Sverige måste stoppa den iranska regimens framfart

Efter att Ruhollah Khomeini 1979 grundade den islamiska republiken i Iran, påbörjade han summariska avrättningar i landet. Februari 1982 meddelade Amnesty International att mer än 4 000 människor hade avrättats sedan Khomeini kom till makten.

Noury åtalad

Den absolut mörkaste fläcken för den islamiska republiken Iran är dock det som kom att benämnas fängelsemassakrerna 1988. Under sommaren 1988 försvann tusentals politiska motståndare till Khomeini från landets fängelser. Regimen meddelade senare att de hade avrättats. Än idag är det oklart hur många som föll offer för Khomeinis vrede, men Amnesty International menar att minst 5 000 människor avrättades under denna blodiga sommar.

Att utvisa iranska diplomater, som inte sällan är medlemmar av iranska underrättelsetjänsten, är ett sätt att begränsa den iranska regimen i Sverige.

Det skulle dock ta mer än 30 år innan någon ställdes till svars för avrättningarna sommaren 1988. I samband med en resa till Sverige under november 2019, greps den då 58-åriga Hamid Noury på Arlanda flygplats. Efter avslutad förundersökning, som leddes av polismyndighetens grupp för krigsbrott, valde åklagaren att åtala Noury för folkrättsbrott och mord. Den 10 augusti 2021 påbörjades rättegången, som avslutades efter 92 sessioner, den 4 maj 2022. Åklagaren menar att Noury under tiden för massavrättningarna var åklagarassistent vid Gohardasht-fängelset, 20 kilometer väst om Teheran, och hade en aktiv roll i avrättningar, mord och tortyr av politiska fångar.

Frostig relation mellan Iran och Sverige

Den 28 april, i samband med att rättegången närmade sig sitt slut, avrådde plötsligt utrikesdepartementet från alla icke-nödvändiga resor till Iran och skrev att anledningen var ”förändringar i säkerhetsläget”. Drygt två dagar innan rättegångens slut kallades den svenska ambassadören i Iran till det iranska utrikesdepartementet. Kravet var att omedelbart frige Noury. Den 4 maj, samtidigt som rättegången avslutades, meddelade Iran att den svensk-iranske läkaren Ahmadreza Jalali, som sitter fängslad i Iran på grund av anklagelser om att ha spionerat för israeliska Mossad, inom kort kommer att avrättas.

Allt detta hänger självfallet ihop. Trots att relationen mellan Iran och Sverige har varit frostiga sedan Noury greps, har läget inte varit så illa som det är nu. Och den islamiska regimen i Iran kommer definitivt att sätta svensk demokrati och rättspatos på prov. Iran kommer fortsätta att via diplomatisk väg sätta press på Sverige, men det är inte där regimens styrka ligger.

Den islamiska republikens modus operandi sedan dess födelse 1979, har varit gisslantagning. Under de senaste 40 åren har hundratals individer med dels dubbelmedborgarskap, dels medborgare i andra länder, blivit gripna i Iran på misstanke om spionage för Israel, England, USA eller alla tre. Dessa individer döms kvickt till dödsstraff eller långa fängelsestraff. Samtidigt inleder Iran förhandlingar med de länder som de fängslade individerna är medborgare i. I utbyte vill Iran ha pengar eller fångutbyte.

Sverige får inte vika sig

Betvivla inte att svensk-iranier såväl som etniska svenskar som nu reser till Iran, är i stor fara. Redan nu använder Iran svensk-iranska Jalali som en bricka i spelet för att försöka få Noury friad i Sverige. Med stor sannolikhet kommer vi inom de närmaste månaderna, självklart beroende på vad som händer, bevittna att personer med svensk koppling grips i Iran.

Iran kommer också att öka sina operationer i Sverige. Prästregimen i Iran bedriver redan ett omfattande flyktingspionage i vårt land. Teheran har till och med mördat och skadat exiliranier som har sökt skydd i Sverige. Förutom att Iran kommer att öka pressen på exiliranier, kommer nog landet också än tydligare försöka destabilisera Sverige, bland annat genom cyberattacker. Det går inte heller att utesluta att judiska organisationer och individer kan bli måltavlor i Sverige. Det är ytterligare en av den iranska regimens modus operandi.

Det är således av största vikt att Sverige redan i dag agerar för att motverka den iranska regimen. Det måste vara tydligt att Sverige inte tänker vika sig för Teheran. Att utvisa iranska diplomater, som inte sällan är medlemmar av iranska underrättelsetjänsten, är ett sätt att begränsa den iranska regimen i Sverige. Med minimumbemanning, förlorar den islamiska republikens ambassad i Stockholm sin förmåga att dels ge sig på exiliranier, dels destabilisera Sverige.