Svensk licensjakt på lodjur bryter mot EU-rätten

I år tillåts över 150 lodjur att skjutas, trots att arten är strikt skyddad enligt EU:s art- och habitatdirektiv och rödlistad som sårbar av SLU Artdatabanken.

Grunden för jakten är ett referensvärde för gynnsam bevarandestatus (FRP) på 870 lodjur – ett värde som är felaktigt på två avgörande punkter.

Hotar artens långsiktiga överlevnad 

Dels baseras det på ett kortsiktigt överlevnadsmått i stället för den långsiktiga genetiska livskraft som EU-kommissionens definition kräver. Dels vilar det på ett dokumenterat faktafel: Sverige rapporterade att lodjursstammen vid EU-inträdet 1995 uppgick till 700 lodjur – det faktiska antalet var avsevärt högre.

FRP-värdet får aldrig sättas lägre än populationen vid inträdet. Oberoende beräkningar pekar på att ett korrekt FRP bör överstiga 1 500 lodjur. Den nuvarande populationen om cirka 1 367 lodjur når inte ens det rättsliga minimikravet. Ny genetisk forskning visar dessutom att den skandinaviska lodjurspopulationen är isolerad och bland de genetiskt mest utsatta i Europa.

Domstolarna granskar inte 

EU-rätten kräver att undantag från artskyddet tolkas restriktivt och att myndigheten bär bevisbördan. Ändå godtar svenska domstolar bristfälliga motiveringar utan självständig prövning. Frågor som är centrala enligt EU-rätten, som huruvida lodjuren faktiskt har gynnsam bevarandestatus, prövas inte med den noggrannhet som krävs.

Dessutom begär svenska domstolar aldrig förhandsavgörande från EU-domstolen, trots att rättsläget är omstritt. Andra länder gör det vid tveksamheter, Sverige gör det inte.

Försiktighetsprincipen måste tillämpas likvärdigt 

Rättstillämpningen är också inkonsekvent: kammarrätten stoppade vargjakt med hänvisning till osäkerhet kring gynnsam bevarandestatus men tillät motsvarande jakt på lodjur trots likvärdig vetenskaplig osäkerhet.

Om försiktighetsprincipen ska gälla kan den inte tillämpas olika beroende på art eller politiskt sammanhang. Och när jakten tillåts starta innan rättsfrågorna är slutligt avgjorda riskerar rätten till överprövning att bli skenbar; skjutna djur kan inte återkallas.

När jakten tillåts starta innan rättsfrågorna är slutligt avgjorda riskerar rätten till överprövning att bli skenbar

I den polariserade debatten kring miljöfrågor framställs miljöorganisationers överklaganden som ett hinder för demokratiska beslut. Det är fel. Rätten att överklaga är en grundläggande del av rättsstaten och utan den finns ingen garanti för att lagar följs.

Våra krav till EU-kommissionen

Vilda djurens skydd har lämnat in en formell anmälan till EU-kommissionen mot Sverige för brott mot art- och habitatdirektivet.

Vi begär att kommissionen:

• underkänner Sveriges FRP-rapportering
• kräver en ny, oberoende och vetenskapligt uppdaterad beräkning
• beslutar om ett omedelbart stopp för all licensjakt på lodjur så länge ärendet inte är löst
• inleder ett överträdelseförfarande mot Sverige om nödvändiga åtgärder inte vidtas

Sverige har förbundit sig att följa EU:s lagar. Det är inte valfritt. Om svenska domstolar inte säkerställer att lagen följs måste EU-kommissionen göra det.