Våga tänka långsiktigt om järnvägen

Nya direktiv angående järnvägen har kommit, några jublar och andra blir förskräckta. Vi får se vad som händer när direktiven omsätts i verkligheten. Uppenbart är i alla fall att regeringen vill visa på en kursändring vad det gäller järnväg och där projektet med nya stambanor tas bort. Järnväg måste dock planeras som en helhet, annars riskerar man att få ineffektivitet i längden. Regeringen bör fundera en gång till och se över direktiven ifall dessa verkligen gagnar kommande behov på bästa sätt.

Framtida generationer riskerar problem

Det är direkt olämpligt att ta bort de centrala systemdelarna, Linköping-Jönköping-Borås och Jönköping-Hässleholm, från planeringen. Ytterdelarna Ostlänken, Göteborg-Borås och Hässleholm-Lund måste planeras i förhållande till ett centralt spårsystem, även om vidare utbyggnaden ligger mycket långt fram samt inte önskas av nuvarande regering. Om inte detta görs riskerar framtida generationer få stora problem. Exempel på dåligt framtidstänkande är Helsingborgs norra utfart som är enkelspårig. Då den byggdes sa planerarna att trafiken aldrig skulle kräva dubbelspår. Resandeantalet steg kraftigt vilket gör enkelspåret undermåligt i dag.

För att rätta till felbeslut utförda för 35 år sedan krävs nu mångdubbla kostnader.

För att rätta till felbeslut utförda för 35 år sedan krävs nu mångdubbla kostnader.

Positivt är i alla fall att regeringen ämnar bygga de tre ytterdelarna. I stället för att gå vidare med järnväg som sammanbinder, och på allvar klarar framtida transportbehov, vill regeringen se en uppgradering av befintliga banor. Detta i tron att banor från 1800-talet kan utvecklas i evighet samt att kostnaden blir låg. Uppgradering av befintlig järnväg är normalsyssla i järnvägsbranschen, varken nytt, tillräckligt eller speciellt billigt. Trots lång tid av uppgraderingar blir belastningen allt högre och till slut blir banorna otillräckliga, alltså fungerar inte strategin att förlita sig på uppgradering.

”Här döljs flera saker”

Arbetet med de tre ytterdelarna fortsätter och då är det logiskt att Ostlänken förblir intakt. Förvisso kräver regeringen kostnadsreducerande åtgärder men det är nog mest för att visa handlingskraft eftersom kostnadsreduktioner sökts hela tiden. För Skånes del vill regeringen utreda kapacitetshöjande åtgärder för gods och arbetspendling. Det kan låta som en tydlig uppgift men här döljs flera saker. Till exempel öppnar regeringen för utbyggnad av förbigångsspår och liknande otillräckliga åtgärder.

Regeringen öppnar också för fyrspårsutbyggnad, det vill säga att två nya spår läggs direkt intill befintliga spår. Fyrspår blir mycket dyrt, hastigheten blir låg och påverkan på trafik och samhällen blir stor. Inget av dessa två alternativ är reellt kompatibelt med en vidarebyggnation norrut.

En dubbelspårsutbyggnad i närheten av Södra stambanan och riksväg 23, samt med stationsanslutningar i Eslöv och Höör, är möjlig men kostsam. Att bygga i föreslagna korridorer blir tveksamt om pendling på kort distans prioriteras. Det finns även andra möjligheter som att helt flytta järnvägen från Mellanskåne.

En slev proaktivt tänkande

För sträckan Göteborg-Borås borde utbyggnaden bli ungefär som planerat. En utbyggnad av Kust till kustbanan fungerar inte eftersom låg hastighet och annat negativt erhålls. Studerade korridorer är fortfarande aktuella men även en linjedragning nära riksväg 40 bör utredas. Regeringen vill ha koppling till Landvetter och fler stationer vilket är positivt för pendling.

Trots regeringens besked finns hopp om ett framtida nationellt persontransportsystem mellan de största städerna. Det är fullt möjligt att bygga del för del och ha många stationer, olika hastigheter, bedriva kort- och långdistanstrafik samt bygga vidare då det passar. I framtiden kan även ny teknik såsom brobanan komma att användas vilket är en fördel. Att regeringen inte vill bygga de centrala delarna får accepteras men förberedelser för de centrala delarna behöver ändå vidtas. Järnväg behöver en stor slev proaktivt tänkande om man vill bygga effektivt över tid, men det gäller att våga det också.