ändras med tiden.