Sjöfarten behöver regeringens stöd i sin gröna omställning

Översynen av EU:s utsläppshandelssystem ETS har precis blivit klar.

Det är ett historiskt kliv i klimatarbetet. Nära nio tiondelar av EU:s koldioxidutsläpp täcks av det nya regelverket. I och med att man snabbt minskar det totala antalet utsläppsrätter och även fasar ut dem som industrin hittills fått gratis, samtidigt som priset för utsläppsrätterna ökat från drygt 5 euro per ton 2017 till ett årsgenomsnitt på 79 euro 2022, sätts för första gången en reell press bakom orden ”polluter pays”.

Innebär det att klimatpolitiken går in i en genomförandefas – att den nu endast ska handla om att implementera EU-lagstiftningen och se till att den efterlevs?

Sjöfarten inkluderas för första gången

En av de sektorer som inkluderas för första gången i utsläppshandelssystemet, och som även träffas av flera andra åtgärder inom EU:s klimatpaket Fit for 55, är sjöfarten. Vissa åtgärder har redan tidigare genomförts för att minska sjöfartens utsläpp av växthusgaser men de har i huvudsak hanterats av den Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) på ett globalt plan. Nu blir sjöfarten hårt reglerad av EU. Det har välkomnats av den svenska sjöfarten genom branschorganisationen Svensk sjöfart, men man har också påpekat att det är viktigt att de rederier som går före och investerar i klimat- och miljöförbättrande åtgärder får bättre stöd från den politiska nivån.

Sjöfarten är oerhört viktig för att våra samhällen ska fungera. Nästan 90 procent av godset i den internationella handeln transporteras med fartyg. Det gäller även för Sverige. Färjesjöfarten upprätthåller dessutom familjeband, arbetsresor och stora delar av besöksnäringen.

Kostnaderna bärs av rederierna

Prognosen är alltså att sjöfarten tvingas anpassa sig till utsläppshandeln genom att köpa fler utsläppsrätter än andra. Det är givetvis inte hållbart

Sjöfarten drivs i dag till största delen av fossila bränslen och samtliga rederier som är verksamma i Sverige arbetar för att minska de klimatpåverkande utsläppen. Dels genom operativa metoder som att sänka hastigheten. Man ser också över motorer och kraftöverföring för bättre energiprestanda. Men för att lösa klimatutmaningen krävs gigantiska investeringar i nya fartyg, som kan drivas av alternativa bränslen. De är dyrare att bygga än konventionella fartyg och i dagsläget måste investeringarna helt och hållet bäras av rederierna, inkluderat utvecklingskostnaden.

Samtidigt råder stor osäkerhet om vilket eller vilka drivmedel som kommer att vara normen i framtiden och vilka volymer av olika drivmedel som samhället kan leverera i tillräcklig mängd, vilket gör investeringsbesluten till en formlig mardröm. Regeringen behöver därför ta ett resolut helhetsgrepp om den komplexa drivmedelsfrågan. Bara för att ta ett exempel krävs stora och snabba investeringar i elinfrastruktur till och i hamnarna.

Inte hållbart

Enligt bedömningar på europeisk nivå väntas de övriga sektorer som inkluderas i utsläppshandeln proportionellt sett minska sina utsläpp fram till 2030 mer än sjöfarten.

Prognosen är alltså att sjöfarten tvingas anpassa sig till utsläppshandeln genom att köpa fler utsläppsrätter än andra. Det är givetvis inte hållbart, och det beror delvis på uteblivna politiska beslut. Här har Sverige stora möjligheter att vara ett föregångsland och visa vägen.