Sverige behöver en digitaliseringspolitik värd namnet

I slutet av året kommer den statliga IT-driftsutredningen med sin slutliga rapport och rekommendation om hur svenska kommuner och myndigheter ska kunna använda modern IT-drift, så kallade molntjänster, på ett säkert och lagligt sätt. Samtidigt ska Skatteverket lämna en slutredovisning med redogörelse för myndighetens deltagande i det europeiska molnsamarbetet Gaia-X. Projektet syftar till att skapa en standard för att bygga europeiska alternativ till amerikansk digital infrastruktur som helt dominerar i dag.

Europa har suttit på läktaren

I dag är det faktiskt så att staten inte ens kan skicka ett mail utan att använda en amerikansk tjänst.

Bakgrunden till båda dessa projekt är att Europa inte längre har ett fungerande avtal om dataöverföring med USA efter det så kallade Schrems II-fallet där EU-domstolen ogiltigförklarade innevarande avtal förra sommaren, vilket gjorde det olagligt att hantera vissa personuppgifter i amerikanska molntjänster. Ett annat sätt att se på det är att vi i Europa och Sverige har suttit på läktaren och bara tittat på när den ena tech-giganten efter den andra har etablerats i USA och snabbt fått ta över världsherraväldet, vilket har gett dem en monopolistisk ställning på marknaden.

När den digitala transformationen nu är en central del av våra liv börjar det så smått gå upp för regeringar, myndigheter och företag vilket dilemma vi faktiskt själva satt oss i då vi gjort oss helt beroende av tech-jättarnas tjänster. I dag är det ju faktiskt så att staten inte ens kan skicka ett mail utan att använda en amerikansk tjänst.

Prioritera digital infrastruktur

De skärpta lagar som har skapats efter 11 september-attackerna innebär att den amerikanska staten kan få tillgång till all data som lagars i vanliga samarbetstjänster som exempelvis Microsoft Teams eller Googles molntjänster för skolan. Det spelar ingen roll om datacentret ligger i Staffanstorp eller Eskilstuna eller Ohio, så länge ägaren till bolaget har sitt huvudsäte i USA lyder de under amerikansk lag. Och problemet är inte bara de juridiska delarna, utan också de rent säkerhetsmässiga aspekterna med att lägga all data i ett och samma land.

Digitala tjänster är en del av allas vardag och utan en fungerande digital infrastruktur kommer inte vårt samhälle att fungera eller utvecklas i den riktning som vi önskar med hänsyn till tillgänglighet eller service, eller när det gäller att nå klimatmålen.

Därför behöver vi nu bygga upp en egen europeisk digital infrastruktur som kan möta upp den digitala transformationens behov inom både offentlig och privat näring. Här är franska och tyska regeringarnas initiativ med Gaia-X värda att applådera. Men vi behöver jobba snabbare, annars riskerar Europa och Sverige att tappa ännu mer konkurrenskraft.

Sätt Sverige på digitaliseringskartan

Ur ett svenskt perspektiv ska regeringen naturligtvis se till att vi är med i alla viktiga samarbeten inklusive det ovan nämnda Gaia-X, det är bra. Och vi svenska leverantörer har naturligtvis också ett ansvar att erbjuda lokala lösningar. Men i grund och botten så behöver Sverige en mycket skarpare digitaliseringspolitik. En politik som aktivt verkar för att bygga upp den digitala infrastrukturen i landet och Europa och ge den samma prioritet som vägar, järnväg, flyg eller elnät.

En mer offensiv digitaliseringspolitik skulle inte bara skapa en stabil infrastruktur för innovation och bättre samhällsservice. Dessutom skulle det skapa nya arbetstillfällen. Med tillgång till hållbart producerad el och med vårt gynnsamma klimat för datacenteretableringar där vi kan använda gratis kyla och återbruka värmen, skulle detta dessutom klassas som en grön satsning.

Med bredbandsrevolutionen och telekomundret på 90-talet sattes Sverige på kartan som en världsledande digitaliseringsnation. Det är dags att återta den positionen. Till att börja med måste därför svensk digitaliseringspolitik gå från utredning till handling och hamna högst upp på den politiska agendan inför valet.