Sveriges slaktmetoder får underkänt – förändring måste till

När missförhållandena från Kronfågels slakteri utanför Katrineholm uppdagades i media upprördes många, och det med all rätta. Folk kände sig lurade. Den svenska flaggan på förpackningen ska ju vara en garanti för gott djurskydd, eller?

Finns inte tid för hänsyn

För två år sedan fick Sverige en ny djurskyddslag. Det finns många betydelsefulla skrivningar i djurskyddslagstiftningen. I den nya lagen tydliggörs att djur har rätt att bete sig naturligt och att de ska hållas och skötas på ett sådant sätt att deras välfärd främjas. Sedan tidigare finns kravet om att när djur slaktas ska de skonas från onödigt lidande och obehag. Ändå nås vi fortsättningsvis av rapporter, gång på gång, om att så inte är fallet.

En orsak till att slakten inte på långa vägar är sådär snabb och smärtfri som många förväntar sig och önskar, är att så många djur som möjligt ska hanteras på kortast möjliga tid. Så är det av ekonomiska skäl. Exempelvis slaktas 200 000 kycklingar om dagen på Kronfågels slakterifabrik utanför Katrineholm. Detta innebär att en miljon kycklingar sätter livet till i samma slakteri på bara en vecka. Då finns det inte tid att se och ta hänsyn till varje enskild individ.

Orsakar djuren rädsla och smärta

I Sverige måste alla djur bedövas, det vill säga göras medvetslösa, innan avblodningen vid slakt. Det är oerhört viktigt ur ett djurskyddsperspektiv. Vad som också är viktigt är på vilket sätt djuren bedövas. Några av de vanligaste bedövningsmetoder som används vid slakt i Sverige i dag, används trots att det sedan många år är känt att de har allvarliga djurskyddsbrister och risker.

Det finns kunskap och engagemang hos forskare i Sverige, men slaktfrågan får inte den prioritet den förtjänar.

Vid slakt av grisar är koldioxidbedövning den vanligaste bedövningsmetoden i Sverige. Detta trots att man vet att grisarna upplever starkt obehag, smärta, rädsla och får kvävningskänslor av koldioxiden. Det kan ta omkring 1,5 minut innan de förlorar medvetandet.

Också fiskarna i vattenbruket bedövas med koldioxid. Gasen orsakar fiskarna starkt obehag och stress och kan göra fiskarna orörliga så att det ser ut som att de är bedövade medan de i själva verket är vid medvetande. Eftersom bedövningen är ineffektiv finns det risk för att fiskarna utsätts för avblodning och urtagning vid fullt medvetande.

En vanlig bedövningsmetod vid slakt av kycklingar och hönor är den så kallade elbadsbedövningen. Kycklingarna och hönorna hängs upp i benen och tvingas hänga upp och ned vid fullt medvetande. Det är obehagligt och gör ont, särskilt för de kycklingar som redan innan hade ont i benen på grund av den oproportionerligt tunga kroppen. Därefter förs deras huvuden ner i ett elvattenbad innan halsen skärs upp för avblodning och de skållas slutligen i hett vatten. Om kycklingens eller hönans huvud missar elbadet eller kniven som skär upp halsen, riskerar den att bli skållad levande.

Regeringen måste agera i slaktfrågan

Det räcker inte med nuvarande skrivningar i lag, förordning och föreskrifter. Regeringen och Jordbruksverket, som är regeringens expertmyndighet i djurskyddsfrågor, måste agera omgående.

Djurens rätt vill se:

• Brott mot djurskyddslagstiftningen, som i fallet med Kronfågel, måste få kännbara påföljder. Se till att kontrollmyndigheterna och rättsväsendet har tillräckligt med resurser.
• Inför slutdatum, för elbadsbedövning av fåglar och för koldioxidbedövning av grisar och fiskar, i förslagsvis Jordbruksverkets slaktföreskrifter eller i djurskyddsförordningen. Besked om att de här plågsamma bedövningsmetoderna inte får användas efter ett visst datum skulle skicka en tydlig signal till samhällets olika aktörer, om att djurskydd vid slakt spelar roll och måste prioriteras.
• Tillsammans med slutdatum behöver pengar avsättas till forskning om bättre bedövningsmetoder. Det finns kunskap och engagemang hos forskare i Sverige, men slaktfrågan får inte den prioritet den förtjänar. Det ligger också på branschen att bidra till utveckling av bättre bedövningsmetoder.
• Minska antalet kycklingar och hönor i fabrikerna och minska slakthastigheten. Sverige ligger i topp för högintensiv djurhållning på kycklinggårdar inom EU. Det normala är att djurfabrikerna har över 100 000 kycklingar per uppfödningsomgång. En gräns måste sättas för hur stora gårdarna får vara och hur snabbt slakten får gå till.